Stockholm: Nedläggning av förskolor och dess konsekvenser

Det var för 8 år sedan som organisationen Förskoleupproret släppte sitt 1 600 berättelser långa dokument #pressatläge. Organisationen hjälpte till med att uppmärksamma förskolans katastrofala överbelastning, med pedagoger som jobbar tio timmar om dagen och med barn i 3-5 årsåldern i grupper på upp till 22 barn. Sedan dess har situationen varken förbättrats för föräldrar, barnen eller lärarna, trots minskade barnkullar. De som däremot kan vittra  en förbättring är ägarna för de allt mer betydande friskolekoncernerna, som år för år tar ut tiotals miljoner i vinster. 

Av Linus Blume // Artikel i Offensiv

Grädden på moset av Sveriges ineffektiva, hetsiga och i många fall rent destruktiva skola och skolmiljö måste gå till förskolan. Förskolan är , likt alla andra skolor, beroende av kommunens barmhärtighet och är alltså drabbad av ojämlikhet och brist på översyn. Konsekvenserna av bristerna blir dock värre ju längre ner i åldrarna  man kommer inom svensk skola. Förskolan är ett överlämnande av föräldrars mest värdesatta och minst självständiga person i större delen av barnets utvecklings mest kritiska år.

Nu står Sverige inför minskade barnkullar vilket kommer leda till stora förändringar, nästan en sjättedels minskning i antalet födda barn kommande år (SCB:s befolkningsprognos). Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tar inga risker och förväntar sig därmed att var femte förskola kommer att försvinna på 10 år. Detta kan endast resultera i en sak, större förskolor med mindre fokus på varje barn. Men det är inte endast ett problem för barnen, utan blir också praktiska och ekonomiska problem för föräldrar när tidigare lokala förskolor stänger ner eller slås ihop med skolor längre bort, vilket drabbar landsbygdsbefolkningen hårdast.

Endast i Stockholms stad har det sedan 2020 genomförts totalt 116 nedläggningar av förskolor och fler har planerats. Detta är en skandal och uppmärksammas av Stockholms Vänsterallians om en viktig del i vår valkampanj och varför vi säger att det sk rödgröna styret i Stockholm hittills inte duger. Om man dessutom kolla på antalet platser i förskolan så blir det ännu mer dramatiskt minskning. Två stadsdelar som vi har underskökt Norra Innerstaden och Hässelby- Vällingby minskar platserna mellan år 2020 och 2027 med 224 platser i Norra Innerstaden och 198 platser i Hässelby-Vällingby.

I takt med att antalet födda barn minskat har antalet inskrivna barn i förskolan stadigt minskat under senare år. Denna trend har för nedskärningspolitikerna blivit till en ursäkt  för att dra ned på antalet anställda i förskolan – inte att  minska barngruppernas storlek. 

År 2025 var det i genomsnitt 15,3 barn i varje barngrupp i Sverige, vilket var samma höga nivå som året innan. Samtidigt fortsatte antalet anställda att minska. ”Hösten 2025 finns det knappt 99 500 anställda som arbetar med barn i förskolan. Omräknat till heltidstjänster motsvarar detta drygt 92 000 anställda, vilket är en minskning jämfört med 2024 med drygt 2 431 tjänster eller 2,6 procent. (Skolverkets rapport Barn och personal i förskola Hösten 2025)

Hälften av alla anmälningar om arbetssjukdomar bland förskolepersonal är orsakade av psykiska besvär, ”framför allt till följd av mycket hög arbetstakt och problem i relationer på arbetsplatsen”, skriver Arbetsmiljöverket. Idealet är att det låga barnafödandet blir  ett tillfälle att underlätta med pedagoger, satsa på utbildad personal och ge barnen extra stöd i en historiskt svåranpasslig och känslokall tid. I verkligheten är det en möjlighet för friskolekoncerner att lägga ännu lite extra deg i fickan. Förskolekoncernen Hagvids ransonerade Bregott och pålägg till barnen på sina förskolor medan ägarna och styrelsen tog ut totalt 64,5 miljoner kronor i vinst på sina 21 förskolor i Sverige (Aftonbladet den 1 september 2025). 

En bonde kan inte förvänta sig god mjölk om kvigan är dåligt gödd, inte har något nöje i sin tillvaro och förväntas slaktas så fort omständigheterna kräver det. På samma sätt kan inte Sveriges styre förvänta sig fler barn när livet för barn och deras familj förutspås bli allt mer ansträngt med  minskande realistiska framtidsutsikter. Det är en värld där möjligheten om en framtid över huvud taget är osäker  och kontrollerad av faktorer helt utanför barnens och föräldrarnas kontroll. Istället överlämnas ansvaret till imperialistiska diktaturer och världens superrika. Det är något i den beräkningen som inte går ihop.