Göteborgare slöt upp för vården.
Den 3 september anordnade nätverket Slut på rean – en annan vård är möjlig protester på nio orter från norr till söder. Nedan följer rapporter från några av dessa orter.
Luleå
I Luleå slöt omkring 40 personer upp för att manifestera under parollen ”En annan vård är möjlig”.
– Vi är vårdpersonalen av alla kategorier, vi är patienterna, vi är anhöriga och alla som vet att en annan vård är möjlig, inledde Fatima Linna Trabelsi manifestationen och fortsatte med att berätta om vården ur ett patientperspektiv.
Första talare var Zara Leghissa från Kommunal med budskapet om en vård och omsorg där varje människa räknas.
– Vi vet att när vårdpersonalens arbetsvillkor förbättras betryggas och säkras även samhället. På samma sätt gör låga löner, en ohållbar bemanning och bristande schemaläggning att samhället försvagas.
Jonas Brännberg läste sedan upp en insändare av Emmy Strandell, sjuksköterska på Sunderby sjukhus i Luleå, där hon berättar om sin uppfattning av vårdsituationen:
”Många vidtagna åtgärder motiveras med att ’så här gjorde vi för att spara pengar’. Hälso- och sjukvården som jag trodde var en del av välfärden bedrivs som ett vinstdrivande företag.”
Jonas läste även upp de strejkande hamnarbetarnas stöduttalande, samt Ung i Sveriges uppmaning till ”Vi bygger landet”-protestdag den 12 september för flyktingamnesti och alla som blir svikna av politikerna, som BB-ockupanterna i Sollefteå.
I Luleå bjuder nätverket En annan vård är möjlig in till möte den 13 september klockan 18.00 på Kulturens Hus för att diskutera hur vi tar oss vidare i denna kamp.
Kalle Blomqvist
Stockholm
På Sergels torg samlades över 200 personer för att protestera mot den rådande situationen inom vården. Manifestationen arrangerades av nätverket ”En annan vård är möjlig”.
Talarlistan bestod av angelägna och insatta från alla yrkesgrupper inom vården, samt en representant för anhöriga och patienter. Katja Raetz, specialistsjuksköterska och aktiv inom Vårdförbundet, tog upp kraven på adekvat lön, tydlig löneutveckling och en hälsosam arbetsmiljö som vårdanställda har lagt fram och kopplade problemen med brist på resurser och personal till vinstjakt, toppstyre och dåliga upphandlingar.
Torun Carrfors, sjuksköterska, beskrev den stressiga, oroliga arbetsmiljön som vårdanställda tvingas jobba i, om ryggar som går sönder, kollegor som sjukskrivs och de som blir kvar får jobba ännu hårdare, med oro i magen om hur länge man ska hålla ut.
Darius Barimani, kirurg och aktiv i Socialistiska Läkare, nämnde att Sverige har lägst antal vårdplatser per capita av alla OECD-länder, och förklarade att det inte är politikerna som sätter lönerna, men det är de som skriver policys och bestämmer budgetar.
Bland talarna fanns också Ulla-Karin Nyberg, ordförande för Sveriges Psykiatriska Förening, som nämnde att även om samhällets attityd gentemot psykisk ohälsa har förändrats motsvaras detta inte av resurserna som finns tillgängliga, vilket kan få katastrofala följder.
Det genomgående temat för alla tal var att vården måste tas på allvar, att det krävs en omställning, och en vård som utgår från patienternas och personalens behov.
Ville Karlsson
Sundsvall
Vårdupproret i Ådalen och Ångermanland anslöt sig från första början till ”En annan vård är möjlig” som tog initiativet till årets manifestation i Sundsvall.
Två busslaster samlade, tillsammans med Sundsvalls egna aktivister, cirka 200 entusiastiska och beslutsamma vårdkämpar på Stora torget. Kerstin Brandelius från det arrangerande nätverket var noga med att understryka att manifestationen gällde kampen för en upprustning av vården i hela länet, för tre fullvärdiga akutsjukhus i Ö-vik, Sollefteå och Sundsvall.
Manifestationen var välorganiserad och bjöd på en rad bra tal från från BB-ockupanter, sjuksköterskor, representanter från föreningarna Sollefteå respektive Ö-vik framtidens akutsjukhus, kyrkan, Centerpartiet, Vänsterpartiet, sjukvårdspartiet samt Per Herrey som idogt fortsatte höja sin röst för Sollefteå sjukhus i tal och i sång – nu tillsammans med Ockupationskören. Ett stöduttalande från Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro lästes upp av sjuksköterskan Per Johansson som också avslutade manifestationen med förutsägelsen att vi snart kommer att ses igen i den fortsatta kampen.
Äldst på manifestationen var förre yrkesmålaren Rafael Södergran, snart 100 år. I en intervju i Sundsvalls tidning dagen efter var han mycket irriterad över de klasskillnader som har uppstått i vården och övriga samhället:
– Det har blivit en sjuklig förändring i vården och man måste gå tillbaka till 1920-talet för att hitta något liknande.
Stefan Lundqvist
Göteborg
Vårdprotesten i Göteborg präglades av solidaritet och kamp av både vårdpersonal och till stor del även patienter. I demonstrationen syntes också Hamnarbetarförbundets fana, som har gett sitt stöd till vårdkampen.
Sjuksköterskan Can Altintasli talade om hur landstingets överskott på sex miljarder kronor klingar illa med tomma sjukhuskorridorer, stängda avdelningar och barnmorskor som springer mellan fyra förlossningar samtidigt i de få BB som finns kvar. Det ska vara patienten i centrum och inte ekonomin som styr, menade Can.
Offensiv pratade med några av de som protesterade.
Hur ska vi gå vidare efter denna demonstration, vad är nästa steg?
– Första steget är att uppmärksamma situationen. Man hoppas att situationen ska uppmärksammas så mycket att de som bestämmer tillslut ska göra någonting, sa Lina och Adam.
– Nästa steg är att fortsätta höra och synas. Och att ligga på, på arbetsplatserna. Organisera arbetarna – vårdpersonalen. Förstärka arbetsplatsen. Vi måste få in mer människovärde, mindre marknadsvärde, menade Stevan.
– Vårdarbetarna och hamnarbetarna måste protestera tillsammans, i solidaritet med varandra, sa Acke.
Minela Mahmutovic
David Lindquist
Gabrielė Lukosiūtė
Malmö
Cirka 250 personer samlades i Malmö för att demonstrera mot försämringarna i sjukvården.
Manifestationen i Malmö inleddes med tal av personal inom sjukvården som beskrev sin arbetssituation med ökad tidspress, stress, mindre tid för patienterna med mera.
Dessutom lästes det upp ett officiellt uttalande till stöd för de strejkande afghanska ungdomarna i Stockholm och organisationen Ung i Sverige, som uttalade sitt stöd till BB-ockupationen i Sollefteå, krav på höjt LSS-stöd, att pensionerna ska höjas samt att utvisningarna till Afghanistan ska stoppas.
Anders Wemmert
