Spika igen dörrarna till Nato

2013-11-14 09:52:50


Under den 2-9 november övade Nato sina snabbinsatsstyrkor (NRF) inför framtida imperialistiska krigsuppdrag. För första gången deltog även svenska officerare i NRF:s övning.

Natos senaste storövning Steadfast Jazz (Orubblig jazz) gav ännu ett exempel på att Sverige numera är ”en icke-röstande medlem av Nato”. Under övningen, som pågick mellan den 2-9 november, deltog svenska officerare för första gången i de fiktiva krig som Natos snabbinsatsstyrka (NRF) övade.

Övningen i Östersjöområdet var Natos största på flera år och syftade dels till att rikta en varning till Ryssland och dels till att förbereda för nya krigsinsatser efter att Nato trappar  ner i Afghanistan nästa år.
Det var ingen slump att Nato genomförde sin storövning i det allt mer militariserade Östersjöområdet. USA-imperialismen och Nato ser denna del av världen som såväl en buffert mot expanderande rysk imperialism som en region där dagens instabilitet och oro snabbt kan resultera i framtida ”komplexa kriser”.  Med det åsyftar Nato en ekonomisk kollaps och/eller det man kallar katastrofer, vilket inkluderar allt från terrorattacker och ryska militärangrepp till sociala revolutioner.
För svensk del markerade övning­en ytterligare ett steg mot formellt Natomedlemskap.
Under många årtionden påstod det politiska etablissemanget att den svenska försvars- och säkerhetspolitiken vilade på principen ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”. Det var aldrig sant. Sverige var en del av Västimperialismen och i hemlighet samarbetade man militärt med USA och andra Natoländer.
Men i den nya världsordning som skapades efter stalinismens kollaps i Sovjetunionen och Östeuropa 1989-91, kapitalismens segertåg i Kina och kapitalets globalisering har den svenska försvars- och säkerhetspolitiken förlorat allt sken av självständighet. Sedan mitten av 1990-talet har det så kallade försvaret blivit integrerat i Nato och Sverige har blivit en av USA-imperialismens närmaste europeiska bundsförvanter , vilket manifesterades med den amerikanske presidenten Barack Obamas besök i höst.

Det är i samförstånd och tysthet som besluten har tagits om att Sverige aktivt ska delta i Natos krigsinsatser och att det så kallade försvaret inlem­mas i Natos strukturer, vilket fått som följd att värnpliktsarmén skrotats.
I väntan på formellt medlemskap är ”Sverige en icke-röstande medlem av Nato”, enligt den dåvarande moderate ordförande i riksdagens utrikesutskott Göran Lennmarker 2009 (Mikael Holmströms bok: Den dolda alliansen. Sveriges hemliga Nato-förbindelser).
Till och med Natos generaler togs med överraskning av hur snabbt det gick att driva  igenom beslutet om ett svenskt deltagande i Natos krig mot Libyen 2011. Och bara två dagar ­efter att en nästan enhällig riksdag fattat beslut fanns de svenska stridflygplanen på plats. De svenska planen stod för nästan en tredjedel av Natos alla luftburna spanings- och rekogno­ce­ringsuppdrag under Libyenkriget.

Med deltagandet i Natos Libyen­krig etablerade Sverige ytterligare sin särställning bland Natos samarbetspartners. Efter det var det bara en tidsfråga innan beslut skulle tas om att Sverige även skulle ingå i Natos snabbinsatsstyrka, vilket kom i höst efter en uppgörelse mellan Allians­partierna och Socialdemokraterna.
Enligt beslutet kommer Sverige bland annat att bidra med åtta Gripenplan (JAS-plan) till Natos insatsstyrka NRF. ”Ett svenskt bidrag på åtta Gripenplan blir därmed mer än en tredjedel av insatsstyrkans flygstridskrafter,” enligt Svenska Dagbladet den 31 oktober.
Men innan dess hade Försvarsberedningen, sammansatt av alla riksdagspartier, presenterats i maj.
Försvarsberedningen var en lång partsinlaga för ökat Natosamarbete. Detta i sin tur motiverades med ”den ryska hotbilden”.
Allianspartierna och Socialdemo­kraterna har alltsedan ­Georgienkriget 2008 tävlat med varandra om vem som står för den mest primitiva ryss-skräcken.

