Störtandet av Mubarak i Egypten i januari 2011 var en verklig revolution, ingen islamistisk eller USA-ledd komplott. Det är huvudbudskapet i Per Gahrtons nya bok, Triangeldrama i Egypten – militärstyre, islamism eller demokrati?, utgiven av Leopard Förlag (2012).Per Gahrton har besökt Egypten i omgångar sedan 1960-talet. Han talar arabiska och har flera vänner där. Det gör boken till en ärlig redovisning av vad som hände 2011 och orsakerna bakom.
gahrton beskriver två parallella processer under 2000-talet, nyliberalismen och den ökade statliga repressionen. Världsbanken, Internationella valutafonden och andra berömde Egyptens starka ekonomiska tillväxt. Gahrton visar upp baksidan av privatiseringspolitiken: ökad fattigdom, försämrat arbetarskydd, urholkning av jordreformer, arbetslöshet – och ilska.
Nyliberalismens ledare i Egypten är president Hosni Mubaraks son, Gamal. Denna sålde ut offentliga tillgångar till reapris till sina vänner. En grupp som särskilt berikade sig var generalerna, som kontrollerar minst 30 procent av ekonomin.
Gamal Mubarak förbereddes för att ta över efter sin far. Valfusket ökade under 2000-talet, liksom polisbrutaliteten. Regimen var en nära allierad till USA, något som förstärktes i och med ”kriget mot terrorismen”.
Allt detta bäddade för revolutionen. Gahrton citerar författaren Aladdin Elassar som 2009 skrev att ”med hänsyn till den alarmerande ökningen av fattigdomen och klassklyftorna, finns det risk att Egypten drabbas av en ilsken och hungrig mobb, i stil med franska revolutionen”.
En av bokens förtjänster är att de 18 dagarna av revolution presenteras i dagboksform. Här visas hur massorna trotsar alla förbud och allt våld, hur demonstrationerna växer till tre miljoner deltagare, hur arbetarna ansluter sig och strejkerna sprids.
Per Gahrton skriver också om kvinnornas roll i revolutionen, lite om Egyptens moderna historia (revolutionerna 1919 och 1952) och om Muslimska Brödraskapet. Bland annat visar han hur president Mursi har gjort upp med militären. Boken är med andra ord skriven i år.
Revolutionen i Egypten avgjordes inte i januari-februari 2011. Processen fortsätter, som de senaste veckorna har visat.
Vad Gahrtons bok visar, utan att han själv riktigt drar den slutsatsen, är sambandet mellan diktaturen och kapitalismens globalisering. Att kämpa mot militär eller islamistisk diktatur i Egypten är också att ta strid mot kapitalets och imperialismens intressen.
Per-Åke Westerlund
