Löfven och S anpassar sin politik till SD alltmer.
I en stort uppslagen intervju i Dagens Nyheter ett år efter terrordådet på Drottninggatan i Stockholm den 7 april signalerar statsministern Stefan Löfven nya åtgärder för att påskynda utvisningar av papperslösa som har nekats asyl. Vi går uppenbarligen mot en valrörelse där anpassligheten till SD-mobbens tjut får S-toppen att överge alla humanitära ideal.
Löfvens utspel om att fler måste lämna landet kopplas till ett utredningsförslag som närmast luktar nya koncentrationsläger. Att det gjordes på terrordådets årsdag innebär ett skamligt hån mot den starka humanitära reaktionen efter dessa.
– Vi har precis tagit emot en utredning som föreslår avresecentrum, att fler ska hänvisas till en begränsad geografisk yta där de ska vara om de har fått nej. Att vi har bättre koll helt enkelt. Förvarsplatserna har vi redan byggt ut, men vi kan komma att behöva fler, säger statsministern i ett uttalande till DN som uppenbarligen ger tummen upp till förslaget.
I DN-intervjun erinrar sig till och med Löfven själv att människor mitt i terrorns kaos svarade med en gemenskap ”tvärt emot den rädsla och splittring terroristerna vill skapa”. Detta sägs samtidigt som han själv utan att blinka går terroristernas ärenden genom att i upptakten till årets valrörelse åter trampa på solidariteten med de allra mest utsatta och polarisera samhällsklimatet genom att späda på främlingsrädslan.
Jimmie Åkesson förklarade för sin del redan innan Löfvens senaste utspel att Sverigedemokraterna nu ligger närmare Socialdemokraterna än hela Alliansen och särskilt Centerpartiet i migrationspolitiken (Dagens Industri den 2 april), något han menade kan få ”konsekvenser” efter valet.
Samtidigt som vare sig Löfven eller Åkesson ägnar en enda tanke åt den rädsla för att deporteras som lett till så många självmord bland unga afghaner, kan det vara intressant att veta att Frankrikes nationella asyldomstol den 9 mars på grundval av EU:s och FN:s årliga bedömningar av säkerhetsläget beslutade att stoppa en utvisning till Kabul, med hänvisning till det urskiljningslösa våld som gör staden till landets farligaste.
Flyktinggruppernas riksråd (FARR) reagerar också starkt emot att man nu försöker påskynda utvisningar av dem som eventuellt skulle kunna räddas till sommaren av det lagförslag om möjlighet att få stanna som Miljöpartiet har fått med sig regeringen på. ”Det är orimligt att regeringen med ena handen föreslår ny lagstiftning som erkänner att den här gruppen har behandlats illa och bör få en ny chans – och med andra handen skyndar på utvisningarna av samma grupp. Avblås denna utvisning nu och ompröva Afghanistan-politiken!”, skriver FARR.
Aftonbladets ledarsida varnade redan efter Magdalena Anderssons uttalande om att bidrag till tiggare kan vara att stödja människohandel och Stefan Löfvens ovilja att utesluta militära insatser i förorten för att ”S-retoriken kan ge Sverige frostskador”. Att det än så länge hörs få kritiska röster från socialdemokratiska medlemmar och sidoorganisationer tyder samtidigt på en skrämmande normalisering av regeringens flyktingfientliga kampanj.
Dessvärre handlar det inte bara om retorik, utan om att allt fler papperslösa faktiskt grips. Även på arbetsplatserna har myndigheterna inlett en intensifierad jakt på papperslösa.
En artikel på DN Ekonomi den 9 april talar om att regeringen och myndigheterna sedan terrordådet förra året bedriver ett ”veritabelt krig mot arbetsmarknadens brottslingar”. Under de senaste 14 månaderna har 400 razzior och tillslag gjorts mot osund konkurrens i ett samarbete mellan Gränspolisen, Arbetsmiljöverket, Skatteverket och andra myndigheter, där takten har tredubblats sedan årsskiftet.
Överallt hittas enligt tidningen de som arbetar svart med löner ända ned till tolv kronor per timme. Av dessa, som i hög grad har rekryterats av maffialiknande bemanningsföretag, var 25 procent papperslösa som hade nekats asyl. Hela kedjor hittas, där till exempel polska underleverantörer plockar in folk från Uzbekistan och Mongoliet, som jobbar för 30 kronor i timmen.
Det pågår enligt en teamledare på Arbetsmiljöverket ”ett fruktansvärt cyniskt utnyttjande av människor”. Men den här kampanjen handlar inte om att skydda dessa människor från en slags slavhandel, som exploderade sedan Alliansregeringen beslutat uppmuntra en arbetskraftsinvandring genom att lyfta bort kravet på gällande arbetstillstånd för att någon skulle kunna få en A-skattsedel.
Gentemot detta kräver Rättvisepartiet Socialisterna en amnesti för de unga afghanerna och andra gömda flyktingar från krig, terror och katastrofer. Parat med en i övrigt fackligt kontrollerad arbetskraftsinvandring skulle många som idag saknar alternativ till att leva som ”svartjobbare” få ett eget intresse av att kämpa tillsammans med facken för den lika lön för lika arbete som självklart ska gälla och ge dem ett anständigt liv, samtidigt som polisens resurser skulle frigöras för kampen mot den verkliga brottsligheten.
