Med Trump flyttar oljebaronerna och kilmatförnekarna in i Vita huset.
Den kraftfulla proteströrelsen mot dragningen av en oljepipeline genom Siouxstammens reservat Standing Rock vid North Dakota resulterade nyligen i en spektakulär, om än tillfällig, seger för det förenade miljömotståndet i USA mellan ursprungsfolk, klimataktivister och en växande vänster. Med Donald Trump som ny president efter den 20 januari måste vi gå på krigsstigen (“get ready to warrior up”), säger klimatförkämpen Naomi Klein och pekar på Standing Rock som exempel på hur det kan se ut.
–Det blir kallare. Det blir varmare. Det kallas för väder, är ett typiskt uttalande som både visar den nye presidentens totala okunnighet och likgiltighet för klimatforskningen.
I den ”100-dagarsplan för att göra Amerika stort igen”, som han presenterade i valkampanjens slutspurt och många andra uttalanden, förklarade Trump att han bland annat tänkte driva igenom: att ge grönt ljus till omstridda oljepipelines som Keystone XL; att lyfta de begränsande regleringarna i Obamas Clean Power Plan och satsa stort på minst en halv miljon nya jobb i kol, olja och naturgas; att ignorera Parisavtalet och stoppa miljardstödet till FN:s program mot klimatförändringar.
Även om det mesta talade för att USA skulle missa sina egna klimatmål enligt Parisavtalet redan med en fortsättning av Obamas politik är detta en katastrof för en värld av accelererande global uppvärmning med smältande polarisar som snabbt närmar sig oåterkalleliga tippunkter.
Den uppsättning av personer som han har värvat till ministerposter och rådgivare i sin regering gör inte saken bättre.
– Trump har tillsatt en administration full av folk som förnekar klimatkrisen. Det är män som har sin bakgrund i oljeindustrin. Vi rör oss mot en katastrof för hela planeten, men Trump förnekar att det över huvud taget händer. Det är som om vi skulle ha röstat fram en ny kapten på skeppet Titanic, som inte tror att isberg existerar, citeras Jamie Henn, kommunikationschef för klimatrörelsen 350.org i Dagens Nyheter.
Efter valet har Trump i ett försök att framstå som aningen mer resonabel än när han 2012 förklarade den globala uppvärmningen som ”en kinesisk bluff” för att skada USA:s ekonomi medgett att det tycks finnas ”ett visst samband mellan mänsklig aktivitet och klimatförändringar”.
Lord Nicolas Stern, känd för sin rapport om att de ekonomiska konsekvenserna av den globala uppvärmningen kan bli värre än världskrigens, tröstar sig med att Trumps blivande utrikesminister Rex Tillerson, med bakgrund som VD för oljebolaget Exxon-Mobile, på senare år har accepterat klimatforskningen och till och med stött en viss beskattning av fossila bränslen.
I senatens utfrågning erkände Tillerson att Parisavtalet är ett fördrag, som USA varken kan eller bör dra sig ur för att kunna påverka klimatfrågans hantering.
När det gäller avtalets gröna klimatfond, som Trump velat stoppa stödet till, föreslog Tillerson i stället en översyn av all världens klimatpolitik som skulle kunna betyda att USA skulle stödja fattigare länder att byta ut tungt förorenande bränslen som kol mot andra fossila bränslen.
– Vad som är det mest effektiva sättet att leverera el till dessa områden som inte har det bör vara det amerikanska valet, sade han och föreslog att USA istället borde satsa pengar på infrastrukturprojekt som använder billigare fossila bränslen.
Det vore i så fall helt i linje med hur oljeindustrins lobbyorganisationer mot en läpparnas bekännelse till klimatforskningen har lyckats blockera varje försök att ens nämna fossila bränslen i Parisavtalet, för att istället gömma sig bakom falska utsagor om naturgas som en slags ”ren energi” och utveckla metoder för att fånga upp och lagra koldioxid i stället för att att stoppa utsläppen.
Minst lika allvarligt är att Trump som ny direktör för USA:s miljödepartement EPA har handplockat Oklahomas justitieminister Scott Pruitt, en klimatförnekare med nära band till kol- och oljeindustrin, som står bakom en pågående stämning mot EPA:s genomförande av Obamas Clean Power Plan och som med New York Times ord har ”byggt en karriär på att stämma den myndighet han nu ska leda”!
Som energiminister har Trump valt Rick Perry, den förre guvernören i oljestaten Texas, som tidigare har velat lägga ned detta departement och i sin bok ”Fed Up! Our Fight to Save America From Washington” 2010 kallade mänskligt orsakade klimatförändringar ”en konstruerad falsk röra”.
Prominenta bland Trumps rådgivare är två av USA:s mest förmögna och minst upplysta oljebaroner, Harold Hamm och Carl Icahn. Även hans mest kända klimatrådgivare, Myron Ebell, som ska leda omorganisationen av EPA har en lång karriär bakom sig som en av klimatförnekarnas mest kända lobbyister.
De försök som görs av dem som bara hoppas på det bästa att förlita sig på att kolet inte längre är ekonomiskt konkurrenskraftigt och att en stor omställning redan är på väg där många av USA största elbolag redan har lanserat långsiktiga investeringsplaner för en ökad användning av vind och solenergi.
Men som även New York Times medger räcker sådana marknadsfaktorer eller en mer ambitiös klimatpolitik i delstater som Kalifornien inte långt utan storskaliga federala satsningar som aktivt går in för att ersätta infrastruktur för fossila bränslen med ny infrastruktur för förnyelsebar distribution av energi. Något som knappast är att vänta från Trumps regering, som också lär sätta stopp för de blygsamma statliga subventioner av vind och sol som utan några nya beslut automatiskt upphör inom 2-5 år.
Donald Trump har fått många av USA:s storföretag på gott humör med motstridiga löften om enorma skattesänkningar för de rika kombinerat med stora infrastruktursatsningar för en biljon dollar (1 000 miljarder), som mer kommer att handla om utsläppsdrivande motorvägar, flygplatser, fastigheter, broar och tunnlar än om någon klimatomställning.
Det är absolut nödvändigt att massprotesterna mot installationen av Donald Trump i USA, som kommer att följas av en hel värld, nu också blir signalen för ett år av nytända globala protester mot det kapitalistiska system, som har blivit ett hot mot all mänsklig civilisation.
I USA lovar klimatrörelserna att de inför den 20 och 21 januari liksom under tiden därefter ska göra allt för att gå i armkrok i massiva demonstrationer med alla dem som protesterar mot andra delar av Trumps politik. Detsamma måste nu ske i Sverige och världen runt, var för sig kan vi inte vinna och allt hänger ihop.
Därför manar Rättvisepartiet Socialisterna liksom vår systerorganisation Socialist Alternative och Socialist Students i USA till bygget av en massiv rörelse som inte är rädd för att öppet kräva vad våra samhällen behöver för att leva rättvisa, hälsosamma och värdiga liv:
- En framtid fri från rasism, sexism, ojämlikhet och förstörelse av miljön!
- En politisk revolution mot biljonärsklassen och ett socialistiskt alternativ! ■
