Nu fortsätter kampen för bättre arbetsvillkor på bussgaragen.
Busstädarnas målmedvetna kamp i Aten slutade i seger. Efter strejker och andra protester har de obetalda lönerna betalats ut.
Nu går busstädarnas kamp vidare för bättre arbetsvillkor och mot den nyliberala ordningen med beställar- och utförarmodeller och användande av underleverantörer som härskar inom kollektivtrafiken.
Efter två strejkrundor genomförda av Atens busstädare, en 15-dagars- och en 8-dagarsstrejk, och en rad protester – utanför Link Up:s kontor, det bolag som har fått kontrakt på städningen av Atens bussar och som skulle betala lönen, bussbolaget OSY:s administration och kommunikationsdepartementet – gick OSY på fredagen den 3 juni med på att betala busstädarna alla de lönepengar man var skyldig dem.
Så fort pengarna var insatta på städarnas bankkonton beslutade de på ett stormöte att avsluta strejken och återgå till arbetet.
Busstädarna gick i strejk för att få ut sina löner och erhålla den lagstadgade lön som de har rätt till.
Det handlade om tre till fem månadslöner som inte hade betalats ut (hur stor löneskulden var berodde på i vilket garage/depå de jobbade på).
Dessutom var den lön de erhöll från företaget bara 450 euro i månaden (4 170 kronor) istället för åtminstone de 680 euro (6 300 kronor) som är den lagstadgade lönen de borde ha fått för bland annat sex timmars nattskift, inklusive arbete på söndagar.
Efter 15 dagar av städstrejk på fyra depåer backade Link Up och slöt en överenskommelse med bussbolaget OSY, som innebar att OSY skulle betala ut lönen till städarna. Denna överenskommelse skulle gälla till dess att alla löneskulder hade betalats.
För att denna överenskommelse skulle bli verklighet var emellertid busstädarna tvungna att strejka i ytterligare åtta dagar eftersom det uppdagades att Link Up:s ägare hade tagit ett banklån på 2,3 miljoner euro (21,2 miljoner kronor) och gjort utfästelser om att de månatliga utbetalningarna från bussbolaget skulle utbetalas. Som ”säkerhet” för lånet hade han lämnat bussstädarnas löner och de medel som avsatts för att betala socialförsäkringar med mera.
Utöver detta visade det sig att underleverantören varken var försäkrad eller fanns registrerad hos Skatteverket.
Busstädarna kände sig bedragna av både underleverantören och bussbolaget OSY och beslutade att på nytt gå ut i strejk – denna gång med anslutning av städarna även i de tre andra bussgaragen.
Med busstädarna i alla sju av sju befintliga garage ute i strejk, med pågående protester utanför bussbolagets kontor och kommunikationsdepartementet, med mediabevakningen av strejken och med solidaritetsuttalanden i brev från lokala och globala aktivister, fackföreningar, irländska parlamentsledamöter (Anti-Austerity Alliance/Socialist Party) med flera som uttryckte sin solidaritet med städarna, blev Link Up till sist tvungen att betala ut de pengar man var skyldig socialförsäkringsfonderna och tillhandahålla OSY de nödvändiga dokument som bussbolaget behövde för att kunna börja betala ut de innestående lönerna till busstädarna.
Busstädarna var tvungna att utkämpa en väldigt hård och långvarig strid för den mest grundläggande av rättigheter på en arbetsplats: att få betalt för sitt arbete.
Busstädarna måste inte bara kämpa mot utföraren, utan också mot den nya av Syrizaregeringen utsedda ledningen för bussbolaget som vägrade att genomföra någon som helst efterkontroll av hur Link Up skötte sitt uppdrag och efterlevde sina utfästelser (genom att till exempel kolla upp om man verkligen betalade ut lönerna till busstädarna, om de löner som städarna erhöll låg på den lagstadgade nivå de hade rätt till, om utföraren hade det rätta antalet städare anställda för att jobba i garagen, något de enligt lag var skyldiga att göra).
OSY kunde ha gjort sig av med Link Up för flera månader sedan, till följd av de överträdelser av den arbetsmarknadslagstiftning som underleverantören hade förbundit sig att hålla sig till, och betalat ut utförarens löneskulder till busstädarna och direktanställt dem.
Bussbolagets ledning kunde ha använt sig av åtskilliga lagar för att vidta dessa åtgärder, men valde att inte göra det.
Det står klart att om busstädarna inte hade varit så beslutsamma ifråga om att gå ut i en långvarig strejk och riskera att mista sina jobb skulle de fortfarande jobba utan att få betalt för det.
Tack vare sin heroiska och beslutsamma strid kommer bussstädarna inte bara att få ut sina löner, utan de kommer också att få ut de 680 euro de har laglig rätt till, inte de 450 euro som utföraren tidigare underbetalade till dem.
Detta innebär i praktiken en lönehöjning på omkring 50 procent.
Det är också värt att minnas att busstädarnas kamp började i januari, med de anställdas ”uppror” i ett garage (Ellinikogaraget), som gick ut i en 10-dagarsstrejk för att kräva ut tre outbetalda månadslöner samt sina innestående julbonusar.
Link Up försökte bryta upp strejken genom att kalla in bussstädare från andra garage samt kalla på polis. Busstädarna backade inte, utan utföraren var den som tvingades att backa och betala städarna.
Denna seger uppmuntrade busstädare från andra garage till att också gå ut i strejk. Kampen spred sig från ett till fyra garage och från fyra till alla sju garage under slutstrejken.
Busstädarnas kamp är dock ännu inte över. De kommer att driva kampanj för förbättringar av arbetsvillkoren i garagen; tillhandahållandet av grundläggande skyddsutrustning som till exempel handskar, masker och arbetsskor samt av adekvat städutrustning som blekmedel, kläd- och skräpsäckar.
Städarna kommer också att kämpa för att få slut på terrorn på arbetsplatserna, arbetsledarnas ostraffbarhet och för att de ska bli direktanställda av bussföretaget och därmed sätta punkt för det beställar- och utförarsystem som finns i kollektivtrafiken. ■
