Kvinnors uppror väller över jorden. Från ”den revolutionära gatans kvinnor” i Iran till den starka #Metoo-vågen i Sverige. Från Ni Una Menos i Latinamerika till Slut Walks i Teheran. Från Pride-rörelsens uppror som har banat väg och vunnit mark för alla förtryckta till Womens’ Marches över USA. Från de strejkande textilarbetarna i Bangladesh till YPJ i Rojava. Från den ”svarta rörelsen” mot totalt abortförbud i Polen till vårens folkomröstning om aborträtt på Irland. Från modiga enpersonsprotester vid Krupskaja-monumentet i Moskva till massrörelsen mot våldtäkter i Indien. Från #AnaKaman i Mellanöstern och Nordafrika till Kobumis organisering mot migrantarbetarnas slavliknande villkor i Hongkong. Från kvinnors del i upproren mot korrupta presidenter över hela Afrika till lärar- och vårdstrejkerna i många länder. Generalstrejken på många miljoner som stannade hela Spanien 8 mars 2018 är en lysande milstolpe.
Vi kan inte stanna här. Vi måste ta kampen vidare. Därför startar vi Socialistiska Feminister. Feminismen inser att kvinnor som grupp är förtryckta och vill göra något åt det. Socialismen pekar på att det är samhället som är konstruerat i klasser och könsmaktsordning. Socialismen har en vision av ett samhälle fritt från förtryck.
Vi har en uppgift. Förpassa till graven mäns ägandeanspråk över kvinnors kroppar. Kasta ner skammen, förnedringen och rädslan i samma grop och placera överst klassamhällets gravsten. “Här vilar det tusenåriga förtrycket av kvinnor”.
Förtrycket är gammalt men samtidigt mycket mycket yngre än människans tid. Patriarkatet växte fram samtidigt som klassamhället under perioden då människan blev jordbrukare. Vi har med andra ord inte alltid varit förtryckta som könsgrupp, förtrycket är socialt konstruerat och det är därmed möjligt att avskaffa. Men hur?
Så länge männen står över kvinnorna ekonomiskt kommer de att dominera socialt. En man tjänar i snitt 3,6 miljoner kronor mer än en kvinna i jämställda Sverige under ett liv. Men männen utgör inte ekonomiska enheter. Det gör däremot stora företag, banker och offentliga verksamheter. De är motorer i den kapitalistiska marknadsekonomi som tjänar pengar på att exploatera arbetare och speciellt kvinnors arbetskraft.
För att skapa ett jämlikt samhälle måste vi, i bred mening, ta kontrollen över ekonomin. Det får vara nog med ett parallellt ekonomiskt system där det alltid är kris i sjukvården helt oavsett om BNP och banker har guldbad. Återta skolor, omsorg och vården i offentlig regi och se till att kvinnors och alla arbetares löner höjs. Överhuvudtaget borde alla företag som satsar på ägarnas vinster framför de anställdas löner och hälsa anses ha förbrukat sina chanser, de är samhällsfarliga och behöver därför tas över av samhället. För att alla ska få en bra välfärd och en hälsosam arbetsmiljö krävs hundratusentals fler anställda och kraftigt höjd personaltäthet inom vård, omsorg och skola.
Frihet under kapitalismen är att köpa sig fördelar på fattiga personers bekostnad, ett hyckleri och fuskbygge som redan håller på att rasa samman. Ingen är fri förrän alla är fria. RUT (subventionerade pigtjänster åt de rika) måste omedelbart avskaffas och ersättas med utbyggd hemtjänst och LSS för gamla, sjuka och funktionsnedsatta.
Ett införande av 30 timmars arbetsvecka utan lönesänkning skulle innebära en direkt omfördelning från aktieutdelning och överskott till mildrad värk i knän som springer för mycket och lugnade själar som slits mellan alla måsten. Det skulle ge jobb till de som längtar efter att få stå på egna ben och det skulle ge alla mer tid att leva sina liv.
En stinkande samhällsdebatt sprids från etablissemangets politiker och maktcentrum där alla problem skylls på de som inte har ”velat integrera sig” när flyktingar i själva verket aldrig haft det svårare än idag att få komma in i Sverige. Trots att Metoo har avslöjat den utbredda kulturen av kvinnoförtryck på de fina vita scenerna beskrivs våldtäkt som ett ”importerat” problem – ett illa dolt försök från eliten att avleda missnöjet med hierarkierna som växer och bubblar underifrån. Därför går antirasism alltid hand i hand med kämpande feminism. En förutsättning för något som helst framsteg från dagens situation är en amnesti som innebär papper och erkännande för alla som befinner sig i det här landet.
Socialistisk feminism är också att se att kvinnoförtrycket kan ta sig olika uttryck. Att tvingas bära ett klädesplagg eller att vara förhindrad från att göra det. Att i religionens namn fjättra kvinnor till barnafödande eller att en kvinnas liv blir hela släktens heder. Ekonomi, socialt tryck, språk, kontaktnät, hälsotillstånd och juridiskt tillstånd skapar helt olika förutsättningar att ta sig ur misshandelsförhållanden. En kämpande kvinnorörelse som skapar solidariska fickor att fly till måste samtidigt ställa krav på hela samhället att erbjuda det stöd som varje offer behöver utifrån sin situation.
