
SD menar att detta skulle minska kostnaderna på flera nivåer, allt från de juridiska processerna under asylprocessen, till minskade kostnader för vård, skola, socialbidrag och så vidare för flyktingar under tiden de vistas i Sverige i väntan på avslag. Man presenterar ett brett men på många sätt helt irrelevant statistiskt underlag från riksdagens utredningstjänst, som tar upp andelen invandrare och flyktingar bland arbetslösa, bostadslösa och andra ekonomiskt utsatta grupper där invandrare är överrepresenterade. Varför det är så blundar man naturligtvis för.
Genom att rada upp kostnader försöker SD ge sken av att om man attackerade flyktingar och invandrare skulle det bli mer pengar över till annat. Först genom att stoppa en överväldigande majoritet av dem innan de kommer över gränsen, sedan genom att göra en redan rättsosäker asylprövning helt befriad från minsta möjlighet till rättvisa och sedan genom att minska möjligheterna för flyktingar att skaffa bostad, utbildning och jobb genom att behandla dem som andra klassens medborgare. Med SD:s egna ord så vill man ”minska mottagande och konsumtion av offentliga transfereringar och välfärdstjänster” vilket är byråkratisvenska för att minska möjligheten till vård och offentlig omsorg, med andra ord så är en stor del av ”besparingarna” inget annat än en täckmantel för nedskärningar på offentlig sektor.
Detta ska göras genom att den redan idag obefintliga asylinvandringen och av nyliberalismen fullständigt söndertrasade flyktingpolitiken ska inskränkas ytterligare, och familjer ska hållas åtskilda. Barn- och äldreomsorg, skola och vård är områden som SD säger sig värna om, man påstår sig stå för ”trygghet och tradition” men den enda tradition som går att spåra i partiets faktiska politik är den nyliberala, med stöd till privatiseringar, konkurrensutsättning och nedskärningar. SD:s lokala företrädare röstar för detta, i kommun efter kommun stödjer SD högerns attacker på arbetslösa, sjuka och äldre, precis som man på riksdagsnivå med överväldigande majoritet stödjer högeralliansens motioner.
För att rusta upp den offentliga sektorn krävs det inte besparingar på de svagaste grupperna i samhället utan enad kamp mot den gemensamma fienden, det vill säga de högerpolitiker, rasister och kapitalister som bakom maktens roder tillsammans utdelar allt hårdare slag mot de som tvingas betala krisen.
Stefan Berg