Personalen betalar besparingarna

2007-10-24 13:12:16




Nästa år måste vi spara åttahundratusen, sa enhetschefen. ÅTTAHUNDRATUSEN. ”Egentligen ska vi spara lite extra nu i slutet av året också, men eftersom vi varit så duktiga och gått med plus, slipper vi det.” Hur blev det ett plus i budgeten då? ”Jo, vi har ju låtit bli att sätta in vikarier och det tjänar man pengar på.” Jaha. ”Och så är ni ju färre personer nu, med era höga löner betyder det mycket.” Enochenhalv heltid har ni tjänat på att ta bort. ”Jo.” Hur blir det nästa år då? ”Hm, med jobb varannan helg kan vi skära ner en heltid till per gruppboende.” Men de vi hjälper blir ju äldre och behöver mer hjälp, inte mindre? Hur ska vi orka? På våra personalmöten ligger trötthet och uppgivenhet som en dimma, den som vågar ifrågasätta blir sedd som jobbig; ”Nu ska hon göra sig märkvärdig igen”. Vi orkar inga projekt. Nya gardiner till vardagsrummet räcker. Idol är käckt och bra, det gillar alla.

För resten har förvaltningen tryckt upp broschyrer med den nya friskvårdspolicyn: friskvård bör numer ske i organiserad form och i grupp. Hur ska det gå till? Vi är ju bara två som jobbar per pass nu.
Vi har rätt till tre gratis samtal med personalhälsovården om vi mår dåligt. Det finns privata konsulter som kan peppa i förändringens tider. Målet ligger fast i Stockholms Stad. Frisknärvaron ska öka, alltså ska folk sjukskriva sig mer sällan. Idag hinner vi sällan äta något annat än en fryst färdigrätt som värmts medan vi tvättat, städat, handlat, eller duschat någon. Ofta blir det kall mat. Efter ett pass kan man komma på att man varit kissnödig i flera timmar men inte hunnit med det, prioriterat bort som de proffs vi är.
Eftersom vi hellre själva mår dåligt pressar vi oss så att de vi hjälper ändå får god mat och omsorg. Men vi orkar inte vara goda arbetskamrater längre. Precis de saker som vi varnade för förra året när cheferna talade om årets nedskärningar, har nu inträffat. Först i år, när enhetschefens eget jobb är hotat – tre chefer kan bli två – ser man människan bakom masken. Han var lite blek när han berättade att elva från administrationen blivit övertaliga, plötsligt.
I fyra år har jag arbetat på det här gruppboendet. I början var vi elva anställda, idag sju och nästa år troligen sex. Vi har inte fått mindre att göra, de som bor i huset har blivit äldre och i vissa fall sjukare. Efter 2008 års nedskärningar är det meningen att förvaltningen ska se till att så mycket som möjligt av vård och omsorg ska privatiseras, knoppas av, som om det var ett träd som ska beskäras. Om vi lever då. Det kommer att bli en enorm backlash när det gäller arbetsrätt, kollektivavtal, likaså sjuka och vårdberoende människors rättigheter.

Privat drivna enheter kommer att behöva anställa med sänkta löner, inte klara av individuella behov utan troligen storköksmatlagning och mer ”löpande bandet”-vård, som förr. Då äter alla blodpudding, duschar före kvällfika klockan sju och lägger sig vid nio. Åka och dansa eller sitta uppe en stund? Glöm det. Nattpersonal är dyrt, kanske ett vaktbolag kan svara på alarm istället, eller så kan en enda anställd ha ansvar för 275 personer, som nattsjuksköterskan på Rågsveds äldreboende som har två andra äldreboenden också. Hon kan säkert gå en rond på vår gruppbostad. Idag äter få av de vi hjälper lugnande, kommer vi att behöva ge medicin till alla sen?
Att över huvud taget tala om valfrihet, kvalitet, utveckling och medbestämmande är inte bara cyniskt och elakt, det är bedrägligt. Det är inte engagerad, välutbildad, hängiven personal som politikerna vill ha kvar. De vill ha Kommandoran som styrde över fattighuset i Emils Katthult, hon som härjade med hjonen. Vi måste vägra bli dessa samvetslösa, kalla vårdrobotar! Vi måste slåss mot denna förlamande trötthet, denna uppgivenhet som politikerna räknar med ska hålla oss i schack. De har härskat och söndrat oss länge nog, nu genomskådar vi klyschorna och vägrar lyssna mer!


Åsa W Karlsson är medlem i RS Stockholm

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!