Fortfarande gör kvinnor merparten av det oavlönade hushållsarbetet. Ganska jämställda par börjar leva mindre jämställt när barnen kommer. Utan detta gratis servande skulle inte samhället fungera. Familjen, som förr var en stark motor i att skapa skarpt uppdelade könsroller och heteronorm, har fortfarande en sådan samhällsfunktion – ständigt matad av marknadsekonomin. Par som har bra ekonomi kan med mycket pysslande leva något så när jämställt men det är en brant uppförsbacke för arbetare när anställningsvillkoren bara blir sämre och sämre. De otrygga jobben, de obekväma och oregelbundna arbetstiderna och hyvlingarna – denna tunga börda ökar. Jämställdhet har mer och mer blivit en klassfråga. Kampen för jämställdhet och jämlikhet måste alltid gå hand i hand.
I år, 2018, inträffar hundraårsjubileet av partiuppgörelsen om arbetares och kvinnors rösträtt. Arbetarkvinnorna var den drivande kraften i de uppror underifrån som framtvingade denna eftergift från borgarklassen och kungahuset. Arbetarkvinnorna var även drivkraften i den andra vågens kvinnokamp på 1960- och 1970-talet som bland annat vann aborträtten och barnomsorgen. Arbetarkvinnorna som aldrig har fått ett erkännande då det alltid är andra med ekonomiska möjligheter som tar ton och plats. Tacken för det hårda slitet är en plats i pensionssystemets fattigdomsfälla, som kommer att bli ännu större om det skamliga förslaget att höja pensionsåldern går igenom.
Det har börjat bubbla bland 2000-talets arbetarkvinnor. Födelsevrålet för förlossningsvården demonstrerade under hösten, BB-ockupationen i Sollefteå har pågått i över ett år, En annan vård är möjlig håller igång protesterna och Förskoleupproret bryter ut under våren. Socialistiska Feminister vill bidra till att ta varje kamp så långt det går – symboliska protester kommer inte att hjälpa. Metoo med sina 65 upprop, ofta yrkesbaserade, pekar på den potentiella kollektiva styrkan som finns på arbetsplatserna. Ett föredöme för radikal masskamp gav generalstrejken i Spanien som genom den klassiska arbetarkampsmetoden på kvinnodagen gav makt i händerna på folket.
Det finns fler färger än rosa och blått. Genus- och hbtq-perspektiv måste genomsyra skolan från förskola till universitet. Dags för en moderniserad och påkostad sexualundervisning. Feministisk självförsvarsutbildning och manlig självansvarsutbildning i skolor, på arbetsplatser och i bostadsområden. För att slå tillbaka mot det sexuella våldet som stympar vår potential, som klyver oss mellan kropp och tanke, som stjäl vår rätt till sexuell njutning. Det gamla rättsväsendet har skuldbelagt sitt sista offer för mäns våld när Socialistiska Feminister och kvinnokampen får igenom sina krav på en helt annan genusmedveten rättsprocess.
Någonting är allvarligt fel när ungdomars och speciellt unga kvinnors och hbtq-personers psykiska hälsa försämras för varje år och nu liknar en massepidemi. Men var är kriskommissionen? Samhället står helt handfallet – det är som en ickefråga. Den manliga normen visas återigen i att killars psykiska ohälsa och vantrivsel i samhället, som delvis tar sig uttryck i ökad gängkriminalitet, får gigantiskt mycket mer uppmärksamhet än tjejers psykiska ohälsa. Men den patriarkala kapitalistiska statens ”hårdare tag” mot gängvåldet – polis och straff – tränger undan de sociala insatser samhället egentligen behöver mot klassorättvisor, sexism, hedersförtryck och rasism.
Vi är i en era av växande kvinnokamp, det är förväntansfulla tider som har tänt hoppet om en revolution. Var och ens egna revolutioner kan vara nog så omvälvande men i förlängningen hänger vi alla ihop. Om inte kapitalismen som idag har jorden i sina klor avskaffas kan skenande klimatförändringar och krig släcka möjligheterna för mänskligt liv. Rosa Luxemburg lyfte alternativet socialism mot det totala barbariet.
En socialistisk värld där alla har tillgång till grundläggande rättigheter, mat, hem och försörjning. Där produktionen sker i samklang med naturen och djuren. Åt var och en efter behov. En värld där vi delar på allt arbete, av var och en efter förmåga. En värld där pressen att passa in i normen har bytts ut mot en palett av möjligheter. Där alla vi som söndras och härskas över idag istället gemensamt kan lägga kraften på att göra upp med allt förtryck och våld. Där grunden i samhället är gemenskap och solidaritet. Det är en värld värd att kämpa för.
Dalen 25 mars 2018
