Donald Trumps tullar på importen av stål och aluminium har skapat oro runt om i världen. I grunden är åtgärden ännu ett uttryck för världskapitalismens politiska och ekonomiska kris.
”Handelskrig är lätta att vinna”, skrev Trump i en typisk tweet om de ståltullar som ska börja gälla om ett par veckor. Sällan har en världsledare tagit så lätt på mycket allvarliga konflikter.
Ekonomer i hela världen säger så gott som enhälligt att Trumps åtgärder inte kommer att gynna ekonomin, inte heller i USA. De får medhåll av fler än 100 ledamöter från Trumps parti Republikanerna i USA:s kongress.
Men för Trump handlar det om politik. Han är symbolen för den nya nationalistiska, populistiska kurs som har fått fotfäste bland ledande politiker i allt fler länder. Hans agerande ska också ses som ett sätt att avleda uppmärksamheten från alla kriser på hemmaplan.
Trump satsar på att med ”America first” behålla stödet från sina trogna anhängare. Om han säger att tullmurar skapar jobb som andra länder har ”stulit” är det helt i linje med hans budskap i valkampanjen 2016.
Den första åtgärden, med 25 procents tullar på stål och 10 procent på aluminium, är relativt blygsam. Värdet motsvarar bara två procent av USA:s import. Men konsekvenserna kan bli förödande, om EU svarar med motåtgärder och Vita huset därefter slår tillbaka.
Därefter väntar vad som kan bli en mycket hårdare konfrontation, när Trump gör allvar av hotet om tullar på varor från Kina. Detta sker i ett läge när politikernas ökade nationalism redan har skärpt motsättningarna mellan de imperialistiska makterna och blocken, men också inom blocken, till exempel inom EU.
En direkt effekt av tullar är ökade priser. I Dagens Nyheter varnar Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia, för en utveckling som i början av 1930-talet, där ett fullt utvecklat handelskrig fördjupade den ekonomiska krisen.
”Man kan tänka sig att tullarna skapar arbetslöshet och lägre tillväxt. Sedan finns det ju ett värsta scenario. Blir det en väldig pessimism kan aktiebörserna rasa”, kommenterar Lars Magnusson. Han påpekar också att den hårda ekonomiska politiken efter finanskraschen 2008-09 har lagt grunden för populismen.
Krisen för 10 år sedan, Den stora recessionen, punkterade myten om att kapitalismen hade uppnått ett nytt stabilare stadium. Två decennier av kapitalistisk globalisering och nyliberalism slutade med den allvarligaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Privatiseringar och avregleringar ledda av hedgefonder, storbanker och spekulanter skapade en ny bubbla som sprack.
Det stora uppdämda missnöjet med krisen och klyftorna skapade ett utrymme för högerpopulister som Trump. Samtidigt visade stödet för Bernie Sanders hårda kritik från vänster, särskilt bland unga, de stora möjligheter som skulle finnas för ett nytt kämpande demokratiskt socialistiskt parti för arbetare och vanligt folk.
Kapitalistiska politiker har ingen väg framåt. Lika lite som nyliberal frihandel är protektionism en väg till välstånd och fler trygga jobb. När George W Bush införde ståltullar 2002, en mildare variant än Trumps, försvann 170 000 jobb i branscher som använder stål i produktionen. Tullarna gjorde stålet dyrare, liksom slutprodukten, vilket minskade försäljningen.
I dagens USA arbetar 140 000 inom stålindustrin, medan 17 miljoner jobbar i industrier som använder stål. Det är grunden för att även kapitalister i USA har reagerat mot tullarna. Det gäller till exempel bryggerier och andra som använder aluminiumbrukar. Landets största lobbygrupp för vapenindustrin, Aerospace Industries Association med 2,4 miljoner anställda, säger att dess kostnader kommer att öka med två miljarder dollar (16 miljarder kronor). Även den allra största lobbygruppen för storföretag, USA:s handelskammare, har uttryckt ”stor oro inför ökad risk för ett handelskrig”.
Ståltullarna sägs vara riktade mot Kina, men slår istället hårdast mot några av USA:s närmaste allierade. 2017 stod EU för 21,4 procent av det stål som USA importerade och Sydkorea för 9,6 procent. Kanada (17,6 procent) och Mexiko (8,6 procent) har undantagits från tullarna eftersom USA just omförhandlar det nordamerikanska handelsavtalet NAFTA med båda dessa länder.
