Sjukt Hus: Rånet av det offentliga

2016-11-18 09:32:24




Snart ska den första patienten behandlas på Nya Karolinska sjukhuset (NKS) i Solna, Stockholms län. Om så blir fallet återstår att se. Däremot råder det ingen tvekan om att NKS-projektet är ett svindlande dyrt monument över nyliberalismens misslyckande.

Det handlar om en nästan ofattbar plundring av offentliga medel fram till år 2040. Till detta ska läggas en förvärrad vårdkris. Patienter kommer att dö i förtid medan skattepengarna rullar in till byggbolaget Skanska och det brittiska riskkapitalbolaget Innisfree.

Bara den mest enögda nyliberal kan undgå att bli ilsken och på stridshumör efter en läsning av Sjukt hus. Globala miljardsvindlerier från Lesotho till Nya Karolinska av de två grävande journalisterna Henrik Ennart och Fredrik Mellgren (Ordfront förlag, 2016).

Nya Karolinska sjukhuset skulle bli ”världens bästa”, men är på väg att bli världens dyraste sjukhusbygge. ”Sluträkningen för hela projektet är att Nya Karolinska fram till år 2040 kommer att kosta Stockholms (länet) skattebetalare åtminstone 65 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär 32 500 kronor för varje invånare, gammal som ung, i Storstockholm. För det priset får vi själva byggnaden. Kostnaderna för sjukvården tillkommer”.

På Nya Karolinska kommer det vidare att finnas färre vårdplatser och mindre akutsjukvård än på det gamla Karolinska i Solna.

Tanken på att bygga ett nytt Karolinska föddes för snart 20 år sedan. Bakom idén att bygga nytt, istället för att rusta upp och att bygga om  gamla Karolinska i Solna, stod bland annat privatiseringsstinna högerpolitiker och olika bolag som såg ett nytt universitetssjukhus och Karolinska Institutet i nya byggnader som ett måste i den nya Haga­staden (ett jättelikt övertäckt område som sträcker sig från norra Stockholm in i Solna) man skulle bygga. 

Till en början var det oklart hur det nya bygget skulle finansieras. Men Moderaterna och andra allianspartier drev på, trots alla varningar, för att det nya sjukhusbyggets finansiering skulle ske i form  av en så kallad OPS-lösning (Offentlig Privat Samverkan). Och den så kallade röd-gröna oppositionen låg lågt och det gör den fortfarande. Ännu har inga krav rests på att projektavtalet ska rivas upp. 

Larmen från Storbritannien där OPS-finansiering har använts sedan 1990-talet, först av högerregeringarna och ännu oftare av Tony Blairs socialdemokratiska Labourregeringar, brydde man sig inte om.

Ingen kan i efterhand hävda att man har missat de varningslampor som länge lyst rött. Men högerpolitikerna, särskilt Moderaterna, körde på och till sin hjälp tog de konsulter som med blicken fäst mot miljonarvoden specialiserat sig på att framhäva OPS. Den så kallade röd-gröna oppositionen lät sig köras över och valde sin vana trogen att ligga lågt, vilket man fortfarande gör. 

OPS kan beskrivas som en slags dyr leasing, där det offentliga under lång tid betalar det privata bolag som har lånat pengar till projektet och stått för byggandet. Det är som ett sms-lån som inte bara sträcker sig över år, utan över årtionden. För bolagen är OPS en vinstrik kassako – för det offentliga en katastrof. 

Arlandabanan, som byggdes på 1990-talet och som var Sveriges första OPS-projekt, blev en riktigt dålig affär för både skattebetalarna och miljön, men ett Eldorado för de riskkapitalister som äger A-train, det bolag som har ensamrätt att köra sträckan Stockholm-Arlanda och som har rätt att ta ut en avgift från alla fjärrtåg som stannar vid Arlanda i 45 år. 

Det som skulle kunna ha blivit en samhällsnyttig investering blev genom privat finansiering till en riskfri, vinstgivande affär för de privata ägarna som dessutom såg till att man slapp betala skatt i Sverige. 

