
Stig Larsson ser det föreslagna huvudavtalet som ett sätt att ”institutionalisera hela avtalsrörelsen” med trö- ga ventiler. Kraven ska vara satta tre månader före avtalen går ut och kommer man inte överens rycker medlarmakten in.
Inte bara för SEF är de begränsningar i möjligheten att tillgripa sympatistrejker som föreslås allvarliga.
– I flera förbund finns det små avtalsområden, som inte kan bära sina konflikter själva och därför försvagas om vi till exempel måste vänta i sju dagar med att ta ut installationselektrikerna i en sympatistrejk.
Uppropet från Pappers i Figeholm nämner att det finns en opposition från dig och Clas Linder i LO-styrelsen?
– Jag vet inte riktigt vart det här tar vägen. Det finns flera förbund som har invändningar och lokala opinioner. En del som tycker att gränsen är nådd från LO och PTK har sagt ja till fortsatta förhandlingar, men jag vet inte om Svenskt Näringsliv vill ha ett avtal när de nu vill försämra LAS och konflikträtten ännu mer.
Svenskt Näringsliv är ännu inte nöjda, utan vill försämra LAS ytterligare, så att företagen får enklare att undvika turordningslistornas ”sist in, först ut”-regler och behålla kompetent personal. Även förtur till återanställning kan påverkas i utbyte mot ett förstärkt omställningsstöd till de som får gå.
Svenskt Näringsliv vill också stärka den nya huvudavtalsnämndens möjligheter att avgöra vad som är ”god sed” vid konflikter i enlighet med sina tidigare krav på att strejker ska vara ”proportionerliga” (d v s inte vara orimligt stora i förhållande till konfliktens skäl enligt arbetsgivarnas sätt att se).
– Vad som anses vara god sed kommer att formas av en praxis som kan vara svår att förutse, befarar Stig Larsson.
Ett nytt, ännu hemligt förslag har lämnats från Svenskt Näringsliv och denna vecka ska en ny förhandling ske. Om förhandlarna kommer överens ska det sen dras i LO:s styrelse och representantskap, som ska rekommendera förbunden att säga ja.
– Det är en ganska lång process, och förutsättningen är att alla ska vara med.
LO-ledningens och IF Metalls ansträngningar att lägga industriavtalets och den ”goda sedens” grimma över hela fackföreningsrörelsen kan också handla om ett försök att med byråkratiska metoder behålla greppet i en tid när LO förlorat hundratusentals medlemmar och försvagats både ekonomiskt och politiskt. Sedan flera måna- der pågår ett försök att åstadkomma ett fördjupat samarbete mellan de 6 LO-förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna, Seko och Transport, som kallar sig 6F enligt förebild från de tre danska fack som bildat 3F.
Frågan om dessa förbundsledningar pallar med att försvara fackliga principer genom att tillsammans med de växande protesterna i alla förbund säga nej till Huvudavtalet kan få en oerhörd betydelse för fackens livsgnista och kraft att hävda sig mot kapita- lismens kris och högerregeringar.
Arne Johansson