Av Stockholms äldreboenden är idag enligt DN 74,4 procent privata. Samtidigt har de två vårdjättarna Attendo (ägt av IK Invest) och Carema (Triton och KKR) på bara de fyra senaste åren sedan 2008 ökat sin andel från 24,1 till 30,3 procent.
Av vårdcentralerna är 65,7 procent privata. De fyra jättarna Aleris (Investor), Capio (Apax Partners och Nordic Capital), Carema (Triton och KKR) och Praktikertjänst (personalägt aktiebolag) har på fyra år ökat sin andel från 16,0 till 25,0 procent.
Av grundskolorna är redan 45,1 procent privata. De tre skoljättarna Academedia (EQT), Kunskapsskolan (Magnora och Investor) och Engelska skolan (Barbara Bergström och TA Associates) har ökat sin andel till 30 procent, vilket är mer än tre fjärdedelar av alla privata friskolor.
Enligt ett goddag yxskaft-liknande uttalande av finansborgarrådet Sten Nordin (M) finns det ändå ingen risk att den kommunala välfärden byts mot privata oligopol.
– Vi är inte i närheten av det, och i så fall ska vi motverka det, säger han som öppnat alla slussar på vid gavel.
Det är mot denna bakgrund en avgörande fråga om facken efter LO-kongressens tydliga ställningstagande för en non profit-princip kan samlas till en avgörande strid om framtidens välfärd. Det är nu vi har opinionen mobiliserad. Om inte de fackliga organisationerna tar fajten nu tillsammans med alla som vill stå upp för ett jämlikt och solidariskt samhälle där skola, vård och omsorg fördelas efter behov, kommer istället den alarmerande utvecklingen mot en segregerad och söndertrasad ofärd där medborgarrätt heter pengar att bli närmast oåterkallelig.
Det finns ingen tid för falska lösningar som försök att begränsa vinstutdelningarna med bevarat bolagsägande eller ännu mesigare etiska koder och skärpta kvalitetskrav som föreslås av S i Stockholms län, MP, Göran Hägglund och TCO:s ordförande Eva Nordmark. Det vore som om bonden gav räven fritt tillträde till hönsgården mot ett löfte om att bli vegetarian.
”Det finns redan etiska principer i vården”, som professor Göran Dahlgren påminner Göran Hägglund om i en replik till denne på SvD Opinion den 20 oktober.
Redan i Hälso- och sjukvårdslagens andra paragraf slås det fast att:
”Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.”
Detta stämmer mycket illa med att nio av tio verksamhetschefer i Stockholm enligt rapporten ”Vårdval i primärvården” från Sveriges Kommuner och Landsting (2012) anser att de i ganska eller mycket stor utsträckning måste premiera korta besök, det vill säga att lönsamhetskrav överordnas patientens behov av vård.
Allra mest obehagliga är de hutlösa planer som smids av till exempel Peje Emilsson och Stefan Stern i Magnorakoncernens äldrevårdsbolag Silfver Life om att tjäna pengar på gräddfiler för de gamla som kan betala extra ur egen ficka för en bättre vård och omsorg, med argumentet att framtidens sänkta skatter inte räcker till en lika god omsorg åt alla med samma behov.
Så valet står mellan att ta strid för den enkla etiska kod som gäller för en generell och behovsstyrd välfärd eller en ny etisk kod som är perverterad av kommersiella intressen.