Parasit: absurd, välgjord och överträffar alla förväntningar

Park-familjen lever i lyx och överflöd, utan att kännas vid majoritetens plågor (Foto: Pressbild).

av Samuel Kostov // Artikel i Offensiv

Bong Joon-hos film Parasit, som nyligen vann fyra Oscars, kom ut i Sydkorea i maj 2019 och imponerade massor där. Filmen har nyligen fått mer uppmärksamhet över hela världen. Jag såg den nyligen, och filmen bröt de få förväntningar jag hade och överraskade mig enormt med dess kloka kombination av drama, komedi och skräck.

Parasit följer den fattiga arbetarklassfamiljen Kim, som lurar sig in och blir anställd av en rik familj: Park-familjen. Park-familjen bestämmer sig en dag för att göra en utflykt, och Kim-familjen tar chansen att leva livet en kväll i den nu lediga villan. Men allt går åt skogen när Park-familjens förra hembiträde ringer på dörrklockan.

Filmen presenterar ett väldigt unikt och en sällan sedd kritik av klassförhållandena i dagens samhälle. Bong Joon-hos genomtänkta och välplanerade scener berikar filmen och främjar budskapen genialt. 
En stor storm byggs upp under Kim-familjens korta kväll i villan, ”på toppen av samhället”. Till sist tvingas Kim-familjen fly villan, och de springer medan kameran sakta panorerar ner med regnet. Vi följer hur de går längre och längre neråt genom stan tills de kommer tillbaka till sitt hem, en smutsig och liten källarlägenhet, som har blivit översvämmad. På vägen ner ser man hur allt blir mer och mer kaotiskt ju längre ned man kommer. 
Dagen efter, på en shopping­runda, nämner mamman i Park-­familjen hur skön luften är efter den regniga kvällen… Med denna enkla, men extremt välgjorda och kraftfulla scen, visar Bong Joon-ho genialt hur klimatförändringarnas extremväder disproportionellt skadar de fattiga i världen medan de rika fortsätter sin vardag utan att blinka.

En till sak jag älskade med filmen var sättet som klasskampen under kapitalismen gestaltades. Vi ser våldet från de rika och hur det skadar arbetare, men också våldet som föds mellan arbetare och andra fattiga. Desperationen att ta sig ur fattigdomen; för att ”lyckas”. 
För att göra detta måste Kim-familjen (arbetarklassen) ljuga för andra i sin omvärld. Samtidigt manipulerar de sig in i Park-familjen (kapitalisterna), som är omedvetna om allt som sker under dem som gör deras lyxiga liv möjligt. Denna konflikt förstärks massivt av skådespelarna som lyckas otroligt bra med att ta den nästan absurda, satiriska storyn och får den att kännas allmänmänsklig.

Filmen funkar på ett genialt sätt: den tokiga storyn, det underbara filmfotot och det fantastiska skådespeleriet. Allt kombineras för att skapa två timmar av ren perfektion, som också lyckats ta sig in bland mina favoritfilmer. 
Jag har redan avslöjat mer än vad jag borde, då jag tycker film är bäst om man inte har några förväntningar eller förkunskaper om handlingen, men jag rekommenderar Parasit starkt till alla kamrater som inte redan har sett den!

Regi: Bong Joon-ho
Manus: Bong Joon-ho, Jin Won Han
Längd: 2h 12 min
Sverigepremiär: 20/12 2019