foto: Lisa Wanneby / Wikimedia Commons
Högsta Förvaltningsdomstolen stoppade förra onsdagen regeringens beslut som klassade Ojnareskogen som ett nytt Natura 2000-område.
Efter nästan fem år av kamp och ett decenium av rättsliga processer beslutade regeringen den 31 augusti 2015 att Ojnareskogen ska skyddas, ett beslut som nu Högsta Förvaltningsdomstolen alltså tillfälligt stoppar och tills vidare endast blir vilande. Ojnareskogen och sjön Bästeträsk ligger i området Bungetäkt på Gotland och är det område där Nordkalk vill bryta kalksten.
När ett område har blivit Natura 2000-klassat är det extremt svårt att få bort det från listan som innebär ett omfattade skydd för hela det områdets naturrikedom och arter. Arbetet för att stoppa Nordkalk har pågått under många år med överklaganden, protester och organisering från miljörörelsen.
Den 8 november skulle EU-kommissionen ha fattat beslut om frågan och högst sannolikt stöttat regeringens beslut om en Natura 2000-klassning. Detta skulle troligen ha stoppat Nordkalk från att bryta kalk i området, därav deras överklagan till Högsta Förvaltningsdomstolen.
Anledningen till att många inte vill att Nordkalk ska bryta kalken på Bungetäkt är inte bara att det finns fler än 100 olika växtarter i området, utan även att vattenbristen som idag är ett reellt problem på somrarna skulle riskera att bli extremt mycket större med tanke på kalkbrytningens påverkan på grundvattennivån.
Naturskyddsföreningen tillsammans med boende på norra Gotland är de som har organiserat och varit drivande för ett bevarande av Ojnareskogen.
I samband med den stora ockupationen av skogen år 2012 när kalkbrytningen skulle ske anordnades även en motdemonstration som vissa anonyma källor påstår arrangerades av Nordkalk. Genom att ha en kampanj som belyste vikten av att behålla jobben på ön och fler arbetstillfällen fick de självklart med sig många.
Problemet ligger i att Nordkalk sätter arbete i kontrast till miljön eftersom de vill kunna ta ut så mycket vinst som möjligt. Men miljön och fler arbeten behöver inte alls vara i konflikt med varandra. Även IF-metallklubben demonstrerade senare under år 2012 för jobb och påstod att miljöhotet var överdrivet.
För att vi inte ska hamna i en sådan situation där arbete och mijö ställs mot varandra krävs det att fackföreningarna och miljörörelsen samarbetar samt att båda ser att problemet ligger i systemet och inte i varandras olika intressen. Det gemensamma problemet ligger i Nordkalks ständiga jakt på vinst framför miljö och arbetsvillkor.
Det som krävs är ett samarbete för att uppnå både ett bevarande av frisk miljö, ett försvar av jobben och mot flytt av arbetsplatser genom demonstrationer och strejker eftersom både miljökampen och kamp för att bevara arbetena på dessa orter är avgörande frågor. ■
