I förra veckan var det dags för ännu en regering att varna för att man var på väg mot ett ”grekiskt scenario” och att en statsbankrutt inte kunde uteslutas.Denna gång handlade det om den nya ungerska högerregeringen.
Regeringen dementerade visserligen snabbt sina uttalanden och kallade dem ”olyckliga”, men utan större effekt. Börsoron har fortsatt och ”marknaden” har börjat ställa in sig på att den accelererande skuldkrisen kan leda till att ett eller flera europeiska länder kan tvingas ställa in betalningarna.
Skuldkrisen har ökat risken för en ny våg av bankkollapser. ”Bokrisen [i Spanien] slår direkt mot ett fyrtiotal småbanker, som kämpar för sin överlevnad och sprider skräck bland ekonomer i hela eurozonen”, skrev Da- gens Industri den 8 juni.
Ungerns budgetunderskott och statsskuld är mindre än flera andra EU-länders, men landets ekonomi är svag och 2008 tvingades den dåvarande regeringen att begära stöd från EU och den Internationella valutafonden (IMF).
De åtstramningar som sedan följde bäddade för högerpartiet Fidesz valseger i våras.
Det dominerande regeringspartiet Fidesz kombinerar nationalism med extrem nyliberalism. I valet tidigare i år lovade man både kraftiga skattesänkningar, bland annat ”platt skatt”, och en miljon nya jobb under de kommande tio åren. Men det är inte skattesänkningar och fler jobb som väntar, utan snarare skattehöjningar och nedskärningar för att om möjligt pressa ned budgetunderskottet i enlighet med EU:s och IMF:s krav. Det betyder i sin tur högre arbetslöshet. Mer än en av tio är redan utan jobb i Ungern (officiellt ligger arbetslösheten på nära 12 procent) och sysselsättningsgraden är rekordlåg – bara drygt hälften av de i arbetsför ålder har ett arbete.
Rädslan för en folklig revolt, likt den i dagens Rumänien och den i Ungern för ett par år sedan (2006) mot den förra regeringen, var en av anledningarna till att den nya regeringen plötsligt insåg att ”läget var sämre än man trodde”. I tisdags (den 8 juni) aviserade landets finansminister György Matolcsy föga överraskande att nya nedskärningar mot- svarande 1-1,5 procent av BNP är nödvändiga i år.
Till detta ska läggas att till följd av att värdet på den ungerska valutan, forint, faller snabbt förvärras den inhemska skuldkrisen snabbt, eftersom en stor del av skulden är i utländsk valuta och då främst i schwei- ziska franc.
”Nära en miljon ungerska hushåll tyngs ner av lån som tagits i utländsk valuta. Antalet vräkningar till följd av att lånen inte kan betalas har bokstavligen exploderat i Ungern”, rapporterade New York Times den 8 juni. I samma artikel berättar en socialarbetare att hon nu, sedan hennes man förlorat jobbet och de lån de tidigare tagit i euro blivit allt dyrare – forinten faller t o m snabbt mot den rekordsvaga euron – inte längre kan betala av på sitt hus. Nyligen stängdes familjens el av – ett första steg mot vräkning.
Hundratusentals familjer, Ungern har 10 miljoner invånare, är i samma situation.
”Vad som kanske väntar är något betydligt mer allvarligt än vad vi hittills upplevt. Ingen regering önskar en statsbankrutt, men krisen blir bara värre och oron sveper över marknaderna”, varnade en av Deutsche Banks ekonomer i början av veckan.
Uttalandet kom efter att euron sjunkit till samma låga nivå som strax efter att den gemensamma valutan introducerats 1999 och efter att Ungern lagts till den redan långa lista av EU-länder som balanserar på avgrunden.
Det står nu klart att inte ens de enorma stödpaket på 750 miljarder euro (7 200 miljarder kronor) – en summa drygt två gånger större än Sveriges BNP – som EU och IMF utlovat till länder i akut nöd kunnat hejda krisen.
Portugal och Spanien får nu betala lika mycket i återbäring (ränta) till de som är beredda att köpa respektive lands statsobligationer som innan EU och IMF offentliggjorde sitt stödpaket.
Samtidigt pekar de färskaste ekonomiska prognoserna mot nolltillväxt i Europa nästa år till följd av regeringarnas extrema åtstramningar.
Den kände ekonomen Nouriel Roubini sa nyligen att den ekonomiska himlen nu förmörkas snabbt: ”Återhämtningen blir allt mer skakig och för eurozonen väntar i bästa fall nolltillväxt de närmaste åren, om man inte faller tillbaka i recession vill säga” (Roubini den 6 juni).
Enligt Goldman Sachs kommer budgetnedskärningarna inom exempelvis eurozonen att kapa 1 till 1,5 procent av ländernas BNP nästa år.
EU-pamparnas svältkurer för att tillfredsställa ”hypotetiska och irrationella krav från marknaderna”, för att citera Paul Krugman, betyder bara ett fortsatt ras utför.
Bara en kamp för en socialistisk politik kan vända utvecklingen.
- Vägra betala skulden – vägra nedskärningar.
- Förstatliga bankerna – masskamp för arbetarpolitik och arbetarregeringar med en socialistisk politik.
- Stoppa EU:s och IMF:s lönesänknings- och nedskärningspolitik – kamp för ett demokratiskt och socialistiskt Europa.
Per Olsson
