Rädslan för en ny kris fick världens börser att rasa

Svarta måndagens fall är de största sedan krisen 2008 (Foto: Rafael Matsunaga / Flickr CC).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Raset på världens börser den 9 mars var det största sedan börsfallen i början av den globala kapitalistiska krisen 2008. Fallet på den amerikanska börsmarknaden vid öppningen var så kraftigt att det blev ett tekniskt handelsstopp efter bara 5 minuter.

Den främsta orsaken till de globala börsfallen var att till det produktionsbortfall och avstannad tillväxt som coronaviruset har orsakat världsekonomin lades ett nytt hot i form av ett påbörjat oljepriskrig.
Oljepriskriget inleddes efter att Saudiarabien sänkte priset på olja som svar på att Ryssland vägrade gå med på en uppgörelse om produktionsminskningar. I måndags nådde oljepriset sin lägsta nivå sedan USA:s första Irakkrig 1991.
Inte mycket pekar mot att effekterna av måndagens börsras och de som har ägt rum dagarna och veckorna innan är övergående. Det var en perfekt storm som varslar om nya.
– Kollapsen i oljepriset tillsammans med den efterfrågeminskning vi har på grund av coronaviruset skapar en giftig cocktail och det är rädslan för en global recession som nu får marknaden att falla på detta brutala sätt. Flera av världens länder är beroende av oljeinkomster och detta ras får alltså effekt på deras statsfinanser. Lägg till att själva oljeindustrin ofta är högt skuldsatta och kan få problem med sin återbetalningsförmåga.  Följdeffekterna av raset i oljepriset kan alltså bli många och tuffa, säger Avanzas sparekonom Johanna Kull till Affärsvärlden den 9 mars.

Världsekonomin står idag svagare än vid inledningen av krisen 2007-2009, vilket har resulterat i handelskrig, växande skuldberg och obalanser.
Redan innan coronavirusets dödliga spridning hade den ekonomiska tillväxten i Kina bromsat in (förra året växte den kinesiska ekonomin med 6,1 procent – den lägsta tillväxttakten på 29 år) och flera länder stod på randen till recession, samtidigt som världshandeln upphörde att växa i slutet av förra året.
Inför hotet om att den dämpade ekonomiska aktiviteten, som var särskilt markant inom industrisektorn, skulle spridas och drabba även finansmarknaderna återupptog regeringarna och centralbankerna sina riktade stimulansåtgärder i form av nya kvantitativa lättnader i penningpolitiken – räntesänkningar och andra åtgärder som skulle garantera finansmarknaderna en fortsatt tillgång på billiga pengar (lån).
Detta blev i sin tur ett nytt tillfälligt smörjmedel för aktiekurser och vinster, men effekten på den verkliga ekonomin var ytterst begränsad. Men när coronaviruset började spridas och tvärstannade den kinesiska ekonomin, världens näst största och snart den största, förstärktes i ett slag alla de kristendenser som redan fanns.

Sedan början av året har den kinesiska ekonomin stått i det närmaste still och de  panikartade åtgärder som diktaturen och de kinesiska kapitalisterna nu har börjat genomföra – att avveckla det högsta beredskapsläget och tvinga arbetarna tillbaka till arbetsplatserna, trots fortsatt smittorisk – kan snabbt bli en källa till en förvärrad mänsklig katastrof och ekonomisk kris.
Den snabbt sjunkande tillväxten i Kina har känts över hela världen.
”Produktionsneddragningar i Kina känns världen över, vilket återspeglar den avgörande och ökande rollen som Kina har i globala värdekedjor, resor och råvarumarknader”, skrev OECD i sin senaste prognos från den 2 mars och varnade för att: ”Ett längre och mer intensivt utbrott av coronavirus som sprider sig över Asien och Stillahavsområdet, Europa och Nordamerika, skulle kunna försvaga utsikterna betydligt. I så fall skulle den globala tillväxten kunna sjunka till 1,5 procent 2020, hälften av den väntade tillväxttakten före virusutbrottet”.
Kinas export föll dramatiskt under årets två första månader, och fallet jämte de stora handelsunderskotten sänder en signal till regimen om att ”det kommer att bli värre”, som South China Morning Post skrev den 9 mars.

För arbetarna och unga gäller det att nu att snabbt rusta sig politiskt för de orostider som stundar. Först och främst genom att ta upp kampen mot den giftiga cocktail som kapitalism, högerpolitik och coronaviruset utgör.

Att Wall Street inte lyfte i förra veckan, trots att den amerikanska centralbanken Federal Reserves sänkte sin styrränta med 50 punkter, återspeglar såväl den pessimism och oro som finns inom den kapitalistiska eliten som att inte ens ”marknaden” sätter någon större tilltro till räntesänkningarnas effekter.
”Marknadens oro för coronaviruset påminner om veckorna efter Lehman-kraschen: det enda som är säkert är att inget är säkert. Killgissningar och rykten regerar. Skillnaden är att världsekonomins utgångsläge är sämre idag. Och stimulansåtgärder biter knappast på virus”, som Andreas Cervenka skrev i Dagens Industri den 3 mars.  
Men trots det kommer andra centralbanker att följa efter samtidigt som regeringar står beredd att spendera hisnande summor för att hålla kapitalismen och kapitalisterna skadelösa.
Detta kan möjligen dämpa takten i krisförloppet, framför allt om det också blir fråga om bredare stimulansåtgärder i form av satsningar på infrastruktur, jobbprogram med mera. Men inte ens sådana satsningar kan förhindra fortsatt stagnation eller ge kapitalismen den stabilitet som krävs för att undvika nya ekonomiska och politiska kriser.

På bred front revideras nu alla ekonomisk prognoser ned. 
Bloomberg Economics räknar med att Kinas ekonomi växer med endast 1,2 procent i årstakt under det första kvartalet i år, den svagaste tillväxten någonsin. Men om inte Kinas ekonomi snabbt återhämtar sig i mars kan även den prognosen visa sig vara optimistiskt.
Den kinesiska kapitalismen har allt sedan krisen 2008-2009 varit världskapitalismens främsta tillväxtmotor och det finns ingen som kan ersätta den, särskilt inte nu när även den amerikanska kapitalismen utvecklas svagare än beräknat, Japan samt Sydkorea redan är i recession och tillväxten i eurozonen ser ut att bli minus första halvåret i år.

För arbetarna och unga gäller det att nu att snabbt rusta sig politiskt för de orostider som stundar. Först och främst genom att ta upp kampen mot den giftiga cocktail som kapitalism, högerpolitik och coronaviruset utgör och kräva skydds- och beredskapsåtgärder mot coronaviruset, full kompensation för den som helt eller delvis inte kan arbeta, gratis läkarvård, allmän sjukförsäkring och snabbt utbyggd offentlig vård, anslag för framtagande av vaccin samt uppvärdering av de vårdanställdas villkor, rätt att jobba hemifrån och att alla riskmiljöer omedelbart stängs. 
En ny global ekonomisk nedgång efter tio år av åtstramningar samt fördjupad klimat- och miljökris kommer ytterligare att understryka kapitalismens misslyckande. För allt fler kommer det stå klart att det är organisering och kamp för global socialism och demokratisk planering för att möta människors behov och klimatomställning som är nödvändigt.