Kina är bara på elfte plats av stålexportörer till USA, med två procent av USA:s import. Av hela Kinas stålexport går bara 0,2 procent till USA. För aluminium är Kina fjärde största exportör till USA. Men i värde är det mindre än en procent av Kinas export till USA, 3,1 miljarder dollar av totalt 462 miljarder.
Trump har helt kallt räknat med att de som har stor export till USA kommer att värna om denna och tvingas acceptera ensidiga tullar. Hans åtgärder riktas därför också mot EU, som är USA:s största handelspartner och viktigaste militära allierade. EU:s handelsöverskott till USA är på 151 miljarder euro (1 535 miljarder kronor), men det hindrade inte en ovanligt stark första reaktion från Bryssel.
EU-kommissionen presenterade en lista på 100 produkter som mål för 25-procentiga tullavgifter. Där fanns många kända produkter, som Levi’s jeans och Harley Davidson-motorcyklar, men även apelsiner, kidneybönor och läppstift. Det sammanlagda värdet var 2,8 miljarder dollar (23 miljarder kronor), vilket är mindre än hälften av EU-ländernas stål- och aluminiumexport till USA.
EU:s handelskommissionär, Cecilia Malmström, Liberalerna, kommenterade samtidigt: ”Vi hoppas fortfarande att det inte blir något. Och blir det det hoppas vi att EU ska kunna undantas.”
Att det finns möjlighet till undantag visas av att dels Kanada och Mexiko inte ingår, dels att Australien, efter ett samtal mellan Trump och landets premiärminister Malcolm Turnbull, också ska undantas.
Trumps svar på EU:s lista är ett hot om tullar på bilar från EU. Han har tidigare talat om en tullavgift på 35 procent. Men ett sådant beslut skulle möta hinder i form av den globaliserade produktionen. Tyska bilindustrin säger att hälften av deras produktion i fabriker i USA exporteras till andra länder. Exempelvis BMW har sin största fabrik i South Carolina, där 371 000 bilar producerades 2017.
Trump ökade i helgen pressen på EU genom att öppna för att tullarna inte införs om EU sänker andra tullar. Men det är mycket oklart vilka tullar eller åtgärder som Trump begär från EU.
EU-staterna fruktar också att det stål som inte längre kan säljas i USA nu kommer till Europa. ”Vi har gått in i en era där handelskriget har börjat visa tänderna”, kommenterade Frankrikes handelsminister Jean-Baptiste Lemoyne.
Frågan är också vad som händer med Världshandelsorganisationen WTO och dess regelsystem. Sydkorea och Japan har hotat att anmäla USA:s ståltullar till WTO. Men organisationen har tappat en stor del av sin tidigare pondus, i takt med att anmälningarna har blivit fler. För tre år sedan kollapsade det senaste försöket till ett nytt avtal om världshandeln, Doharundan.
För WTO ger Trumps ståltullar också extra huvudvärk eftersom Vita huset hänvisar till landets nationella säkerhet som orsak till tullarna. Detta genom en lag från 1962 som sällan har använts. EU-kommissionen menar att detta är ett brott mot WTO:s regler.
Skulle WTO godkänna tullarna innebär det att fler regeringar kan använda liknande argument. Om USA å andra sidan fälls är det högst troligt att Trump beslutar att landet ska lämna WTO.
Trumps huvudmotståndare i fråga om handel är utan tvekan Kina. Hans handelschef, Peter Navarro, är en ökänd Kinahök som har beskrivit den kinesiska exporten som en invasion. De ekonomiska nationalisterna stärkte sitt inflytande i Vita Huset ytterligare när Trumps ekonomiske rådgivare, den tidigare Goldman Sachs-direktören Gary Cohn, avgick i förra veckan.
USA hade ifjol ett handelsunderskott med Kina på 375 miljarder dollar (3 100 miljarder kronor)av en total handel på 635 miljarder dollar (5 200 miljarder kronor). Det ömsesidiga beroendet mellan världens två största ekonomier har gjort Kina till världens dominerande fabrik och exportland, medan de billiga produkterna därifrån har hållit nere priserna i USA, som också har kunnat låna till sina enorma underskott.
