S-kongressen: Vinsterna kvar utan debatt

2013-04-10 14:02:34

foto: Jens Ohlsson
Stefan Löfven är säkert nöjd med S-kongressens beslut i frågan om vinster i välfärden.

Vinster i välfärden skulle bli en stridsfråga på Socialdemokraternas kongress. Det blev inte ens en debatt. Partiledningens linje gick igenom med smärre justeringar.

Precis som Stefan Löfven eftersträvat blir både vinster och privata bolag kvar i välfärden om S vinner valet.
”Jag skulle inte säga att det är några egentliga skillnader i innehållet”, sa partisekreterare Carin Jämtin när hon jämförde kongressbeslutet med partistyrelsens ursprungliga förslag.
De ”smärre verbala eftergifterna”, som Expressens ledarsida kallade dem, var:
a) ”Vinstintresset ska inte vara styrande i välfärden”. Det fanns ­också en formulering om att ”avsevärt” begränsa vinsterna.
b) ”Kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetablering­ar.” Kommuner ska också kunna rikta upphandlingar till non-profitaktö­rer.
Detta är långt ifrån både den massiva opinionen mot vinster i välfärden och LO:s beslut om att non-profit ska gälla.
”Finns det någon i något parti som säger emot?”, frågade till exempel borgerliga Hallands Nyheter angående formuleringen att vinsterna inte ska ”vara styrande”. Även Vårdföretagarna och Friskolelobbyn påstår att de prioriterar kvalitet framför vinst.

Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin hoppades att ”företag som inte bara har vinsten som mål” skulle vara nöjda. Nyckelordet här är ”bara” – vinsten som ett av flera mål är inget problem för Jämtin.
Att kommunernas ”inflytande” skulle innebära vetorätt att stoppa friskolor dementerades omedelbart av hela partitoppen. ­Skoltalesmannen Ibrahim Baylan öppnade också för nya diskussioner med Miljöpartiet om att urholka även denna vaga skrivning.
Till och med Moderaterna ­backar om att kommunerna ska tvingas att införa LOV (Lagen om valfrihetssystem). Reinfeldt och Borg fruktar den kraftiga opinionen mot de enorma vinsterna inom omsorg och skola.
Det som kallades Kompromissen om välfärdsvinster räckte för att ledningen skulle uppnå lugn. Den tidigare vinstkritikern Daniel Suhonen förklarade sig vara nöjd, liksom delegaterna från Skåne, som övergett sina förslag om vinstförbud eller begränsningar. ”Det är inte mycket till debatt. Ombuden går ett efter ett upp och yrkar bifall till partistyrelsens nya förslag”, rapporterade ­Expressen direkt från kongressen.
S-partiets inre liv blev viktigare än Caremaskandalerna och miljardvinsterna. Kritikerna ville bli överens med Löfven och de många S-kommunalråd som själva har drivit igen­om privatiseringar.
”När vi kompromissar här på kongressen är det för att värna partiet”, sa Daniel Suhonen.
Han uttalade en förhoppning om att senare ”gå längre”, men sa inte när detta skulle kunna ske, hur eller ens varför. Detta bara några veckor efter att Suhonen skrivit att det krävdes mikroskop för att se skillnad mellan S och M.

Även LO:s toppar förklarade sig så klart snabbt vara nöjda med S-beslutet.
I själva verket var Kompromissen inte så olik den förra S-kongressens slutsats, att ”privat eller offentlig är en icke-fråga” som Mona Sahlin uttryckte det.
Kompromissen förespråkar ”ett samarbetsavtal med den offentliga huvudmannen för att etablera en ny fristående skola”. S-kongressen 2009 sa att ”innan skolan ska få starta” ska det finnas… ett samarbetsavtal.
Årets beslut ”befäster flera kongressbeslut i rad”, erkände ­exempelvis Stefan Stern, tidigare Mona Sahlins högra hand och idag ökänd lobbyist för välfärdskoncernen Magnora. Han hoppas dessutom att Miljöpartiet stoppar även en marginell ökning av kommunernas inflytande.
Tidningen Fokus redovisar hur privata lobbyister har pressat S-toppen och sammanfattar Socialdemokraternas linje: ”Privatiseringsivrarna hade vunnit den tvååriga debatten på ett argument om hur ett oroligt parti skulle kunna göra sig valbart.”
Formuleringen har dock fel när den antyder att det är genom att ­vara för privatiseringar som ett parti blir ”valbart”. Motståndet mot vinsterna visar att det är tvärtom.

Frågan om vinster i välfärden är mycket större än S-partiet. Hemliga förhandlingar på en kongress gör ­inte att frågan försvinner för lärare, vårdpersonal, elever och brukare.
De privata bolagen kommer inte heller att avbryta sina kampanjer för att pressa fram än mer privatiseringar och högre vinster.
”Förslaget är det allvarligaste ­hotet mot valfriheten på många år”, sa en annan ökänd lobbyist, Håkan Tenelius på Vårdföretagarna.
Den socialdemokratiska Kompro­missen är en papperskonstruktion som ger sken av att kontroll och ­”lite mer inflytande” skulle förändra verkligheten inom skola och ­äldreomsorg. I verkligheten förankrar den S-partiet än starkare i den fåra där dagens regering plogar.

Per-Åke Westerlund