foto: RS Luleå
Allianspartierna erbjöd Sverigedemokraterna huvudrollen i svensk politik. Det som nu behövs är en valkampanj mot rasism och mot all högerpolitik.
De återställare som fanns i S-MP-budgeten, se sid 6, räckte för att provocera högerns motstånd. De tänker inte ge tillbaka vad som omfördelats till de rika sedan 2006.
Men istället för att mobilisera mot högerpartierna och SD valde Stefan Löfven att än en gång vädja till samarbete, inklusive informationen om att han tidigare erbjudit ministerposter till Centerpartiet och Folkpartiet. MP och V, som stod bakom budgeten, satt still i båten och betonade att de ”tar ansvar”.
Först efter nobben från C och FP utlyste Löfven nyval.
Allianspartierna gjorde ett historiskt dåligt val i september. Att de nu godtog SD:s stöd till sin budget är ett tecken och en varning för framtiden. I stort sett är de traditionella partierna i hela Europa i kris, särskilt motsvarigheterna till S och M. Rasistiska partier har nått rekordstöd , som till exempel Front National i Frankrike, Danska Folkeparti och FPÖ i Österrike.
Men det finns också nya, starka vänsterutmanare. Syriza i Grekland och nybildade Podemos i Spanien, med rötter i indignadosrörelsen, är störst i opinionsmätningarna. På Irland har Socialist Party (Rättvisepartiet Socialisternas systerparti) vunnit ytterligare två parlamentsplatser. I Danmark har Enhedslisten rekordstarkt stöd.
Det återstår fortfarande att se hur långt exempelvis Syriza är beredda att gå, men uppgången i stöd säger mycket om de politiska vindarna.
Det som utmärker de nya vänsterkrafterna är att de inte har ställt upp som stödpartier när Socialdemokraterna gått skarpt högerut.
Den politiska krisen i Sverige följer samma mönster som i Europa, med en ökande polarisering. De senaste åren har det starka missnöjet med privatiseringar, ökade klyftor och stora försämringar för arbetslösa, sjuka, pensionärer och asylsökande blivit tydligt.
Framförallt har tiotusentals deltagit i de många demonstrationer efter nazistattacken i Kärrtorp för ett år sedan och mot Sverigedemokraternas valmöten. Här finns också ett sökande efter ett nytt radikalt alternativ. Budskapet om att högerpolitiken har gett rasisterna en grogrund får starkt gehör.
Även bland fackliga gräsrötter finns en ilska mot att fackföreningarna och de ”rödgröna” inte har tagit öppen strid mot allianspartierna och Sverigedemokraterna.
Det behövs en ny rörelse underifrån, som utgår från de senaste årens protester som samlar till kamp mot rasism och mot all högerpolitik. De första stegen kan tas i valrörelsen inför nyvalet.
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) står för att det behövs ett nytt socialistiskt arbetarparti. I detta val kommer RS att delta i all kamp mot rasismen och högerpolitiken, men vi saknar tillräcklig riksomfattande spridning för att själva ställa upp. På valdagen uppmanar vi till en röst på Vänsterpartiet, trots den kritik vi har mot partiets obefintliga antikapitalism, dess eftergifter till Socialdemokraterna och V:s svaga deltagande i gräsrotskampen. Situationen efterfrågar en ny kämpande, socialistisk vänster. Det är den RS strävar efter att vara med och bygga. ■
