foto: Storstockholms Lokaltrafik / Flicker CC
S och borgarnas pensionsreform år 1994 är anledningen till att allt fler pensionärer är fattiga i landet.
Stormen kring pensionerna har blåst upp allt kraftigare under sommaren. Pensionärsorganisationerna och flera andra kräver en förändring av pensionsreformen. Till och med borgerliga Expressen skrev den 30 juli om fattigpensionärer som tvingas panta burkar för att överleva. Offensiv granskar här orsakerna till de försämrade pensionerna.
Antalet fattigpensionärer har ökat kraftigt i Sverige, från 120 000 år 2000 till 231 000 idag. Två av tre av dem är kvinnor.
Statistik från Eurostat (EU:s statistikbyrå) visar att Sverige håller på att få de näst lägsta pensionerna i EU, till och med lägre än Bulgarien. Om det fortsätter som nu kommer den som är 27 år idag att få en pension som motsvarar blott 48,2 procent av slutlönen – och då räknas också tjänstepensionen (avtalspensionen) in. Det blir alltså allt som allt en halvering av inkomsten när man går i pension. Detta förutsatt att man är frisk och har kunnat jobba hela livet. Annars blir det ännu sämre.
År 1958 hölls det en folkomröstning om pensionssystemet. Arbetarrörelsen krävde en förbättring, som kallades ATP (Allmän tilläggspension). Ja-sidan vann och ATP infördes.
1994 beslutade Socialdemokraterna och borgarna att skrota ATP och istället införa den så kallade ”pensionsreformen”. Det är denna som har orsakat alla dessa stora försämringar.
Den främsta anledningen till att 1994 års pensionsreform har försämrat pensionerna är att den införde en beräkning av pensionerna som grundade sig på den genomsnittliga årsinkomsten under hela arbetslivet. ATP-systemet beräknade pensionerna utifrån varje persons inkomster under de 15 bästa åren (det vill säga under de 15 år då den var som högst).
Argumentet för pensionsreformen år 1994 var att ”det gamla ATP-systemet inte fungerar när vi lever så länge som pensionärer”. Men detta är ett falskt argument.
Pensionerna bygger på det som finns att fördela i ett land, det vill säga BNP (värdet av alla varor och tjänster under ett år). Visst lever vi längre idag än år 1994, men medellivslängden har inte ökat med 51,4 procent sedan år 1994 – vilket däremot BNP per capita i fasta priser har gjort sedan dess.
Omräknat till dagens penningvärde har BNP per capita i Sverige förändrats på följande vis:
1994: 280 700 kronor.
2016: 424 400 kronor.
Medellivslängden har under samma period ökat med 2 procent och antalet pensionärer ökade med 1 procent mellan åren 1994 och 2004. Medellivslängden år 1994 var 81,9 år för kvinnor och 76 år för män. Idag är den 84 år för kvinnor och 80,1 år för män, visar Statistiska centralbyråns Medellivslängd efter kön 1960−2015 och prognos 2016−2060.
Det är en lögn att ekonomiska fakta skulle ligga till grund för pensionsreformen som har fått så drastiska negativa konsekvenser för 90 procent av alla människor i Sverige. Om reformeringen av pensionerna år 1994 skulle ha styrts direkt av förändringar i ekonomin, skulle pensionerna ha ökat med 51,4 procent sedan dess. Då skulle vi haft ett mycket bättre system.
ATP kunde ha förbättrats istället för att skrotas. Pensionärerna skulle ha haft det bättre, och många tröttkörda människor kunde utan vidare ha dragit sig tillbaka i förtid och njutit av en välförtjänt vila i resten av livet – helt utan att ekonomin skulle ha drabbats.
RS/Offensiv kräver:
• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.
• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.
• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.