Kinas växande ekonomi och inflytande i världen innebär en utmaning för USA-imperialismen. Pekings statskapitalism och imperialism uppfattades efter krisen 2008-09 som stabilare än USA:s nyliberalism, trots att Kina också har byggt upp ett enormt skuldberg.
Redan förra året inledde Trumpregeringen en utredning om Kina och intellektuell egendom (varumärken, patent, kulturella verk med mera). Slutsatsen väntas leda till nya tullar mot kinesiska varor, hinder för kinesiska företag att köpa företag i USA och för USA-bolag att samarbeta med kinesiska.
Bland kapitalister och politiker i USA finns en ännu större oro över dessa förslag än över ståltullarna. De fruktar ett verkligt handelskrig och fallande produktion, utlöst av Trump. Denne sa efter sitt besök i Peking förra året att Kina har lovat en plan för att minska USA:s underskott med en miljard dollar (åtta miljarder kronor). Trumps strategi att förhandla med varje land för sig betyder att USA står ensamt istället för att tillsammans med exempelvis EU agera mot Kina.
Många ekonomer gör paralleller till protektionism och handelshinder som ledde fram till Den stora depressionen, krisen på 1930-talet. Efter börskraschen i oktober 1929 antog USA:s kongress i juni 1930 Smoot–Hawley-lagen, som införde tullar på 100 varor. Andra länders regeringar svarade med egna tullar. Världshandeln sjönk med två tredjedelar, 66 procent, från 1929 till 1934.
Tullarna var inte orsaken till krisen, vars grund var själva det kapitalistiska systemet. Motsättningarna mellan stater, klasskampen, fallande profiter och en stor spekulationsbubbla ledde till krisen. Tullarna i sin tur förvärrade krisen.
Med en starkare tillväxt i världsekonomin i år än tidigare på 2010-talet kan en kris verka långt borta. Men det är just i det läget som varningsklockorna ska börja ringa, menar exempelvis den kände ekonomen Stephen King på storbanken HSBC. Han menar att Asienkrisen 1997, kollapsen på Nasdaqbörsen 2000 och den globala krisen 2008 är exempel på att snabb tillväxt har följts av skarpa kriser. Tillväxten har skapat finansbubblor, leder till prisökningar och att regeringarna stramar åt. En tilläggsfaktor idag är att centralbankerna redan har satt mycket låga eller negativa räntor, och själva är högt skuldsatta efter de åtgärder som gjorde att systemet överlevde 2008-09.
Ett handelskrig kan inte uteslutas, även om det inte ligger i kapitalets intresse att tvinga fram en konflikt. En större konflikt mellan USA och Kina är antagligen oundviklig på sikt, men de styrande i båda staterna inser hur allvarliga konsekvenserna skulle bli.
Trumps tullar är ett symptom på kapitalismens försök att undkomma sina kriser. Nationalism och protektionism ska ersätta den tidigare globalismen. Det skapar samtidigt konflikter bland kapitalisterna och dess politiker. Trump utmanas av några av de största företagens företrädare. Dessa strider i toppen är också tecken på kriser och revolutionär jäsning i samhället.
Socialister stöder varken frihandel eller protektionism. Det är arbetare och vanligt folk som får betala i båda fallen. Både frihandel (som egentligen är en handel styrd av drygt 100 riktigt stora multinationella företag) och protektionism skapar nya kriser.
Vårt svar är en demokratiskt styrd planerad ekonomi. Socialister står för verklig internationalism och solidaritet. Kapitalismens vinstjakt och utsugning av människor och natur måste ersättas med produktion och handel efter behov och i samklang med miljön. För att detta ska vara möjligt behövs demokratiska, kämpande, socialistiska arbetarpartier och rörelser.
Trumps förslag: Trumps förslag: 25 procent till på stål och 10 procent på aluminium. De står för 46 miljarder dollar, två procent av USA:s import 2017, 2 400 miljarder dollar.
USA:s underskott: USA:s underskott i handeln med Kina: 375 miljarder dollar av en total handel på 635 miljarder (2017).
USA:s underskott i handeln med EU: 151 miljarder euro av en total handel på 608 miljarder (2016).
WTO: 2016 behandlades fler handelsdispyter av världshandelsorganisationen WTO än något tidigare år, närmare 250. 2017 fortsatte antalet att öka.
Av alla anmälningar genom åren står USA för flest (112), följt av EU (97).
