Regeringen presenterade sin nya mineralstrategi mitt i semesterperioden. Det bidrog till att den inte fick så stor uppmärksamhet som den förtjänar. Den nya strategin innehåller flera förslag som innebär att marken jämnas för gruvbolagen samtidigt som miljökrav sänks.
Av Offensiv
Oberoende av regeringarnas sammansättning har mineralpolitiken under de senaste årtiondena varit tydligt gruvbolagsvänlig. Den socialdemokratiske näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson inledde till och med sin karriär som minister med att säga att han ”älskar gruvor”. Men den nya mineralstrategin innebär ändå en slags kursändring på två sätt.
Det första gäller statens roll. Ända sedan den nya minerallagen antogs i början av 1990-talet har nyliberala idéer präglat politiken. Staten ska skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar, sedan är det de privata bolagen som ska se till att det prospekteras och startas nya gruvor.
Det har blivit alltmer tydligt att denna kurs inte har fått avsedd effekt. Långsiktiga, statligt uppbackade satsningar har lett till att Kina dominerar särskilt när det gäller vidareförädlingen av en rad viktiga metaller. Nu läggs kursen om mot mer direkt statligt engagemang av Trumpregimen i USA, EU och även i regeringens mineralstrategi. EU har redan avsatt 3 miljarder euro för investeringar i gruvprojekt och siktar på att bygga upp strategiska lager av metaller.
Den svenska regeringens mineralstrategi öppnar för att det bildas ett statligt investmentbolag som kan gå in med kapital i gruvprojekt. Det finns också ett förslag om att bygga upp en demonstrationsanläggning för utvinningsteknik av metaller. Sveriges geologiska undersökning (SGU) har också fått kraftigt utökade resurser för att kartlägga geologiskt intressanta områden.
Den andra kursändringen är att regeringen skärper tonen när det gäller att till varje pris få igång fler gruvor.
Sedan förra valet har förbudet mot uranbrytning hävts och reglerna för utsläpp av uran till sjöar och vattendrag har mjukats upp. En rad regeringsbeslut har öppnat för möjligheten att starta gruvor i naturreservat.
Mineralstrategin visar att regeringen vill gå ännu längre. Utredningen tar sikte på att en ”harmonisering” av den maximala tiden som en tillståndsprocess får ta till det som gäller för de projekt som EU klassar som strategiska. Det betyder att det får ta högst 27 månader från inlämnad ansökan till färdigt beslut. Det kan låta som en lång tid, men är i praktiken extremt kort. Särskilt de mindre bolagen lämnar ofta in ofullständiga underlag, som gör att det krävs omfattande kompletteringar. Den processen tar ofta flera år. I regeringens dokument finns inga förklaringar till hur det ska gå att skynda på tillståndsprocesserna utan att viktiga miljöfrågor skjuts åt sidan.
Mineralstrategin lyfter också fram ett förslag som går ut på att projekt som har ett ”allmänt intresse av synnerlig vikt” ska kunna undantas från den vanliga miljöprövningen. Där ska regeringen kunna ta beslut om projektet kan tillåtas.
Ett annat drastiskt förslag är att generellt öppna för prospektering och gruvverksamhet i all form av skyddad natur, utom nationalparker.
I och med att mineralstrategin öppnar för nya stora ingrepp i natur och miljö innebär den också nya hot mot renskötsel och andra samiska näringar.
Det är tydligt att det finns en oro hos regeringen för det lokala motstånd som finns mot en del gruvprojekt. Svaret är att öppna för någon form av ekonomisk kompensation till de platser där gruvorna finns. Det har blivit allt tydligare att nya gruvor inte ger det lyft för arbetsmarknad och ekonomi som bolagen utlovar.
Men ett vagt resonemang om någon form av lokal ekonomisk kompensation kommer inte att räcka för att minska striderna kring gruvetableringar. Tvärtom bäddar mineralstrategin för skärpta konflikter kring nya gruvor på många håll i landet.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.