Offensiv synar nya Kulturutredningen

2009-02-26 00:14:43




– Om du ser politiken som en konkurrens mellan olika områden – ska vi satsa på försvaret eller på bilindu­strin eller på kultur – handlar det här om att skapa en kulturpolitik som kan konkurrera bättre.
Så sa utredningssekreteraren Keith Wijkander till Dagens Nyheter när Kulturutredningen presenterades den 12 februari.
Det är ett hårresande uttalande som vill få oss att tro att vi inte har råd, att vi måste välja mellan kultur och jobb, mellan bra omsorg och bra skola, när det egentligen bara handlar om var politikerna väljer att satsa pengarna. Och när det är högerregeringen som satsar, kan man konstate­ra att lika ljust som det ser ut för ban- kerna, lika mörkt är det för kulturen.
Regeringen Reinfeldt har redan slopat det fria inträdet på muséerna och avskaffat stödet till En bok för alla, två beslut som gav tydliga signaler om att kulturen ska finansiera sig själv – och konsumeras av den som har råd att betala. Det ligger därför nära till hands att misstänka att Kulturutredningen leder i samma rikt­ning.

Den liggande kulturutredningen är från 1974 och innehåller många radikala förslag och formuleringar. Bland annat ville man då att kulturpolitiken skulle ”medverka till att skapa en bättre samhällsmiljö och bidra till jämlikhet” och skrev att ett av kul-turpolitikens mål var att ”motverka kommersialismens negativa verkning­ar”. Det behöver inte ens sägas att det idag är annat ljud i skällan, även om många säkert hade förväntat sig att 2009 års kulturutredning skulle ha ett ännu mer nyliberalt språkbruk än vad som faktiskt är fallet.
Men den lagda utredningen är inte samma sak som det som kommer att stå i politikernas proposition. Kultur–utredningens förhållandevis försiktigt formulerade förslag om marknadsanpassning kan komma att slå igenom fullt ut i högerregeringens politiska regi.
I sig själv är Kulturutredningen en ganska torr affär. Tyngden ligger vid kulturens förvaltning, där dagens 24 myndigheter föreslås bli 3, var och en med det övergripande ansvaret över ett brett område.
Ett verk ska handha all bidragsgivning, ett annat ska ansvara för Samtid, historia och livsmiljö, vilket betyder en sammanslagning av ämnesmässigt skilda myndigheter. Den tredje myndigheten ska ansvara för frågor som rör konstarterna.
Sammanslagningarna till trots sä­ger sig Kulturutredningen förespråka en decentralisering och utökad makt till kulturens utövare och lokala institutioner, men kultursveriges reaktioner har hittills uttryckt stor oro för att man kommer att förlora det inflytan­de man har idag.

Oron har bland annat tagit sig uttryck i en ”Skuggutredning” som låter kulturarbetarna själva komma till tals.  Störst verkar oron vara bland litteraturarbetarna.
Författarfonden är ”avvaktande kritisk” till att förlora sin självständig­het.
En kritik som delas av författarförbundet, som i Dagens Nyheter den 18 februari skriver att en konsekvens av utredningen riskerar att bli att den icke-kommersiella litteraturen trängs undan.
Till skillnad från 1974 års utredning vägrar Kulturutredningen se att det finns motsättningar mellan kulturens frihet och ett ekonomiskt beroende av näringslivet. Utredningen skriver att behovet av finansiering utifrån är ”givet” och tycks därmed me­na att det är oproblematiskt. Därför fokuserar kapitlet om sponsring inte på sponsringens effekter på kulturens frihet och mångfald – frågor som stått i centrum när frågan debatterats under de senaste åren – utan på de skattetekniska effekterna av att göra sponsringen avdragsgill.
Utredningens avhoppade sekreterare David Karlsson menar att Kulturutredningen lämnar alldeles för li- tet utrymme till decentralisering, trots att just decentralisering är lösningen på kulturpolitikens båda dilemman: Hur ska man bedöma kvalitet och hur ska staten stödja utan att styra?

En inte alldeles för långsökt gissning är att Kulturutredningens förslag, om de antas, istället skapar ett nytt betydande dilemma för kulturpo­litiken, nämligen hur man undviker att marknaden styr. För om det är möjligt att dra någon betydande slutsats ur denna lunta till utredning, är det att den vill placera också kulturen på marknaden.
Utredningens språk känns igen från andra privatiseringsdebatter, som den om vården, omsorgen och skolan, och i slutändan är argumentet från marknadsivrarna ett enda: Vi har inte råd. Det är en lögn, så klart.
Därför tyder allt på att striden om allas rätt till vård och skola måste utsträckas till kulturen.

Ulrika Waaranperä

Bokrean – några tips:

Robert Fisk: Det stora kriget för mänskligheten – Kampen om Mellanöstern
Ett standardverk om imperialismen och Mellanöstern.
Naomi Klein: Chockdoktrinen: Katastrofkapitalismens genombrott
Sprängfylld med argument mot kapitalism och nyliberalism.
Mats-Eric Nilsson: Den hemlige kocken: Det okända fusket med maten på din tallrik
Avslöjande och skrämmande om det som av någon anledning kallas mat.
Andreas Malm: Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent
Informativ och tankeväckande  om klimatkrisen.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer. Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!