
Efter att den kortlivade koalitionen mellan socialdemokraterna (SPÖ) och Konservativa Folkpartiet (ÖVP) kollapsade, är det politiska landskapet i Österrike försatt i kaos.
I regeringsställning bröt SPÖ alla viktiga vallöften de gav i valet i januari 2007.
Därför förlorade SPÖ 40 procent av sina röster i det regionala valet i Tyrolen i juni och har det lägsta opinionsstödet på på länge.
Ställda inför minskat stöd så utsåg SPÖ en ny partiledare, Werner Faymann, och gjorde en populistisk u-sväng då man uttalade sig för en folkomröstning om EU:s Lissabonfördrag. Detta ledde till att ÖVP avgick och tvingade fram nyval.
Det politiska etablissemanget är i djup kris. Nya vallistor och ”partier” dyker upp som svampar ur marken – de är dock inte seriösa eller har en högerorienterad, populistisk karaktär – undantaget är LINKE.
det högerextrema FPÖ gynnas av det politiska vakuumet och presenterar sig som ”Soziale Heimpartie” (”Sociala hemlandspartiet”), och går framåt i opinionen igen. Dagens framgångar för FPÖ, som nu är lett av den tidigare nynazisten Heinz-Christian Strache, tillsammans med ökad aktivitet från mindre fascistgrupper, representerar ett farligt hot.
Konferensen den 19 juli var den andra konferensen för Vänsterprojektet – den första ägde rum den 5 juli, två dagar före regeringen kollapsade, med 70 deltagare. På båda konferenserna deltog ett antal aktivister från regionerna, fackföreningsfolk och även aktivister från socialistisk ungdom (SJ, SPÖ:s ungdomssektion). Men det fanns också folk närvarande som inte tidigare har varit politiskt aktiva. Under de senaste två veckorna har LINKE fått en enorm respons – både i media och från människor som kontaktar både SLP (CWI Österrike) och andra i Vänsterprojektet för att uttala sitt stöd. Efter en två timmar lång debatt röstade konferensen med stor övervikt för att ställa upp i valen.
socialistiska vänsterpartiet (SLP, CWI Österrike) argumenterade hårt för att konferensen måste äga rum i god tid om man ska klara av att ställa upp i valen, och att valkampanjen borde användas för att bygga LINKE, för att inleda aktiviteter och kampanja för högre löner, mot nedskärningar och rasism.
Under konferensen argumenterade vi också för demokratiska strukturer – för val av en samordningskommitté regionala konferenser.
Delar av Vänsterprojektet tvekade över huruvida man skulle ställa upp i valen eller inte, och argumenterade för att Vänsterprojektet kunde äventyras om det inte var ”framgångsrikt”. Men vilket resultat som helst vore en framgång ifall Vänsterprojektet skulle lyckas med att samla ihop de nödvändiga 2 600 lagligt godkända underskrifterna för att kunna ställa upp i val. Att delta i valen i september kan sammanföra aktivisterna och förbereda för aktiviteter efteråt. Detta kan accelerera processen av utveckling av en ny politisk formation för arbetare.
Laura Rafetseder
CWI Österrike