Det arabiska uppropet på sociala medier #AnaKaman (#metoo) har knappt uppmärksammats i media. Men det har haft enorm betydelse i kampen för kvinnors rättigheter.
Uppropet #AnaKaman fick ett enormt genomslag på sociala medier där kvinnor från ett stort antal arabiska länder gick ut och berättade om sina erfarenheter. De riktade framför allt kritik mot de styrande, som ifrågasätter kvinnor som har blivit utsatta för våldtäkt istället för att ge sig på förövare. I Egypten, där kvinnor tog till gatorna, kunde plakat synas med parollen ”Säg inte åt oss hur vi ska klä oss, säg åt dem att inte våldta oss”.
Det är ovanligt att se en rörelse sprida sig på massa olika kontinenter och lyfta så snarlika krav. Moralisering av kvinnors klädsel, friande våldtäktsdomar och sexuellt våld har varit gemensamma nämnare oavsett land och därför är det viktigt att belysa det globala genomslaget som #metoo har fått. Det har också fått genomslag i Turkiet, men det är inte första gången. Tusentals rejält förbannade kvinnor gick för två år sedan ut i ett upprop mot sexuella trakasserier efter att en universitetsstuderande, Ozgecan Aslan, blivit våldtagen och mördad i februari 2015. Under #sendeanlat (berätta din historia också) skrev tusentals kvinnor om sina erfarenheter.
Som en konsekvens av AnaKaman har nu flera länder ändrat sin lagstiftning. I Tunisien, Libanon och Jordanien har lagar ändrats – förövare kan längre inte undgå straff genom att gifta sig med den de har utsatt för våldtäkt, och tidigare har även Marocko ändrat lagstiftningen.
I Tunisien ändrades lagen till att om kvinnans rättigheter stod i konflikt med islamiska lagar väger hennes rättigheter tyngre. I Egypten har kvinnor nu lika stor rätt till arv som män. I Saudiarabien har kvinnor vunnit rätten att få köra bil, något som kvinnor i över 20 år har kämpat för, och vid tre olika tillfällen har kvinnor genomfört massaktioner där de satt sig i bilar och kört i protest mot lagen. Detta är kvalitativa förändringar, men är i sig inga garantier. Frågan som ställs är förstås vem som ska upprätthålla lagen, men även vilken ekonomisk självständighet kvinnor har.
För att lagändringarna ska bli positiva måste attityden och moraliseringen gentemot kvinnor ändras radikalt, samtidigt som kvinnor får rätt till en verklig ekonomisk självständighet. Metoo och kampen mot sexismen har vunnit flera segrar och visar på potentialen i ett kvinnouppror.
Kvinnor i Israel och i Gazaremsan har deltagit i metoo respektive AnaKaman. Om dessa skulle organisera sig gemensamt mot patriarkatet skulle en sådan rörelse kunna svepa bort decennier av sekterism och förena kampen mot sexismen. ■
