Den 18 mars beslutade FN:s säkerhetsråd om en flygförbudszon över Libyen, och den 29 mars fick Sveriges regering förfrågan från Nato om att delta. Tre dagar senare röstade regeringen tillsammans med S, V och MP ja till att skicka åtta Jas plan och 130 man till Libyen för en prislapp på 200 miljoner kronor.
Nato har idag möte i Bryssel där försvarsminister Sten Tolgfors kan berätta om vad Sverige kan erbjuda. Krigsalliansen Nato väntas besluta att förlänga insatsen med tre månader räknat från 1 juli (Svenska Dagbladet den 8 juni).
Under en presskonferens på onsdag förmiddag presenterades överenskommelsen, som läggs som motion i riksdagen imorgon. Den svenska insatsen kommer att koncentreras till flygspaningsinsatser som kommer att bli fler än tidigare. Sverige ska även skicka en bordningsstyrka som ska operera från brittiska fartyg.
– Att upprätthålla det militära trycket är väldigt viktigt för att den politiska processen ska fungera, sa utrikesminister Carl Bildt. Det vill säga, det militära trycket är nödvändigt för att trycka tillbaka folkets uppror och få den "politiska processen" att fungera enligt västländernas villkor (Dagens Nyheter den 8 juni).
Beslutet om ingreppet i Libyen är bland de första för S-ledaren Håkan Juholt, och onsdagens Dagens Nyheter berättar han om hur han skandalöst nog vill att Sverige ska förbereda sig för nya militära insatser i Nordafrika och Mellanöstern. En markinsats i Libyen efter en vapenvila, som kan bli av om Gaddafiregimen faller eller om landet delas, står först. Juholt säger även att Sverige ska ha en beredskap för att en ”fredsbevarande insats” kan krävas i Södra Sudan då delningen av landet talar för ett det kommer att krävas. Han är också öppen för en militär insats i Syrien, om FN skulle enas om en sådan. S ska vända sig till regeringen i denna fråga.
Denna inställning välkomnas av försvarsminister Sten Tolgfors (M).
– Sverige har lång tradition av att komma till stöd med lämpliga förmågor när FN kallar. Jag är glad att Socialdemokraterna nu signalerar att man vill hedra den traditionen, sa Tolgfors till TT.
Dagens uppgörelse är mellan regeringen, S och MP. Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly är stött av att ha kontaktats först när uppgörelsen var nästan färdig.
– Det var sju partier som stod bakom beslutet om Libyeninsatsen. Skickligt ledarskap försöker värna den majoritet man skapat. Detta är oskickligt ledarskap, säger han.
V tycker det är fel att behålla fem stridsflygplan i Libyen och stöder inte att skicka en bordningsstyrka. Men om ett vapenstillestånd blir av tycker även Ohly att den svenska insatsen ska inriktas på att upprätthålla den, ”en klassisk fredsbevarande FN-uppgift” (Dagens Nyheter den 8 juni).
Att värnplikten togs bort i Sverige har att göra med att man vill bygga en yrkesarmé som ska delta i imperialistiska krigsäventyr. Sverige deltar idag mer aktivt i Natoledda krigsinsatser än flera av krigsalliansens medlemsländer, till exempel i Libyen och Afghanistan.
Återigen, vad är syftet med insatsen i Libyen? Förklätt i tal om ”fredsbevarande insatser”, ett uttjatat och genomskådat uttryck, agerar imperialistiska länder i sina egna intressen. Samma skurkar som tidigare kramat om Gaddafi vill nu störta honom för att få en gentemot dem ”vänligare” ledare och såklart för att reaktionärt trycka ner folkets heroiska uppror runt om i regionen. Att den svenska regeringen är krigshökar visste väl alla, men nu visar även Juholt tydligt sina huggtänder och även MP och V följer med. V kanske säger sig vilja ha andra detaljer kring insatsen, men stöder likväl det som Ohly kallar en ”klassisk fredsbevarande FN-uppgift”. Ja, klassiskt är det – ett klassiskt imperialistiskt ingripande för att trycka ned folkets kamp och säkra sin makt och kontroll över rikedomar.
Johanna Evans