”Det har visats i flera studier att hbt-personer löper större risk att insjukna i depression, få missbruksproblem, utveckla självskadebeteende och att göra självmordsförsök än heterosexuella personer. Sannolikt är frekvensen självmord också större bland hbt-personer, men då en persons sexuella läggning inte noteras i en dödsattest har det inte varit möjligt att fastställa.”Det säger Karolinska Institutet i ett nyhetsbrev från mars tidigare i år.
Man har genom nationella danska register tagit fram självmordsstatistik för åren 1990-2001. Kön, ålder, samt civil status vid tidpunkt för dödsfallet (ensamstående, gift, skild, änka/änkling, registrerad partnerskap, upplöst partnerskap eller överlevande partner) togs fram. Antalet registrerade partnerskap var 255 för män och 862 för kvinnor år 1990 och ökade till 2 348 för män, respektive 3 521 för kvinnor år 2001. Antalet självmord i tre kategorier av civilstatus jämfördes. Pågående eller tidigare äktenskap togs som intäkt för en heterosexuell läggning, pågående eller tidigare registrerat partnerskap pekade på en homosexuell läggning, och aldrig gift, vilket inte sa något om sexuell läggning.
2001 var det fyra gånger troligare att de som levde i registrerat partnerskap, vare sig man var en homosexuell kvinna eller man, begick självmord än de som levde i ett heterosexuellt äktenskap. Om man begränsade jämförelsen till att endast omfatta män, fann man att risken att dö genom självmord för män i registrerade partnerskap, d v s homosexuella män, var åtta gånger större än för gifta eller tidigare gifta män, alltså heterosexuella män. Att män har högre självmordsfrekvens än kvinnor är ett välkänt faktum, men de bakomliggande orsakerna är inte klarlagda enligt nyhetsbrevet. Men jag har mina aningar.
I dagens samhälle anses det bättre att vara man och/eller ha manliga attribut. Att som man då vara homosexuell och att ta till sig så kallade kvinnliga attribut anses som värre än för en kvinna att ta till ”manliga” attribut, man ”sänker sig”. Man blir alltså en dubbel minoritet, både homosexuell och så kallat kvinnlig, och blir utsatt för extra mycket hån och påhoppningar.
Angående detta nyhetsbrev kan man ha sina invändningar, t ex att de inte tar upp bi- eller transsexuella, utan antar att alla som lever i samkönade relationer är homosexuella. Men trots detta visar rapporten på hur hbt-personers psykiska icke-välmående vida överstiger heterosexuellas.
I en rapport från Folkhälsoinstitutet som kom 2009 visade det sig att hela 42 procent av alla homo- eller bisexuella män mellan 16-29 år någon gång har övervägt att ta sitt liv. Det är alltså nästan hälften, och kan jämföras med siffran bland heterosexuella män i samma åldersgrupp som låg på 12 procent. Bland kvinnorna i samma åldersgrupp var siffran ännu högre och låg på 47 procent bland homo- och bisexuella och 20 procent bland heterosexuella.
Elva procent av unga homo- och bisexuella män hade försökt ta livet av sig jämfört med 3 procent bland unga heterosexuella män. Bland unga kvinnor var siffran 27 procent för homo- och bisexuella, respektive 8 procent bland heterosexuella.
En liknande rapport från 2005 visade att över två tredjedelar av transpersoner i samma åldersgrupp hade haft självmordstankar och nästan var tredje hade försökt ta sitt liv.
Allt detta visar svart på vitt hur hbtq-personer, och särskilt unga, mår mycket sämre än heterosexuella personer. Trots detta finns inte mycket stöd att få. Vad som behövs är bland annat att det startas upp aktiva kampanjer på skolor, arbetsplatser och att heteronormen slopas. Det behövs ett hbt-perspektiv i skolan, både i läromaterialet och lärarutbildningen. Alla som jobbar med ungdomar ska ha hbt-kompetens.
Men bristen på hbt-perspektiv överallt uppmärksammas inte, förutom en gång per år då det är Pride-festival.
Pride-festivalen är ett bra initiativ, men har utvecklats till ett kommersiellt jippo, och ett tillfälle för politiker o s v att visa att de minsann är ”hbt-friendly”.
Det är en veckas fristad för de som är utanför normen, men när festivalen är över och regnbågsflaggorna är nedplockade dröjer det ett år innan hbt-frågorna får det utrymme som krävs. Då bara för en vecka där man lovas guld och gröna skogar, vilket totalt glöms bort när veckan är slut.
Rättvisepartiet Socialisterna och HBT-socialisterna kämpar för ett samhälle fritt från förtryck och lyfter fram hbt-frågorna året runt.
Josephine Landström
