Spekulanter och pampar rasar mot gruvmotståndet

Kampen i Kallak/Gállok 2013 fick riksuppmärksamhet och blev ett riktmärke för gruvmotståndet.

av Offensiv

Gruvindustrin är missnöjd. Under senare år har några planerade gruvor fått nej från ansvariga myndigheter eller så har motståndet mot projekten gjort att vägen till beslut har blivit lång. Nu pågår en kampanj för att anpassa reglerna till industrins önskemål om att snabbt få nya gruvor godkända. Argumentet är att detta är viktigt för klimatomställningen.

I början av året (den 6 januari) kunde man på Dagens Nyheters debattsida läsa rubriken  ”Fler gruvor måste öppnas i Sverige för klimatets skull”. Artikeln var skriven av en företrädare för en socialdemokratisk grupp som kallar sig för ”Idésmedjan Gröna folkhemmet”.
Innehållet i artikeln låg väl i linje med rubriken. Omställningen till förnyelsebar energi och eldrivna fordon kräver massor av metaller som kobolt och neodym. Ökad återvinning räcker inte för att tillgodose behoven. De här metallerna finns i Sverige. Det är bättre att utvinna metallerna här än i till exempel Kongo eller Kina.
Artikeln utmynnar i krav på att reglerna ska ses över så att besluten om tillstånd för gruvor kan snabbas på. Mer vagt förs också ett resonemang om att eventuellt höja mineralavgiften på vissa utvalda metaller eller auktionera ut tillstånd i de fall där staten prospekterat för att öka samhällets intäkter från gruvverksamheten.

Skulle det bara ha handlat om en debattartikel från en för de flesta okänd socialdemokratisk gruppering skulle det kanske inte ha varit så mycket att bry sig om. Men resonemanget i artikeln återkommer i olika sammanhang. 
I ett inslag i Ekot samma vecka fick både branschorganisationen Svemin och statliga Tillväxtanalys säga att det är ett problem att det är så svårt att få tillstånd för nya gruvor och att detta är en förklaring till det minskande intresset för prospektering i Sverige.
Kopplingen att det måste gå snabbare att få tillstånd för gruvor och andra industrier som behövs för klimatomställningen görs också i den klimathandlingsplan som regeringen presenterade före jul.

Ytligt sett kan det verka ganska okontroversiellt. Det är klart att det är bra om ansökningar om nya gruvor kan behandlas så snabbt som möjligt. Men redan i rubriken på artikeln i DN lyser det igenom att det som det egentligen handlar om är att fler gruvor ska startas.
Både i debattartikeln och i inslaget i Ekot märks också en irritation över det starka lokala motstånd som planer på nya gruvor mött på många håll. I debattartikeln sägs att det ”blivit dags för vissa miljökämpar” att lyssna på ”den obekväma sanningen” att det behövs fler gruvor om ”vi” ska lyckas med omställningen. 
Men detta bortser fullständigt från det faktum att det inte är ”vi” som startar gruvor, utan privata bolag som drivs av möjligheten till hög vinst och inte av något miljöintresse eller ansvar för samhällsutvecklingen på de platser där det startas gruvor.

Gruvmotstånd i Tomelilla hösten 2019 (Foto: Anders Wemmert).

Visst kommer det att behövas metaller för både elbilar, vindkraftverk och solpaneler. Men för att behovet av metaller inte ska skena iväg fullständigt kommer det att krävas hushållning och planering. Detta är något som en gruvindustri som drivs på kapitalistisk grund är helt oförmögen till. 
Samtidigt som gruvbolagen gärna vill öppna nya gruvor är återvinningen av många av de metaller som behövs för omställningen nära nog obefintlig. Bilindustrin, som nu har bestämt sig för att satsa på elbilar, gör det utan en tanke på att hushålla med metaller. 
Exempelvis har elbilar som bland annat Tesla enormt kraftiga motorer och mer än dubbelt så stora batterier som en normalstor bil. Det finns ingen chans att klara metallbehoven om det byggs elbilar av detta slag. 
Vi ser också redan hur miljöargumentet på ett ibland mycket genomskinligt sätt används för att rättfärdiga nya gruvsatsningar. Exempelvis säger de bolag som letar vanadin i Skåne och Jämtland att detta ämne behövs för att lagra el i stor skala från vind- och solkraft. Detta skulle kunna bli aktuellt i framtiden. Men just nu förklaras den ökade efterfrågan på vanadin av skärpta byggregler för höghus i Kina.

De som förespråkar snabbare tillstånd och behovet av fler gruvor gör heller inga undantag för de gruvor som bara orsakar ökade koldioxidutsläpp, utan att det finns några tungt vägande behov. Just nu gör det höga guldpriset att det arbetas intensivt med att starta guldgruvor på flera platser i Sverige och i grannländerna. 
Men intresset för guld drivs inte av att det behövs för att tillverka viktiga produkter, utan av spekulation i att denna metall kommer att vara en säker investering i osäkra ekonomiska tider.
Troligen kommer regeringen att lägga fram förslag som ska underlätta för gruvbolag att få tillstånd. Kanske kommer det sådana förslag redan i år. Men här gäller det att se upp. Skrapar man lite på de miljöargument som förs fram syns det att det i grunden handlar om att bädda för att gruvbolag ska kunna ta hem stora vinster på de knappa tillgångarna av viktiga metaller.