Skalvet som länge kommer skaka Italien

2009-04-22 12:18:50




Jordbävningen som drabba­de Abruzzo i Italien tidigt på morgonen den 6 april dödade knappt 300 personer, skada­de över tusen personer och lämnade efter sig åtminstone 40 000 hemlösa. Mycket av ansvaret för dödsfallen och förödelsen ligger hos ett system där vinster är överordnat säkerhet.

”Den tsunami som likt en bulldozer jämnade kusten med marken tillhandahöll kontraktörerna ett tillfälle de aldrig kunnat drömma om, och de agerade snabbt för att ta det i akt”.
Citatet från Naomi Kleins bok Chockdoktrinen visar klart och tydligt hur kapitalisterna tänker ifråga om naturkatastrofer.

Omedelbart efter tragedin bröt en kontrovers ut i pressen om huruvi­da jordbävningen kunde ha förutsetts eller inte.
Abruzzo hade i månader innan skalvet upplevt en rad småskalv som ledde till att borgmästaren i L’Aquila (den stad som drabbades värst) beor­drade stängningen av alla skolor veck­an innan den ödesdigra dagen.
Om regeringen hade haft någon aning om faran, skulle den ha haft viljan och förmågan att ingripa för att förhindra den?
Från en kapitalistisk utgångspunkt är det inte värt att ha en stor omfattande säkerhetsapparat och tillämpa alla de säkerhetsföreskrifter som finns för att skydda befolkningen. Samma cynism som trängde fram i fråga om Sydostasien och New Orleans, kan ses i fråga om Abruzzo.
Under en period där byggsektorn kollapsar är en jordbävning en av dessa klassiska ”lyckokast” som kan ”starta om ekonomin”. I Abruzzo kollapsade en del byggnader medan andra bara några få meter bort förblev intakta.

Ett byggföretag hade byggt 60 byggnader i L’Aquila, av vilka ingen kollapsade. Mediauppmärksamheten koncentrerades på San Salvatore-sjukhuset som blev färdigbyggt år 2000 och som nästan totalförstördes av jordbävningen.
Undersökningar av ”brottsplatsen” (för det som hände var ett brott) visar att många byggnader inte bara hade byggts utan tillämpning av jordbävningsskyddsnormer, utan också utan någon respekt för ens de mest elementära byggnormer – material med utgånget bäst före-datum har använts, det har byggts på olämplig mark och förstärkningsmaterial i cementen har spätts ut. I synnerhet cementföretag, som vanligen fungerar som underleverantörer, använder sig av cementkomponenter med utgång­et bäst före-datum i sina cement­blandningar.
Användandet av havsstrandssand istället för grus kan medföra en fördubbling av vinstmarginalerna från 30 procent till 50-60 procent. Då havsstrandssand är fullt av salt korroderar det emellertid armeringsjärnet i betongen och förstör den. Om andelen sand ökas jämfört med andelen cement och grus minskar kostnader­na ytterligare.
Dessa oegentligheter har också avslöjats i järnvägsspårfundamenten för Italiens höghastighetståglinjer, i vissa delar av motorvägssystemet i Venetoregionen och i Genuas underjordiska tunnelbanesystem.

Det är välkänt att i centrala och södra Italien, och numera också på många orter i de norra delarna, är cementmarknaden kontrollerad av den maffialiknande ”camorran”. Underleverantörssystemet gör det möjligt för företagen högst upp i kedjan att lägga ut skitgörat på småföretag och sen två sina händer.
Det är också känt att detta system blomstrar på grund av banden mellan maffian och politikerna. Efter att ha berikat sig på fuskbyggen kan nu precis samma företag (eller andra företag kontrollerade av samma personer) se framtida rika skördar på återuppbygg­nadsprocessen i Abruzzo.

Som alltid när en stor tårta ska delas manar arbetsgivarna till nationell enighet.
De politiska partierna har följsamt och unisont stämt in den nationella enighetskören.
Berlusconi säger att ”det fanns inget ont uppsåt” och den italienska presidenten tillkännagav efter att ha besökt L’Aquila att alla är skyldiga – de som sålde masonitskivehus och de som köpte dem. Med andra ord är alla och envar skyldiga och oskyldiga.

Marco Veruggio

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!