Recension: NAZA

”Vi är i kontakt med polisen. De är beredda att komma hit om något händer. Nödutgången är där.” Ungefär så hälsades vi välkomna till Bio Regina/Folkets bio i Östersund. Filmen vi just skulle se var Naza av de israeliska filmskaparna Yuval Abraham och Rachel Szor. Ordet Naza betyder ungefär dödad av misstag. Som filmen visar finns det inga misstag i dödandet av oskyldiga civila, tvärtom. 

Av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Filmen utspelar sig på ett tak i Tel Aviv. Yuval Abraham sitter i skydd av mörkret och intervjuar 24 israeliska underrättelseofficerare som har fått sina ansikten mörkade så att man inte kan se vilka de är. Det låter som en tråkig film, men så är det inte. Samtidigt med intervjuerna får man titta in i vanliga Tel Aviv-bors lägenheter där livet pågår som vanligt, man tittar på TV, lagar mat et cetera. Kontrasten till berättelserna om vad som händer i Gaza framkommer tydligt. De som intervjuades satt i Tel Aviv och bestämde var bomberna skulle falla. IDF hackar ”Hamastelefoner” och vet exakt vilka som ska bombas och var de befinner sig. Det handlar inte om några misstag. De väntar tills de tilltänkta offren kommer hem och slår till då. De kunde till exempel höra ett litet barn säga ”Nu kommer pappa”. Det var pappa de var ute efter. När de visste att han var hemma bombade de lägenheten, väl medvetna om att hela familjen och förmodligen några grannar också skulle dödas. Det var inget de brydde sig om. De hade hört regeringsledamöter säga att det inte fanns några oskyldiga i Gaza. De såg det hela som något slags videospel.

Någon sade att det inte handlade om kvalitet utan om kvantitet. Det var förstörelse för förstörelsens skull. En kvinnlig soldat lämnade sin TV-skärm med tårar i ögonen när hon hörde ett litet barn just innan bomben föll. En av de manliga soldaterna berättade att han varit i Polen och sett Förintelsens minnesmärken. ”Vad är tyskarna för människor?”, frågade han utan att se parallellen till vad han höll på med. Filmen avslutades med en bilresa längs en gata i Gaza med raserade hus på bägge sidor. Slutscenen var en man utanför ett raserat hus som desperat ropade på sin fru och sina barn.

Bio Regina hade helt klart mottagit hot inför visningen. Filmskaparna har också mottagit hot. De törs nu inte återvända hem till Israel. ”Det skulle vara farligt för oss att gå på en gata i Israel just nu”, säger de till DN.

Precis som alla militärer som gjort sig skyldiga till mord och massakrer på civila försvarat sig med att de bara lydde order säger de här israeliska soldaterna samma sak. Det visar vad som händer i någons psyke när ett folk avhumaniseras. Vi ser en antydan av det i Sverige också när det gäller invandrare, speciellt muslimer.

Yuval Abraham och Rachel Szor vann juryns speciapris för Naza vid Venedigs filmfestival 2026. Foto: Wikimedia Commons.