Jonas Brännberg.
Vad händer med Sverige när valstugorna är borta och valplakaten har plockats ned? Riksdagspartierna har använt hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar för att profilera sig gentemot varandra och försäkra väljarna att de verkligen bryr sig om välfärden och jobben.
För den som ser nyktert på saken finns det dock inte mycket som tyder på en verklig kursändring efter valet, även om någon form av rödgrön majoritet skulle göra slut på Reinfeldts allt mer avskydda allians. Löfven flirtar högerut, vill inte riva upp skattesänkningarna för rika, vill satsa mer på militären och säger att stopp för vinster i välfärden ”låter sig inte göras”.
Behovet av en gräsrotsrörelse mot högerpolitik, mot ökade klyftor och hotet om rasistisk splittring kommer att vara minst lika stort efter valet. Kampen mot delade turer, mot det rasistiska högerpartiet SD och för vården är frön till vad som kan växa till en verklig utmaning av den högerpolitik som har gjort de rika rikare än någonsin. Det är just en sådan rörelse som Rättvisepartiet Socialisterna vill vara med att bygga när vi efter valet fortsätter våra kampanjer för välfärden, mot otrygga och allt mer stressiga jobb, och så vidare.
När de andra partierna har försvunnit från gatorna och i många fall sitter och beslutar om fortsatta försämringar för låginkomsttagare, i välfärd och trygghet etcetera kommer RS, oavsett valresultatet, att stå i första ledet för att bygga ett välfärds- och löntagaruppror mot kapitalismens orättvisor. ■
