LO-tidningen har med hjälp av siffror från SCB redovisat fortsatt växande löneklyftor under hela perioden 1998-2005. ”De med lägst lön fick minst, bland såväl arbetare som tjänstemän”, sammanfattas en jämförelse av hur snittlönerna utvecklats i olika yrkesgrupper.I särklass lägsta lönepåslag i både kronor (3 600 kr) och procent fick köks- och restaurangbiträden under sjuårsperioden, och allra minst kafépersonal. Näst minst fick städare (4 100 kr) och därefter Sveriges största yrkesgrupp, vård- och omsorgspersonal (4 400 kr). Obetydligt mer på sju år fick IF Metalls montörer (4 500 kr). Betydligt mer än dubbelt så mycket i lönepåslag fick i kronor räknat civilingenjörer (9 400 kr) och företagsekonomer (10 400 kr), medan verkställande direktörers och verkschefers löner i snitt har ökat sex gånger så mycket (22 400 kronor) som kök- och restaurangbiträdens löner.
Vill frysa minimilönerna
Det är mot denna bakgrund oerhört provokativt av Svenskt Näringsliv att, som de nu gör, argumentera för frysta minimilöner, med cyniska argument som att ”väldigt få fastnar i en låg lön” och att ”ökad lönespridning är bra, även för dem som tjänar minst”.Sifare i lönebotten
De allra lägsta lönerna finns enligt Dagens Arbete på tjänstemannaområdet, där till exempel Sif har medlemmar i call center-företag som tjänar bara 13 600 kronor i månaden.Samtidigt har alla svenska lönearbetare förlorat så kraftigt i förhållande till kapitalägare och direktörer att man lugnt kan utse dem till några av världens mest utsugna.
Enligt statistik från USA:s arbetsmarknadsdepartement ökade produktiviteten i svensk industri förra året med 4,8 procent, obetydligt lägre än föregående år, samtidigt som lönerna utvecklats mycket långsamt under industriavtalets tid sedan 1997.
Rekord i utsugning
Under det senaste decenniet har bara Sydkorea överträffat den svenska produktivitetsökningen.Allt detta betyder att enhetsarbetskostnaden inom den svenska industrin föll med 1,5 procent om året mellan år 2000 och 2005, lika mycket som i reträtternas Tyskland, medan den i flera nordiska och västeuropeiska länder har ökat.
”Det är den största minskningen (av enhetsarbetskostnaden) i hela Europa och Nordamerika och visar på vässad konkurrenskraft”, kommenterar en frilansjournalist i LO-tidningen.
Ur arbetarklassens synpunkt är det i stället fråga om en groteskt ökad utsugningsgrad.
