foto: Elin Gauffin
Listöverlämning med krav på bättre villkor för Stockholms sopgubbar.
Nu är det åter dags för det kaos som inträffar ungefär vart femte år när Stockholm Stad genom upphandling drar igång en cynisk tävling om vilket företag som ska få ”vinna” uppgiften att sköta sophämtningen.
Sopgubbarna Jan Spanedal och Francisco Acosta hade med sig den klassiska nyckelknippan med hundratals nycklar – som signalerar vem det är som har kunskapen om sophämtningen, nämligen arbetarna – när de inför den samlade pressen den 30 juni lämnade över namnlistor undertecknade av alla Stockholms sopgubbar till Katarina Johansson på Stockholm Vatten som sköter upphandlingen.
Förra gången Offensiv skrev om upphandlingsträsket styrdes stadshuset av den mörkblåa Alliansen, medan det nu styrs av de påstått progressiva rödgrönrosa. Men det verkar inte innebära någon skillnad. Miljöarbetarnas krav är fullt rimliga: att få behålla sitt jobb vid entreprenörsbyte, att inte tvingas börja om som provanställd vart femte år utan få tillsvidareanställning från dag ett och att få behålla lönesystemet Bilaga C. Men Katarina Johansson svarade nekande och att det inte är något de kan ta hänsyn till – det får arbetarna ta med företagen.
Visst kan de ta hänsyn. Johansson förklarade till exempel att anledningen till att de upphandlar för fem år i taget är att det är en sopbils livslängd. Inget hindrar dem från att upphandla för 10 år eller längre och ta hänsyn till människorna i stället för bilarna. Johansson erkänner till och med att lagen har ändrats så att en kommun nu kan kräva att alla anställda får följa med, men att de ändå har valt att följa lagen så som den såg ut före årskiftet (i diskussionen framgår att det är lite oklart exakt vilken lag hon åsyftar).
– Jag har problem att förklara för min dotter varför det är så osäkert hur det blir nästa år. Om jag får behålla jobbet eller inte. Hon kan inte förstå, för jag sköter mig ju perfekt. Gör alltid jobbet och det på bästa sätt. Och hur ska hon kunna förstå att systemet är gjort för riskkapitalister och inte för oss arbetare?, säger Francisco Acosta.
Stockholms sopgubbar är en stridbar grupp. De har strejkat flera gånger tidigare och vunnit mot företag som bland annat Liselotte Lööf, Resta och Ragn-sells, vilket har inneburit att de har fått behålla sitt speciella lönesystem Bilaga C, som innebär att de själva har mer kontroll över arbetet, löner och arbetstempo. Dessa kamper påminner Jan Spanedal Katarina Johansson om när han lämnar över kravlistan:
– Du kommer ihåg driftstoppet i Solna tidigare? Det är så det kan blir när sopgubbarna inte är nöjda. Om inte miljöarbetarna har en rimlig arbetsmiljö fungerar det inte.
Årets upphandling har redan kraschat en gång. Ryktet säger att trots att företaget som vann upphandlingen planerade att sänka lönerna överklagades processen av företag som vill göra jobbet ännu billigare. Ett vinnande företag skulle till och med ha startat ett nytt företag med samma namn förutom att två bokstäver hade bytt plats för att konkurrera med sig själv. Och Stockholm stad går dem till mötes och gör om processen!
En kan inte tro att det är sant när Katarina Johansson står framför oss och försöker få det att låta som något bra att de nu i den här rundan gjort om hela upphandlingssystemet så att istället för att kräva precis hur många bilar, arbetsledare med mera som krävs kräver de nu bara ett mål – det vill säga hämta sopor – och så får företagen fritt lösa uppgiften. Detta kommer så klart att bli på arbetarnas bekostnad, med underentreprenörer i den knivskarpa konkurrensen.
– Det där får ni ta med företag och facket, det är inget vi kan lägga oss i, svarar den högt uppsatte tjänstemannen, med hög lön och säkert jobb obekymrat.
När jag går igenom Offensivs arkiv från tidigare sopstrider slår det mig hur förödande upphandlingssystemet är oavsett driftsform. För sex år sedan pratade vi om goda alternativ i Huddinge där ett statligt företag hämtar soporna, SRV. Men utan arbetarkontroll underifrån leder det ändå till nedpressade löner. I Huddinge och i Malmö har arbetarna blivit av med Bilaga C, vilket har lett till att de har 10 000 kronor lägre i lön trots dubbelt så mycket arbetsuppgifter, menar Spanedal och Acosta.
Det som är glädjande från arkivet är att arbetarkampen lönar sig: varje gång Stockholms sopgubbar har stått på sig har de vunnit, som här och här.
