Podemos utmanar tvåpartisystemet

2015-04-15 12:35:55


Podemos har skakat om den politiska spelplanen i Spanien.

På mindre än ett år har det nya vänsteralternativet Podemos skakat om hela den politiska spelplanen i Spanien – skakningar som fortplantar sig över Europa. Spanien har blivit landet som hela den europeiska vänstern med ett vaksamt öga sneglar mot. 
År 2015 innebär val både lokalt och nationellt i Spanien och det senaste valet i Andalusien den 22 mars har setts som en generalrepetition inför valen i maj och november. 

Spanien är mitt inne i ett år av valkampanjer, vilket påverkar kampstämningen. Klasskampen är låg och massmobiliseringar sker inte i samma utsträckning som för några år sedan. De sociala rörelserna pågår fortfarande, men är inte alls lika vitala som förut och det råder en allmän politisk trötthet. 

Tidigare pågick en diskussion, men nu förlitar sig många på de kommande valen och i princip allt fokus ligger på parlamentarismen. Andalusien, med en arbetslöshet på 34 procent (den högsta i Spanien), har historiskt sett varit ett maktcentrum för socialdemokratiska Partido Socialista Obrero Español (PSOE). De hade sin starkaste bas där fram till valet år 2012 då de konservativa Partido Popular (PP) skördade framgångar. 

För att hålla Partido Popular utanför allierade sig PSOE med kommunistiska Izquierda Unida (Förenade vänstern). Förenade vänsterns agerande placerade dem på samma planhalva som nedskärningspartierna, vilket har lett till minskat förtroende och en inre kris i partiet. Detta blev tydligt i det andalusiska valet då partiet föll från 12 till 5 mandat. I samma val fick PSOE 35 procent och 47 mandat. Regeringspartiet Partido Popular blev den största förloraren. PP:s 27 procent räckte till 33 mandat jämfört med de 50 mandat som man fick under 2012. 

Alla de stora partierna gick bakåt i Andalusien medan Podemos gick från noll till nästan 15 procent, vilket gav 15 mandat av totalt 109. Ändå blev inte valet i Andalusien den framgång som många förväntade sig för Podemos. Valet den 22 mars skulle vara den första smällen i en trestegsraket upp till den parlamentariska makten. 

Samtidigt fick ett annat parti framgångar i det andalusiska valet. Ciudadanos (”Medborgare”) fick 9 procent av rösterna. Deras retorik liknar Podemos, men är höger. De är ”företagsvänliga”, prokapitalistiska och säger sig vilja göra upp med korruptionen.  

PSOE har inte egen majoritet i Andalusien. Att Podemos tog 15 mandat sätter dem i en knivig sits då de riskerar att bli samma typ av kompromissparti som Förenade vänstern ifall de allierar sig allt för mycket med PSOE. 

Valresultatet i Andalusien skulle kunna leda till ett nyval i regionen, vilket inte är det mest troliga scenariot men ändå möjligt. En mer trolig utgång är PSOE i ett minoritetsstyre, med stöd från Podemos eller deras borgliga motsvarighet C iudadanos. Situationen i Spanien är mer instabil än tidigare.

Nya partier från vänster till höger tävlar nu om att fylla de hål som de traditionella partierna lämnar efter tre årtionden av alternerad makthegemoni.

Podemos existerar inte på samma sätt lokalt som de gör nationellt. På en hel del platser kommer de att ingå i andra allianser. Organisationen är flytande, vilket i de stundande lokalvalen innebär att vänstern kommer att vara splittrad på vissa platser och enad på andra.

Vänstern kan ta en stor andel av rösterna både lokalt och nationellt, men kommer samtidigt att riskera att vara fragmenterad. Flera allianser är så löst sammansatta att de efter valen riskerar att spricka. Något som dock är säkert är att hela Spaniens tvåpartisystem håller på att krackelera. Det nationella valet i november skulle kunna resultera i fyra jämnstora partier: PSOE, PP, Podemos och Ciudadanos. ■