Det kom ett brev … Men det handlade inte om sommarsäd precis, utan om en oanat hastig och brutal evakuering av 100 familjer i Husby i nordvästra hörnet av Stockholm.Brevet från det så kallade allmännyttiga bostadsbolaget Svenska Bostäder började: ”Vi ska bygga om ditt hus och du måste flytta”.
Denna första mening slog ned som en BOMB hos alla på min gård, där jag snart bott i 30 år!
Hyresgästerna i tre stycken fyra- eller femvåningshus med 33-38 lägenheter i varje kallades till ett möte den 8 november kl.18.00 i Husby Träff. Två saker fäste jag mig särskilt vid när jag läste kallelsen.
Det stod att mötet skulle hållas på svenska och det stod inte när/om vi skulle flytta tillbaka. Jag undrade om Svebo hade ordnat tolkar, för här bor människor från alla världens hörn och de måste ju förstå en information som är livsviktig för dem och deras familjer!
En granne från Iran sa lite på skoj när vi samlades på gården för att gå till mötet: ”Det känns nästan som att gå till slakt”! Men han visste inte då, hur nästan rätt han hade, även om det inte var människor som skulle dödas, utan vårt liv tillsammans sedan många år.
Våra relationer, vår sociala sammanhållning och integration, hela vårt livssammanhang på denna lilla plats på jorden skulle plötsligt sprängas sönder för alltid!
Under mötets gång förstod vi, att vi under lång tid förts bakom ljuset. VEM hade sådan makt, att upp emot 20 000 människor inte hade en aning om vad som skulle drabba dem mycket snart? VEM/VILKA kunde mörka detta så effektivt?
Många mörkningar har jag upplevt under mitt långa liv, men ingen som denna! Inget samråd med boende, inga förhandlingar med Hyresgästföreningen, som ändå måste ha haft informationen sen flera år. Kort sagt INGA normala, demokratiska spelregler och ingen tillämpning av lagar.
Visserligen hade vi några veckor innan fått en glassig broschyr i många färger (fast förstås enbart på svenska), men med hjälp av den kunde vi absolut inte utläsa vad som skulle hända med oss människor. Det vi möjligen förstod av den var att vi bara var de första som skulle offras.
När vi var bortevakuerade skulle tusentals människor flyttas hit och dit, utan att de ville det, för att ge plats åt andra, som kunde tala svenska och hade mera pengar.
Detta var det allra värsta att förstå!
Kerstin Eriksson,
Trondheimsgatan 32, det första huset som ska rivas helt i Husby.
