Än en gång verkar Husby, en stadsdel i norra Stockholm med knappa 12 000 invånare, vara på väg att bli försökskanin för upprustningen av det svenska miljonprogrammet. Eller kanske snarare avvecklingen av detsamma. Huvudförslaget i den nya strukturplanen ”Husby 2030” tycks nämligen vara inriktat på att en gång för alla göra upp med många av de idéer som låg bakom planeringen av områden som Husby.Den mest brännande frågan, som fått de boende att organisera protestnätverk och namninsamlingar, handlar om trafiksepareringen – de idag nedsänkta bilvägarna ska höjas med tre och en halv meter så att bilar kan nå ända upp till Husby Centrum i ”spännande möten med gående”.
Det förbryllar mig hur Stockholm, som just nu gör enorma ansträngningar för att bygga ”miljöstadsdelar” – i Norra Djurgårdsstaden som håller på att byggas vid Hjorthagen satsar man på att få ner bilinnehavet till hälften av dagens standard – samtidigt vill lägga 170 miljoner kronor på att öka bilismen i en annan stadsdel. Det fanns ju faktiskt tankar bakom den stadsplan man byggde Järva efter. Förutom trygga miljöer för stadsdelarnas barn var kollektivtrafik och bibehållna grönområden mellan stadsdelarna centralt.
Idag kallas det att stadsdelarna är isolerade. Showit Senay från den lokala ungdomsföreningen Megafonen ifrågasatte detta under ett öppet V-seminarium i Husby träff i lördags: ”Varför ses inte de otillgängliga villaförorterna som något problem?” frågade hon sig, och förklarade: ”Problemet ligger inte i isoleringen utan i att det saknas förutsättningar – att ta bilen är inte ens ett alternativ för de flesta i Husby”.
Och en av nio punkter i strukturplanen för Husby handlar just om detta, att ”stärka stadsdelens identitet”. Äntligen, tänker jag, de är alltså ändå intresserade av stadsdelens själ? För mig är saken tydlig: en lokal identitet och samhörighet byggs genom engagemang, och där är Husby något av ett praktexempel. Med gemensam kamp har Husbyborna genom åren stoppat både rivningar, lyxrenoveringar och sett till att stadsdelen har ett badhus. Och vad gäller Husby 2030 har de boende redan vunnit viktiga segrar: remisstiden har förlängts till den 18 november och en liten fågel har viskat i mitt öra att ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson informellt lovat att trafiksepareringen inte kommer att tas bort mot husbybornas vilja.
Miljonprogrammet byggdes efter en vision. Man nöjde sig inte med mindre än att ”hela befolkningen skall få sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader” för att använda den dåvarande regeringens formulering. Idag kritiseras projektet för att man tog ett alltför stort helhetsgrepp. I sextiotalets och modernismens anda lät man ideologi gå före människa, heter det, med storskaliga, likartade bostadsområden som resultatet (detta trots att miljonprogrammet faktiskt omfattar allt från höghus till radhusområden, totalt en fjärdedel av Sveriges bostadsbestånd). Jag frågar mig stilla hur man om femtio år kommer att se på den storskaliga, enkelriktade och helt klart ideologiskt färgade strukturomvandling som just nu planeras av miljonprogrammets områden, om den tillåts genomföras som tänkt.
AnnaMaria Berggren Eriksson är arkitekturstuderande och ordförande i RS Husby
