Och i Wienerwald står träden kvar

2011-12-23 11:01:37




BOKOch i Wienerwald står träden kvar
FörfattareElisabeth Åsbrink
FörlagNatur & Kultur (2011)
Den här boken blev känd för att den ger nya fakta om IKEA-bossen Ingvar Kamprads nazism. Men egentligen handlar den mest om den judiske pojken Otto vars föräldrar skickade ho­nom från Wien till Sverige.

Elisabeth Åsbrink har fått tillgång till 500 gripande brev från föräldrarna Pepi och Elise till sin älskade pojke Otto. Breven, som skickades varje dag, berör så starkt på grund av budskapet mellan raderna – att de aldrig mer kommer att träffas.
Otto hamnar i Skåne och sedan i Småland sedan föräldrarna lyckats ordna en plats i en grupp judiska barn som kunde lämna landet i en resa ordnad av svenska kyrkans folk i Wien. Kyrkan såg stora möjligheter att konvertera ju­dar till kristna på grund av nazisternas förföljelser och dessa barn sägs vara mogna för att konvertera.
Boken beskriver hur rasister och nazister i Sverige drev kampanjer mot judiska flyktingar. Och hur staten agerade för att förhindra denna invandring. Der var svenska myndigheter som låg bakom att de tyska passen i oktober 1938 började stämpla bokstaven J i judarnas pass, för att Sverige skulle kunna stoppa judar vid gränsen.
Bland nazisterna fanns ”de prominenta, välutbildade och välbärgade”. Småföretagarnas riksförbund ordnade ”opini­onsmöte mot judeinvasionen”, detsamma gjorde Läkarförbundet och studenterna i Uppsala, Stockholm och Lund. Högerpartiets (Moderaternas) partiledare varnade i riksdagen för att invandring skulle skapa ett ”judeproblem”.
Otto kom trots denna opini­on till Sverige och så småning­om korsades hans väg av den jämnårige Ingvar Kamprad. Som 12-åring cyklade denne till nazistiska möten och prenumererade på Lindholmsnazisternas tidning. Hans far och farmor var övertygade nazister – ”pappa – han var framför allt antibolsjevik”, säger Ingvar Kamprad i en intervju i boken.
Åsbrink beskriver hur ”Ingvar skulle börja på Osby samskola till hösten. I packningen hade han propaganda för Svensk Socialistisk Samling och Führern Lindholm”. I skolan värvade han anhängare till SSS, där han själv var medlem nr 4 014, samtidigt som han fascinerades av en annan nazistledare, Per Engdahl. Denne blev en ledande fascist i Euro­pa efter andra världskriget, var bröllopsvittne när Kamprad gifte sig 1950 och kallas än idag ”en stor människa” av IKEA-ägaren.
Det var på Kamprads familjegård som Otto hamnade som dräng. De båda unga männen verkar ha blivit vänner. Men kontakten bröts och när Ingvar Kamprad 1998 ringde upp Ot­to – första kontakten på 25 år – var det för att fråga om denne avslöjat något till journalister om hans nazism.
Bokens nerv finns i Wien. På hösten 1942 deporteras  tusen judar dagligen från staden till förintelselägren. ”Vi måste nämligen flytta inom några dagar. Om du inte hör från oss, ska du inte bli alltför ledsen”, skriver pappa Pepi i ett av de sista breven från Wien, i september 1942. Föräldrarna skickades då till Theresienstadt och två år senare vidare till Auschwitz.
Elisbeth Åsbrinks bok ger då och då tydliga paralleller till idag, om statens hot mot flyktingar och risken för rasism och nazism. Historien är en avgörande lärobok.

Per-Åke Westerlund

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!