Metaltown firade sitt tioårsjubileum med en utökning av programmet till tredagarsfestival. Därmed togs ytterligare steg mot att etablera den storslagenhet man genom åren utvecklat.
Med Slipknot, Korn och Danzig som headliners lyckades man återigen bjuda på en fantastisk festival för den breda metalpubliken.
När Metaltown lanserades var det som endagsfestival på Bananpiren i centrala Göteborg. Listan på band som spelat är imonerande med namn som Alice Cooper, Cradle of Filth, Göteborgs stolthet In Flames, Slayer, Rammstein och Meshuggah, som även i år spelade och återigen visade vilka som främst förvaltar den avancerade metal som flera svenska band gjort kända över hela världen.
För tre år sedan tog man steget från stadsfestival och flyttade ut festen till Göteborg Galopp. Efter första årets problem med transporter till och från området så har man lärt sig och Metaltown nu är en fullskalig festival med stor camping, matområde, öltält och flera utställare. Utan tvekan har man etablerat sig som ett fullgott alternativ som inte tummat på sin nisch utan behållt sin karaktär.
Två spelningar som utmärkte sig var Slipknot och Meshuggah. När Slipknot äntrade scenen på fredagskvällen var förväntningarna enorma och så gott som hela festivalen hade samlats inne på området.
Vid de första tonerna exploderar publiken och det kommer inte att vara möjligt att plocka upp delarna av den förrän sista extranumret är avslutat – scenshowen är som vanligt spektakulär och när Corey Tailor beordar publiken att sätta sig ner under Spit it Out för att sedan, på given order (Jump the fuck up!) kasta sig upp och hoppa så försvinner den sista sansen från de flesta. Energin går att ta på och det känns nästan som att man är tillbaka på en av Slipknots första spelningar De Moines 1996 – aggressionen är den samma, bildspråket är lika vulgärt och misantropin smittsam.
Om Slipknot är kaos så är Meshuggah ordning. Soundet är så synkat och exakt samtidigt som Meshuggah måste klassas som det mest brutala av de svenska metalsucceérna.
I en oavbruten strid ström levereras låtarna och de träffar rakt i magen som en serie knytnävsslag. Man kan inte låta bli att reflektera över att området framför scenen borde vara mer välfyllt, men förmodligen så siktar Meshuggah betydligt högre än den banala låtsasmetal som publikfriarna Sabaton spelar, och deras avancerade metal har tveklöst en mindre och mer kräsen publik. Deras spelning under den soliga lördagseftermiddagen konkurrerar väl om titeln bästa spelning på Metaltown 2013.
Metaltown har med sina tio år byggt upp en gedigen och trogen publik, och erbjuder en av Sveriges bästa, om inte den bästa, festivalen för de som vill ha en lineup inom samma genre.
Stefan Berg
