Den ekonomiska krisen har slagit hårt i Spanien. Med den högsta arbetslösheten i hela Europa och en miljon lägenheter som står tomma samtidigt som familjer står hemlö- sa, växer nu kravet på en generalstrejk.På Förstamajdemonstrationerna, gemensamt organiserade av Unión General de Trabajadores (UGT) och Co- misiones Obreras (CCOO), refererade Cándido Méndez, UGT:s generalsekreterare, till krisen som ”globalise- ringens första stora kris” och varnade regeringen för att ge efter för pamparnas försök att lägga ansvaret för krisen på arbetarna genom lönesänkningar och attacker på villkoren.
CCOO-ledaren Toxo tillade att ”vi kommer inte att tillåta att våra arbetare underkastas infanteriet i form av de politiska och ekonomiska attacker som kommer ifrån högern”.
De två fackliga organisationerna uppmanade den socialdemokratiska PSOE-regeringen att vidta åtgärder för att stävja de värsta effekterna av krisen, men sa inget om vilka åtgärder de kommer vidta om regeringens åtgärder inte får effekt. Detta stod i skarp kontrast till demonstranterna, som verkade vara ganska klara över vad de vill ha – generalstrejk nu!
Antalet arbetslösa i Spanien uppgår nu till 4 miljoner, högst i Europa. En nyligen utgiven EU-kommissions- rapport redovisade nerskrivna prog-noser för Spaniens ekonomiska tillväxt.
I år väntas landets BNP falla med 3,2 procent och för 2010 förutspås inte mer än 0,2 procents BNP-tillväxt. Den sjunkande tillväxten innebär att arbetslösheten kommer fortsätta att öka, från dagens 17,4 procent till 20 procent nästa år.
Den raskt ökande ungdomsarbetslösheten bidrog till kraften bakom vågen av studentstrejker nyligen mot den hatade Bolognaprocessen, vilken är ett försök från regeringens sida att introducera studielån och striktare kontroll över studiegången från storföretagens sida.
Mycket av Spaniens ekonomiska framgångar under den senaste perioden har eldats på av byggboomen. Det byggdes mer hus i Spanien förra året än i Frankrike, Storbritannien och Tyskland tillsammans. Nu har emellertid byggnadsindustrin kollapsat.
Bostadspriserna har fallit för första gången sedan 1993. Under det senaste året har de sjunkit med 30 pro- cent och de fortsätter att sjunka.
En miljon bostäder står tomma. De skulle kunna bebos av hemlösa familjer, eller unga människor som tvingas bo trångt därför att de inte har råd att köpa eller hyra en egen bostad till ett rimligt pris!
Dessa byggnader är monument över misslyckandet för ett system som är oförmöget att tillhandahålla något så grundläggande som tak över huvudet till dem som var med och byggde bostäderna!
Arbetarrörelsen borde driva en kampanj för att staten och de lokala myndigheterna tar över de tomma bostäderna för uthyrning till rimliga priser till människor som behöver dem. Detta skulle få ett enormt stöd och skulle återställa förtroendet för arbetarklassens förmåga att påverka händelseutvecklingar och förändra samhället. Det skulle dock i sin tur kräva att organisationer byggs som är kapabla att genomföra uppgiften.
Som svar på krisen har de baskiska facken utlyst en generalstrejk den 21 maj, trots att varken UGT eller CCOO skamligt nog har gett sitt stöd till det ännu.
Detta kan komma att bli det första stadiet i ett bredare svar på den ekonomiska krisen, om det används som språngbräda för ytterligare åtgärder. En sak är säker: det kommer att sätta ytterligare tryck på UGT och CCOO att komma med en effektivare respons än vad de hittills har gjort.
Som ett erkännande av medlemmarnas påtryckningar på fackledarna, kommenterade CCOO-ledaren den 25 april i en galicisk dagstidning att: ”möjligheten av en generalstrejk blir mer och mer sannolik då effekterna av regeringens ekonomiska strategi inte blir de avsedda. Vi kan inte utesluta en generalstrejk under de närmaste månaderna efter sommaren”.
Detta är knappast en inspirerande maning till kamp, utan snarare ett motvilligt erkännande av vad som kan bli nödvändigt för att förhindra en explosion av ilska som hotar den nuvarande ledningens ställning.
En generalstrejk skulle visa den makt arbetarklassen har när den går ut i kamp och börja resa frågan om vem som verkligen kontrollerar samhället och i vems intressen det styrs.
Denna fråga har på sätt och vis redan rests av PSOE-regeringens ”ekonomiska räddningspaket”, vilket räddade bankerna med hjälp av 150 miljarder euro (1 600 miljarder kronor) samtidigt som spanska arbetare blev av med sina jobb och bostäder.
Nick Auvache
CWI Spanien