Kriget mellan Ryssland och Georgien sommaren 2008 utkämpades av två nationalistiska och ­reaktionära regeringar. Det var krig för makt och prestige som utlöstes när den georgis­ka regeringen gick till angrepp mot utbrytarrepubliken Sydossetien, vilket sedan användes av den ryska regeringen för ett storskaligt angrepp i syfte att flytta fram sina militära positioner och de facto inkorporera de två utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien i Ryssland.
För de svenska krigshökarna blev Georgienkriget en ursäkt för nya närmanden till Nato, löften om att Sverige militärt kommer att bistå de grannländer och EU-länderna som utsätts för ett angrepp eller drabbas av en ”katastrof” samt militär upprustning, vilket Offensiv varnade för 2008.
I den nya Försvarsberedningen pekar man ständigt på Rysslands militära upprustning.
Den ryska regeringen rustar sin militär kraftigt och den ryska imperialismen strävar efter att etablera sig som en stormakt.
Men fortfarande satsar USA 7,5 gånger mer på sin militär än vad Ryssland gör och USA står för 40 procent av världens militärutgifter, Ryssland för 5 procent.
– Visst rustar Ryssland i dag upp sitt försvar, men det är från en ­mycket låg nivå. Den svenska försvarsmakten med vänner och förmodligen även det militärindustriella komplexet använder Ryssland för att bedriva lobbyverksamhet, sa Hans Blix, tidigare FN:s vapeninspektör i Irak, till tidningen Fokus den 31 maj i år.
Den ryska regeringen är heller ­inte ensam om att rusta upp. I ­exempelvis Ukraina, som också deltog i Steadfast Jazz, ökade militärutgifterna med 24 procent förra året och i Polen rustar man som aldrig förr för att nå Natos mål på en summa motsvarande minst 2 procent av landets BNP.
Överhuvudtaget sker en militarisering av Östersjöområdet med omnejd när regeringar rustar upp och såväl Nato som Ryssland allt oftare vill markera sin militära närvaro samt stridsberedskap.

Det svenska politiska etablissemanget, ivrigt påhejat av officerskåren och vapenindustrin, vill att Sverige ska bli än mer delaktig i Natos aktiviteter runt Östersjön.
Nästa steg kan bli att svenskt flyg blir en del av Natos permanenta övervakning av Baltikums luftrum. Det är bland annat mot den bakgrunden man ska se att försvaret har fått klartecken till det superdyra super-JAS.
Ett utvidgat Natosamarbete kommer oundvikligen att följas av krav på ökad inhemsk militär upprustning. Med hjälp av media driver politikerna och det militärindustriella komplexet en väldig kampanj för upprustning med hänvisning till en påstådd ”rysk hotbild”.
Det är därför som media knappt skrev en rad om att Nato övade krig på svensk mark i november, men gav desto mer utrymme till rapporter om att några ryska bombflygplan har siktats över Öland.
I SVT:s Aktuellt den 6 november menade man omedelbart att det handlade om en rysk stridsövning. I studion fick Jan Mörtberg, överste på Försvarshögskolan, okommenterat säga att detta bevisade att ”Sverige måsta höja sin försvarsförmåga”, vilket ska tydas som upprust­ning och Natomedlemskap. Inte ett ord nämndes om att Natoalliansen samtidigt övade hur operera i Östersjöområdet och man skulle föra fram förstärkningar i och ut­anför Sverige.
Enligt den amerikanske överstelöjtnanten Ronel Reyes vid Jont Warfare Center i Stavanger möjliggjorde Steadfast Jazz krigs- och övningsspel att ”Nato nu återigen kan träna som det skulle strida” (Svenska Dagbladet den 29 oktober).
Ingen kunde väl bli förvånad över att det skulle komma någon form av rysk replik på denna provokativa Natoövning?

Samhällstopparnas försök att
steg för steg ta Sverige in i Nato påminner mycket om de beslut och händelser som föregick det formella EU-inträdet 1995.
Anpassningen ska gå så långt att  ett medlem­skap ska uppfattas som oundvikligt.
Men än finns det en chans att stoppa Natointrädet och opinionen är klart emot det. Vad som krävs är dock en massiv rörelse mot såväl svenskt deltagande i imperialismens krig och Natoanslutning som för nedrustning.

Per Olsson

 RS / Offensiv säger ▼
  • Nej till svenskt deltagande i Natos krig och försöken att smygvägen ta Sverige in i
  • Nato.
  • Kamp för verklig militär nedrustning.
  • Omedelbart förstatligande av krigsmaterielindustrin under arbetarnas demokratiska kontroll och styre.
  • Stoppa vapenexporten – omvandling av krigsindustrin till civil produktion.
  • Global kamp mot imperialismens plundring och krig – för en socialistisk värld.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!