Rättvist om Colombia

2008-01-23 12:19:15

BOK

Titel: Colombia. Möten med landet, folket och konflikten Författare: Fredrik Jansson (red). Förlag: Murbruk, 2007.

Colombia – möten med landet, folket och konflikten är en bok som gör skäl för sin titel. Boken är nära och levande, berör och påverkar läsaren. Vi får träffa fackföreningsledare, gerillasoldater, ungkommunister, vapenvägrare, ursprungsfolk, internflyktingar, arbetare och bönder. Detta är den tredje boken om Latinamerika från Murbruk förlag.

Hälften av Colombias befolkning lever i fattigdom och inkomstskillnaderna är de största i Latinamerika. Samtidigt som fattigdom och misär brer ut sig, finns en extremt parasitär överklass, nära allierad med landets paramilitära dödsskvadroner. Det dödliga förtrycket riktat mot regimens motståndare har lett till att fyra miljoner av landets invånare lever som internflyktingar, mestadels bönder som tvingats lämna sin jord för storstädernas kåkstäder, enligt Fredrik Jansson.
Att de kapitalistiska regeringar som suttit vid makten inte vill ha fred kanske blev som mest tydligt år 1985, då Farcgerillan lade ned sina vapen och en rad olika sociala rörelser, kommunistiska och socialistiska partier enades i ett gemensamt vänsterparti, UP.
”Året därpå kom partiets presidentkandidat Jamie Pardo Leal på tredje plats i presidentvalet. Partiet blev populärt och samlade många sociala rörelser och partier. Men snart började en mordvåg mot partiets medlemmar som inte slutade förrän det var utplånat, två presidentkandidater, två parlamentariker och mer än fyra tusen medlemmar mördades”, skriver Fredrik Jansson i sin inledning.
Colombias fyra miljoner internflyktingar är den högsta siffran i världen. USA har ett stort inflytande över konflikten, och ger bara mer i militärt bistånd till två andra länder. Fredrik Jansson skriver att biståndet uteslutande går till den colombianska statens krig mot gerillan, och, sedan den 11 september 2001, till kriget mot terrorismen:
”Studenter, bondeledare, fackföreningsledare fruktar för sina liv och fler människor dör här per dag av politiskt våld än i militärdiktaturens Argentina”, skriver Jansson.
Boken är uppbyggd på samma sätt som Murbruks bok om Kuba och är snarare en samling artiklar från olika författare. Det är olika skildringar från en rad olika personer med olika bakgrund.

”Vi hade inget val”

I en intervju av Lotten Collin med en före detta bonde berättar han hur paramilitären systematiskt driver bort bönder från sina jordar.
– Paramilitären sa att alla som stannade kvar i byn var gerillasoldater, att de oskyldiga skulle fly och så skulle de ta hand om de smutsiga som blev kvar. Så vi hade inget val. Jag flydde för mitt liv men halva min familj blev kvar, berättar Freddy Tuberki.
Paramilitär och regeringsstyrkor driver bort bönder från sin jord. Sedan ger de bort eller säljer marken till storföretag för att sedan anställa de bönder som en gång ägde jorden. För att överleva har de inget val.
Tigran Feiler rapporterar om förtrycket mot studenter. ”Universiteten har de senaste åren utvecklats till aktiva motståndsfickor mot regeringens ekonomiska politik och militarisering av samhället. Därför går nu studenterna samma öde till mötes som andra grupper”.
Joanna Castro berättar om ”min pappa fackföreningsledaren”: ”Som facklig ledare blev han en måltavla för lejda mördare, paramilitärer, knarkkungar, korrupta politiker, privata företag och militärer”.
Av de 144 mord som skedde mot fackligt aktiva 2006 skedde 78 i Colombia. Så gott som alla utfördes av statens närstående paramilitära grupper och regeringsarmén.

11 292 döda

11 292 colombianer har dödats eller försvunnit som ett resultat av det politiska våldet under president Uribes första mandatperiod. Staten är ansvarig för 75 procent av dessa. Detta visar på behovet av försvarskommittéer för arbetare och bönder, men inte så som Farcgerillan är uppbyggd, utan under arbetarklassens och de fattigas demokratiska kontroll.
Boken är lättläst och några tidigare kunskaper om Colombia behövs inte, då upplägget mer är en artikelsamling där varje artikel tar upp om hur förtrycket drabbar olika delar av befolkningen. Författarna utgår från ett rättviseperspektiv med fokus på behov av internationell solidaritet för mänskliga rättigheter. På samma sätt som i Murbruks andra böcker finns vissa illusioner om FN och EU som påtryckningskraft för demokratiska rättigheter. Men för de som intresserar sig för Latinamerika är boken varmt att rekommendera. Av de tre böcker som Murbruk har gett ut om Latinamerika – tidigare om Venezuela och Kuba – så är boken om Colombia nog den bästa.
Kristofer Lundberg