Strejk i offentliga sektorn och myteri bland soldaterna avslöjar verkligheten bakom den ”ekonomiska tillväxten”
Elfenbenskusten genomgår för närvarande en period av kraftig social oro. Året började bra för den styrande regimen och president Alassane Ouattara, med tillkännagivandet av en förväntad BNP-tillväxt på 8 procent för 2017 och bildandet av en ny regering.
I år har tidigare upproriska soldater återigen rest sig för att kräva utbetalning av sin krigstjänstgöringslöner, liksom bättre levnadsvillkor. Det som är överraskande är hastigheten på rörelsen, som startade i Bouaké den 6 januari klockan sju på morgonen och hade spridit sig över hela landet redan samma morgon.
Myteristerna har mestadels siktat in sig på rikedomar och privilegier som dyra bilar. Armébefäl och försvarsministern togs som gisslan samtidigt som civila lämnades oskadda. Detta var väsentligen en klassrevolt inom armén.
Många kämpade för ”norras värdighet” när Quattara tog makten 2010-11, men inser nu att de har blivit lurade. Borgarklassen i norr har, precis som sina likasinnade i söder, inget intresse av att investera utanför huvudstaden Abidjan.
Regeringen tvingades gå med på en uppgörelse efter bara två dagar. De revolterande soldaterna skulle få sina bonusar och landet var tillbaka i ”trygghet”. Men det vara bara början. Under förra veckan kunde vi också se fängelsevakterna sätta sig i rörelse. Tulltjänstemännen har också hotat med strejkaktioner och nyligen marscherade 600 brandmän på gatorna och ropade ”Président, voleur! Ministres, voleurs!” (Presidenten and ministrarna är tjuvar!).
Rörelsen i den offentliga sektorn visar också på en ny beslutsamhet ifrån arbetarnas sida att kämpa och organisera sig. Den återspeglar också den allmänna törsten efter mer demokrati.
Protesterna handar om obetalda löner och en ny pensionslag som avser att höja pensionsåldern med 5 år, skära ner pensionerna med hälften och höja beskattningen av arbetarna.
Lärarna är också rasande över ett beslut av utbildningsministern om att skolgång ska pågå på onsdagar i grundskolan. Onsdagar har fram till nu varit en ledig dag, även om många lärare använder sig av den för att ge avgiftsbelagd ”extraundervisning” till studerande. Reformen tillkännagavs knappt två dagar innan slutet på ledigheterna, så ingen tid gavs överhuvud taget till lärarna för att förbereda sig för nya terminsprogram.
Strejkrörelsen är denna gång enad i hela offentliga sektorn: lärare, sjuksköterskor och offentligt anställda inom administrationen håller alla ihop inom en enda rörelse. Alla beslut tas av allmänna församlingar av arbetarrepresentanter som hålls i universitetens föreläsningssalar.
Regeringens löften om att öppna upp för ”samtal” så fort strejken upphör har inte fungerat. Arbetarna har också upprättat framgångsrika plattformar i sociala media som de använder för att publicera bilder och rapporter om strejken. Regimen har även tillgripit våld för att få slut på strejken, inklusive otroligt nog genom att kidnappa fackliga ledare som fysiskt hotades av regeringsstyrkor. Detta har bara gjort de offentliganställda ännu mer rasande.
Elever på statliga skolor har samtidigt lanserat sin egen strejk i protest mot att skolorna har varit stängda i tre veckor, med kravet på att regeringen tillgodoser lärarnas krav. Strider äger rum mellan skolelever och poliser i åtskilliga små- och storstäder och grupper av studenter har ockuperat huvudvägar och broar. Studentfacket LIGES har tillkännagivit ett uttalande under den senaste helgen om att de stödjer strejkerna inom offentliga sektorn samt armén.
CWI-sympatisörer i Elfenbenskusten har varit aktiva i strejken inom den offentliga sektorn sedan den bröt ut, delat ut flygblad och deltagit i överläggningar med olika fackföreningar, inklusive studentfack.
Vi behöver få till stånd bredast möjliga front mot denna regering av alla de som förtrycks eller bedras ´så att vi alla kan få vår del av rikedomarna och tillväxten. ■
