OS i Sotji har kostat mer än något annat OS och arbetare har bl a fängslats och misshandlats.
Rapporterna i media kommer som vanligt sent och säljs in till oss veckorna innan invigningen av olympiska vinterspelen i ryska Sotji.
Reaktionerna från makten i Internationella olympiska kommittén (IOK) och Putins folk är minst sagt sena och vaga till de avslöjandena om slöseri, korruption och miljöförstöring som tornade upp. Efter alla internationella protester mot de nya ryska antigaylagarna avslöjades det nu att tusentals migrantarbetare inte fått ut sina löner. När arbetare vågat kräva sin rätt har de själva blivit anklagade, fängslats, misshandlats och deporterats. Om TV-tittarna fått chansen att före OS avgöra om spelen skulle hållas till detta pris hade svaret blivit nej.
Sport används för politiska ändamål och att arrangera ett OS ger möjlighet till en både inhemsk och global styrkedemonstration och propagandashow. Samtidigt kan de storföretag som snor åt sig kontrakten för OS-projekten skära guld. Den ryska statsledningen, understödd av bolag som Gazprom och utvalda oligarker, satsade allt för att få vinter-OS till Sotji 2014. President Putin reste personligen till IOK:s slutomröstning i Guatemala 2014.
Omröstningen hade föregåtts av ett intensivt arbete med att påverka de asiatiska delegaterna i IOK till att rösta för Sotji. Att påverka IOK-delegater innebär inte sportsliga argument eller tal om mänskliga rättigheter. Vi har istället genom åren lärt att det handlar om personliga mutor och politiska påtryckningar. Förutom detta hade Putin som en skygglapp med sig 150 ton byggmaterial till Guatemala City.
En isbana byggdes upp och den berömda konståkaren Pusjenko gjorde några hopp och piruetter framför imponerade IOK-delegater. Putin spände ögonen i delegaterna, talade unikt till dem på engelska och OS 2014 gick till Ryssland.
Det har många gånger talats om nepotism när man talar om Putin. Olympiska vinterspelen i Sotji blir det dyraste hittills. Uppgifter finns om en slutnota på 430 miljarder kronor. Som jämförelse kostade det hyllade OS-arrangemanget i Lillehammer 8,5 miljarder.
För Putin – som har en datja i granndalen – har OS i Sotji fått kosta vad det vill. Byggkontrakten har – som visades i en israelisk dokumentär, ”Spelet om Sotji”, i SVT förra veckan – i första hand gått till hans släkt, vänner och förtrogna kapitalister. Korruption räknar man med i dagens Ryssland, men avsaknaden av kontroll har varit extrem då så mycket har stått på spel och statskassan tycks ha stått vidöppen. För att nämna ett exempel har bygget av en bilväg mellan Adler vid Svarta havskusten till Krasnja Poljana, 4,7 mil upp i bergen, fått kosta 56 miljarder kronor.
Det mesta har byggts nytt från grunden: sportanläggningar, vägar, järnväg, flygplats, hotell och hamn. Hamnen har till och med fått byggas om en gång sedan den första spolade bort av ett oväder. Kostnaderna har skenat på grund av dålig planering och korruption. Rodelbanan som skulle kosta dryga 330 miljoner kronor slutade på mer än 2 miljarder kronor och så vidare.
40 000 soldater, poliser och elitsoldater bevakar spelen. Risken är förstås stor att separatister från de närliggande regionerna vill slå till mot Putins OS med terrorattentat. På gatorna har polisen förstärkts med reaktionära kosacker.
Nu är vinterspelen i Sotji igång och fokus har flyttas till fantastiska sportsliga upplevelser framför TV-skärmen.
Demonstrationer mot diskriminering av homosexuella, mot IOK:s korrupta pampar, mot behandlingen av de byggnadsarbetare som gjort spelen möjliga, mot att floden som förser Sotji med dricksvatten och fisk har förstörts av utsläpp, måste ha inrikesministeriets tillstånd och göras i en park 18 kilometer från arenorna.
Vi får hoppas att de svåra omständigheterna ändå inspirerar till både mod och kreativitet hos publik och deltagare så att arbetarnas, gayaktivisternas och miljökämparnas krav demonstreras globalt under spelen. För allt stöd i den kampen kommer att behövas också efter att den olympiska elden släckts den 23 februari. ■