På 1970-talet startades i Stockholms innerstad gerillaodlingsgrupper med inspiration från USA. Kommunen godkände odlingarna på villkor att de som planterade också tog ansvar för skötseln. Med tiden försvann dock både odlare och odlingar samtidigt som Gärdesfesterna, proggmusiken och näbbstövlarna. Nu är odlingsrörelsen tillbaka, med större kraft och mer utbredd än tidigare. De före detta gerillaodlingarna är numera en del av Stockholms kommuns sikte mot Hållbar utveckling och stadsdelsnämnderna lika samarbetsvilliga som någonsin 70-talets kollegor. Presenterar man var, hur och vad man vill plantera, är det inte ovanligt att de står för kostnaderna av både jord och plantor.Sedan något år tillbaka har jag deltagit i några av föreningen Tillväxt planteringar av framför allt fruktträd runt om i Stockholm. Vid mitt första grävmöte, förra våren på Södertörns högskolas mark, var det som allra först slog mig med vilken värme man blev mött. ”Hej, välkommen. Vill du gräva? Här får du ett par handskar.” Alla som ville fick hjälpa till. För varje moment, fick man reda på hur det skulle göras och varför. När odlingen var avslutad, tog en deltagare fram hembakade muffins och bjöd. Jag blev helt enkelt förförd.
Sistlidna veckoslut var det så dags igen. Inte långt från Rågsveds tunnelbana ligger Kräppladammen, känd för sin våtmark, där Tillväxt startat en permakulturodling. Blandad med den redan befintliga skogens aspar, björkar och lönnar är äpplen, plommon och sötrönn planterade. Alldeles intill fågelskådarbryggan har en hel trädgård av grönsaker, kryddväxter och gräslök m m anlagts enligt skogsplanteringens alla regler. Eftersom man vill att växterna så mycket som möjligt ska sköta sig själva använder man sig av täckodling.
Stadsodling är emellertid en global företeelse. Statsvetare Björn Forsberg säger i sin bok Omställningens tid, om tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid (Karneval förlag, 2012) att det är ett viktigt tillskott, inte minst mentalt. Han berättar bl a om hur kommunen i Mexico City genom stadsodling bereder tillgång till billig mat för de fattigaste. Vidare får man veta att det i Detroit, med sin nästan 50-procentiga arbetslöshet, finns 800 gemensamma stadsodlingar, vilket är världsrekord i väst.
Björn Forsberg beskriver hur man på Kuba, som i samband med Sovjetunionens fall 1991 förlorade 90 procent av sin oljetillförsel, blev tvungen att byta storskaligt jordbruk mot småskaligt och ekologiskt. Resultatet blev en låg miljöpåverkan som i kombination med den höga sociala välfärden var grunden till att Världsnaturfonden utsåg Kuba till världens enda hållbara land. Som exempel nämns att det i Havanna är 44 000 personer som arbetar med stadsodlingar.
Till planteringarna med Tillväxt är alla välkomna. Man bidrar med vad man kan och vill av kunskaper och arbete. Det är en fantastisk möjlighet att ha tillgång till en trädgård att kunna gräva i och skörda från när behovet och lusten faller på. Vill man ha en odling i sin närmiljö och gärna lägger ner lite mer arbete, men inte har de rätta kunskaperna, kan man få Tillväxts hjälp att komma igång. Annars går det ju bra att hålla sig till att delta i deras projekt. Det är väldigt trevligt med kollektiv trädgårdsskötsel. Pröva får ni se.
//Agneta Sundström, Stockholm
