foto: Frankie Fouganthin / Wikimedia Commons
De så kallade rödgröna vill inget hellre än att söka samförstånd och samarbete högerut med Alliansens partier.
Den så kallade Decemberöverenskommelsen pekar ut energin, säkerhetspolitiken och pensionerna som tre områden där regeringen och Alliansen vill ha ett nära samarbete. Nu inbjuder de tre utbildningsministrarna Gustav Fridolin (MP), Helene Hellmark Knutsson (S) och Aida Hadzialic (S) till ett brett samförstånd även om skolan.
”Skolans bästa måste väga tyngre än partitaktik och elever och lärare få trygghet och arbetsro”, argumenterar ministrarna på DN Debatt den 5 januari.
De bedömer också att förutsättningarna är goda att komma överens om regeringens förslag på ”mindre barngrupper i förskolan, fler anställda i skolans tidiga år och ökade resurser till skolor med särskilt tuffa utmaningar”. De hoppas även få Alliansens stöd för höjda lärarlöner med tre miljarder kronor per år från 2016. Den enda stridsfråga som nämns i artikeln och som de nu hoppas på att Alliansen ska backa ifrån är ännu en förändring av betygssystemet som varken har stöd av forskare eller av lärarfacken.
Problemet är bara att den svenska skolans kris är så oändligt mycket större än att den kan lösas med så pass små om än välkomna justeringar.
Att fler barn än någonsin våren 2014 lämnade den nioåriga grundskolan utan att kunna gå vidare till gymnasiet nämns visserligen i debattartikeln. Att andelen elever som klarar av att ta examen i gymnasiets yrkesprogram enligt en ny rapport av Skolverket har minskat med ytterligare åtta procent till bara 66 procent är ett annat alarmerande resultat, som inte nämns.
”Läget är allvarligt. Då är det tid för ansvar, snarare än konflikt”, avslutar ministrarna sin debattartikel.
Men inte ett jota sägs i den rödgröna inviten om det uppenbara faktum att skolan har en djup strukturell kris som orsakas av uppsplittring och segregering efter en hel räcka nyliberala kontrareformer: Kommunaliseringen, skattesänkningar och svångremspolitik, ”fria skolval” och skolpeng till vinstdrivande skolföretag.
Utan att riva upp det nyliberala systemskiftet består skolans kris. Men vare sig MP eller S har några egna förslag som syftar längre än till att lappa och laga lite i detta nyliberala systemskifte. Och än mindre kan en likvärdig skola skapas genom en bred uppgörelse med Alliansen.
Ändå kan dessa frågor inte längre sopas under mattan. Till och med OECD:s skolexperter, som efter Pisarapporten om de svenska elevernas rekordartade resultatras 2002-2012 har inbjudits till att djupgranska den svenska skolan, riktade i sin delrapport den 2 december sitt huvudfokus mot ojämlikheten i den svenska skolan.
– Bland de högst presterande finns de länder som satsar mycket på jämlikhet inom utbildningssystemet. Sverige är inte där. Sverige borde vara där. Svenska Pisaresultat har fallit mest av alla OECD-länders under de senaste tio åren. För Sverige borde det inte hända, förklarade OECD-analytikern Beatriz Pont.
Det nyliberala systemskiftet i den svenska skolan har skapat ett av världens mest uppsplittrade, kommersialiserade och illa fungerande skolsystem. Och nu har nio av tio skolledare liksom åtta av tio lärare fått nog av detta. Enligt två stora undersökningar av Sveriges Skolledarförbund och Lärarnas Riksförbund vill dessa att staten tillsammans med dem som arbetar i skolan övertar ansvaret.
”Skolan har ett likvärdighetsuppdrag. Det lämpar sig illa för marknadens logik med oreglerad etableringsrätt och successiv utslagning av mindre populära enheter. Resurserna måste användas förnuftigt i varje del genom hela utbildningskedjan – i undervisningen, vid skoletableringar, i lärarutbildningen, i studie- och yrkesvägledning med mera. Det förutsätter att någon har övergripande ansvar för systemet”, skriver ordförandena i Sveriges Skolledarförbund, Lärarnas Riksförbund, Sveriges Universitetslärarförbund och Saco i ett inlägg på DN Debatt den 27 december.
I sak innebär detta en välkommen förstärkning av de folkliga protester underifrån mot den nyliberala högerpolitiken och dess orimliga konsekvenser, som nu måste trappas upp ytterligare under 2015 för att bryta det politiska dödläget. ■