Detsamma – fast i mycket större omfattning – kan sägas om det OPS-finansierade NKS-projektet, som förhandlades fram i hemlighet och  klubbades igenom bakom lyckta dörrar i maj 2010. Det var en ytterst kollektiv munkavle för att förhindra offentlig debatt om Stockholms läns landstings största affär någonsin. 

Från första stund bollade det Alliansstyrda landstinget med siffror som saknade täckning. I upphandlingen som föregick beslutet fanns bara ett anbud – från Skanska och det brittiska riskkapitalbolaget Innisfree som gemensamt hade bildat ett särskilt projektbolag: Swedish Hospital Partners (SHP). 

Det var aldrig någon tvekan om att SHP skulle få uppdraget, som för att finansiera projektet tog betydligt dyrare lån än vad det skulle kosta landstinget om man själv hade lånat. 

Men det kunde SHP göra eftersom man visste att landstinget skulle betala med råge. Till och med Expressen fann sig tvungen att beteckna detta OPS-avtal som ett PBO-avtal – Privat Blåsning av det Offentliga. Men även denna beskrivning skulle visa sig vara i underkant.

Långt innan 2010 hade erfarenheter från Storbritannien visat att OPS sammantaget kan bli dyrt. ”ibland 20-30 gånger dyrare än traditionella upphandlingar”. Detta har i sin tur resulterat i att OPS-avtal börjat sägas upp eller att den brittiska staten tvingats köpa ut sjukhusen från avtalet. 

För Stockholms marknadsfundamentalistiska högerpolitiker var dock kostnaderna mindre intressant. Det viktiga var att ge privata bolag marknader och inkomster. Efter OPS-avtalet hotar privatisering av fler akutsjukhus. 

Stockholms läns landsting har genom sitt avtal med SHB garanterat Skanska och Innisfree vinster (avkastning) som inte ens storbankerna kommer i närheten av. 

Den totala vinstsumman är betydligt större än den budgeterade vinsten på 5,5 miljarder kronor. ”Vinsten är nästan lika stor som hela entreprenadkostnaden för Nya Karolinska”. Och den vinst som exempelvis Skanska kammar hem kan bli ännu större om man, vilket är vanligt, säljer ut andelar av projektbolaget. 

”Skanska hör till de bolag som hittills har sålt sina andelar i de projektbolag som bygger och sedan ska sköta driften av fastigheten sedan sjuhuset har tagits i drift. Ofta har det skett med mycket god marginal och köparen är i fler fall fonder kontrollerade av parhästen Innisfree”.

Att bygga nya Karolinska har blivit ofattbart dyrt. Kostnaderna har bara skenat. Snart visade sig att landstinget betalade 46 000 kronor per kvadratmeter för Nya Karolinska. Det var mer än dubbelt så mycket som konsulterna hade sagt år 2007. Nya Karolinska har blivit minst 50 procent dyrare att bygga än andra högspecialiserade sjukhus i Norden och betydligt dyrare än vad OPS-sjukhusen har varit i Storbritannien.

Länge påstod politikerna och chefstjänstemännen att notan skulle sluta på 52 miljarder kronor. Nu beräknas den till att bli åtminstone 13 miljarder kronor större fram till år 2040. För den summan skulle man kunna betala årslöner till minst
25 000 sjuksköterskor. 

Kostnaderna för Nya karolinska till följd av OPS-lösningen och de många tilläggsavtalen har resulterat i att investeringar i vård och trafik skjuts på framtiden. 

Vårdkrisen fördjupas i ett Stockholm som redan har minst antal vårdplatser per tusen invånare i landet.  

Efter misslyckande med OPS i Storbritannien siktade bolag som Skanska och Innisfree på att sälja OPS till andra länder. Affären med Stockholms läns landsting blev därför dubbelbingo, ett prestigeprojekt som både gav vinster och åtminstone till en början kunde användas för att exportera OPS vidare.

Sjukt hus är att rekommendera, även om det ibland blir lite snårigt och rörigt att följa med i alla turer. Men det är svårt att hitta en bättre, mer läsvärd och avslöjande bok om högerpolitikens och det författarna kallar ”marknadiseringens” kostbara misslyckanden än denna bok. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!