Polisen har hamnat i blåsväder. Stormen kring Reva-jakten på papperslösa, flera fall av grovt övervåld, varav det mest extrema var vårens dödsskjutning av en 69-årig man i Husby som utlöste omfattande kravaller, Skånepolisens rasistiska registrering av romer och nu senast Expressens avslöjande av skrämmande reaktionära tongångar på en facebookgrupp för poliser har alla förorsakat braskande rubriker.
Så vilka demokratiska krav kan ställas av socialister, som inser att polisen tillhör den hårda kärnan i en stat, som ytterst slår vakt om det
rådande klassamhällets ordning men en socialistisk omvälvning av samhälle och stat ännu inte står för dörren?
Parallellt med att statens mjuka välfärdssektor skärs ned och privatiseras pågår utan debatt en ytterligare statlig centralisering och militarisering av polisen. Redan 1965 flyttades ansvaret över polisen från kommunerna till staten. Och nu har ett nytt steg tagits som ytterligare centraliserar polis-makten och avskaffar de lokala polisstyrelserna. “Avståndet mellan polis och medborgare växer i Sverige”, noterar Magnus Lindgren, Stiftelsen Tryggare Sverige, på SvD Opinion den 15 augusti.
Ett givet krav i dagens läge är att de mest reaktionära elementen inom poliskåren måste rensas ut, vilket även framförts av t ex TV-profilen Elisabet Höglund. Även många som normalt inte kan se det uppenbara reagerar nu mot de nattsvarta kommentarer som flödat på facebookgruppen UMF för “underbetalda, missnöjda och förbannade” poliser – dessvärre utan något större internt motstånd bland de drygt 5 000 poliser, en fjärdedel av poliskåren, som är med förrän de tvingats fram i ljuset.
– Hur ska man kunna få poliser att utreda näthat som är minst lika allvarligt som det jag anmält, frågar sig Elisabet Höglund efter att ha utsatts för en flod av hånfulla poliskommentarer som “dement”, “j-a skata” och “häxa” efter sin egen kritik mot en dödsskjutning av polisen i Varberg.
Även andra kvinnor som retar vissa UMF-poliser, som Johanna Langhorst och Aftonbladets ledarskribent Eva Fanchell efter deras kritik mot polisens insats under Husbykravallerna, har ofta utsatts för ett sexistiskt kryddat hån. Till och med den tidigare länspolis-mästaren Carin Götblad har kallats “polisens motsvarighet till Linda Rosing” för sina framträdanden i TV-studior.
Störst upprördhet bland UMF-poliserna har kritiken mot överdrivet våld triggat.
“Rädd eller inte, följande gäller; Kniv fram = Sig Sauer (dvs tjänstevapnet) fram!” lyder en kommentar.
De rent rasistiska kommentarer som flödat efter kravallerna i Husby är särskilt allvarliga.
“Kista kommun…Riv hela skiten”, “Varför inte…använda tjänstevapnet? En sten i skallen = ridå”, “Skicka iväg patrasket”, “Vilka vidriga kräk!!! Åh vad jag önskar att jag och min kompis Sigge (vapnet) var där” är exempel på kommentarer som borde föranleda omedelbart avsked.
Precis som ungdomsföreningen Megafonen förde fram direkt efter dödsskjutningen i Husby är ett annat givet krav att polisövergrepp ska utredas oberoende av polisen.
Ett tredje, som också pekar framåt mot ett annat sorts samhälle, konfronterar polisens centralisering och militarisering med krav på en helt annan sorts demokratiskt kontrollerad och förankrad närpolis. “Vi vill se en demokratiskt förankrad närpolis, inte militariserade insatsstyrkor” var också det krav som drog ned mest applåder när 500 Husbybor den 22 maj samlades till en protest mot både polisvåldet och vandaliseringen.
Även om polisen ytterst upprätthåller “Sveriges Rikas Lag” och uppvisar en förbluffande ineffektivitet till exempel mot ekonomisk brottslighet, kan så klart inte alla poliser avfärdas som en reaktionär massa, eller till exempel värdet av polisinsatser mot de kriminella gängens terror förnekas.
Vissa närpoliser på Järva för till exempel efter vårens katastrof en tapper kamp för kårens anseende. Den modiga polismannen Martin Marmgren har också på sin blogg bidragit med en ovärderlig kritik både av polisvåldet i Husby och av en unken kåranda, som säkert bidragit till att utredningen återupptas.
