Resultatet efter lokalvalen i Spanien innebär det definitiva brottet med tvåpartisystemets 30-åriga hegemoni.
Det senaste årets gräsrotskamp och mobiliseringar har börjat ge avtryck även i de parlamentariska valen.
När Spanien vaknade upp måndagen 25 maj var det ett Spanien som hade tagit ett stort steg ifrån det sedan diktaturen förhärskande tvåpartisystemet. Partido Popular (PP) och Partido Socialista Obrero Español (PSOE), som tillsammans i tidigare val har fått uppemot 80 procent av rösterna, landade i årets lokalval på knappt 52 procent. Istället har rösterna fördelats mellan 6-7 partier: På nationell nivå PP, PSOE, IU, Podemos och Ciudadanos och på lokal nivå CUP i Katalonien och Bildu i Bilbao.
Vänsterinitiativet Podemos, som bara har funnits i knappt ett år och som under den tiden har vuxit explosionsartat, har i lokalvalen varit i koalition med andra vänsterkrafter.
I viktiga regioner som Barcelona, Madrid, Zaragoza och Valencia har detta valet inneburit segrar för vänstern.
Den största skrällen stod Barcelona en Común för, en vänsterkoalition där bland annat Podemos och Förenade Vänstern (IU) under ledning av aktivisten Ada Colau ingår. Ada Colau, som nu blir borgmästare i Barcelona, är en av grundarna till Plataforma de Afectados por la Hipoteca (la PAH) som har kämpat emot de vräkningar som efter den ekonomiska krisen har hotat många. Segern innebär dock att det blir ett minoritetstyre där Barcelona en Común kommer att behöva stöd från minst ett parti till.
PP:s och PSOE:s nu försvagade position i tidigare styrkefästen innebär att de tvingas förhandla med mer radikala uppstickare. En kohandel om den parlamentariska makten är att vänta.
Nästan var fjärde person i Spanien är arbetslös och bland unga är siffran ännu högre. Tvåpartisystemets uppluckring skapar en ny fas av instabilitet där de sönderfallande etablissemangspartierna kommer att ha svårt att behålla kontrollen.
I slutet av året väntar nationella val i Spanien. Den kommande tiden innebär intensiva debatter inom de olika vänstergrupperingarna. Vänsterns framgångar är bevis på det ökade intresset för genuin vänsterpolitik som bryter med de nedskärningar som både PP och PSOE står för. Om detta även blir ett brott med illusionerna om vad som kan åstadkommas inom kapitalismens ramar återstår att se. ■