De rasistiska attackerna mot EU-migranterna ökar och måste besvaras av en rörelse som kopplar samman kampen mot rasism med kampen mot högerpolitiken.
De senaste veckorna har flera grova våldsattacker på EU-migranter ägt rum. Utanför Göteborg attackerades ett läger av en man med machete och hammare som också tände eld på tre husvagnar. Sverigedemokraternas hets mot tiggare med den avhumaniserande kampanjen i Stockholms tunnelbana har utan tvekan gett våldsverkarna blodad tand.
Vid attacken i Göteborg fick en kvinna skärsår och en man blev slagen med hammare. I Piteå har migranter fått däcken sönderskurna på sina bilar och i Boden blev ett par som sov i sin bil beskjutna, även om skotten i detta fall verkade ske mot flera olika mål utan koppling till varandra. Utanför Tierp brann ett planerat flyktingboende ned efter vad som misstänks vara en anlagd brand.
Antalet attacker på EU-migranter ökar. Enligt en undersökning från tidningen Expo har minst 76 attacker mot tiggare skett de senaste 18 månaderna. DN rapporterade nyligen att av de 25 grövsta fallen av attacker på EU-migranter har bara fem gått vidare till åtal. Om alla brott räknas in är uppklarningsfrekvensen ännu lägre.
Även de anmälda hatbrotten ökar. År 2014 anmäldes 6 270 brott med hatbrottsmotiv, fler än någonsin tidigare.
7 av 10 brott sker med rasistiska motiv och 1 av 10 på grund av sexuell läggning. Mest ökar anmälningarna om brott med islamofobiska, antisemitiska och kristofobiska motiv.
Attackerna på EU-migranter understryker den otrygghet som de lever under. I de flesta fall gör kommunerna lite eller ingenting för att skydda utsatta. Exempelvis hade Luleå kommun ett härbärge utan bemanning öppet under vintern, men stängde när utetemperaturen steg, som om temperaturen vore det enda att behöva skydda sig mot.
Med ett rasistiskt parti som Sverigedemokraterna i riksdagen pågår en ständig hetskampanj mot flyktingar, EU-migranter och muslimer, vilket uppmuntrar till fysiska attacker. Att borgerliga partier och ledarsidor allt mer tagit över Sverigedemokraternas retorik, och att regeringen genom ansvarig minister inte tar ställning mer än att säga att ”EU-migranters situation väcker starka känslor”, gör situationen ännu farligare.
Istället för omedelbara direktiv och resurser för att alla som befinner i Sverige ska ha ett tryggt boende nöjer sig regeringen med att tillsätta en samordnare som ska ge en rapport först i februari.
De behövs omedelbart bemannade kommunala härbärgen för att skydda människors liv, samtidigt som en stark antirasistiska rörelse måste byggas. Protesternas mot SD-hetsen i tunnelbanan visar på den solidaritet som finns hos stora grupper i samhället. I Luleå och Piteå har insamlingar snabbt betalat nya däck till EU-migranterna.
Regeringen och kommunernas ovilja att hjälpa de fattigaste och mest utsatta hänger ihop med deras ovilja att bygga bostäder åt ungdomar, hjälpa fattiga pensionärer eller anställa mer personal i vården och skolan. Det är en del av en politik som också SD delar, där banker och storföretags vinster och de superrikas aktieutdelningar och bonusar aldrig ifrågasätts, medan en fattigs försörjningsstöd alltid ifrågasätts.
Mot Sverigedemokraternas rasism och hets mot de fattiga behöver ett socialistiskt alternativ ställas. Det innebär att bekämpa rasismen var den än dyker upp, men också att bygga en rörelse mot högerpolitik och kapitalism, för allas rätt till jobb, bostad och välfärd.
