Runt 1 500 palestinska fångar hungerstrejkar mot villkoren i israeliska fängelser. Bland dessa finns politiska aktivister som varit en del av motståndskampen i Palestina mot Israels ockupation och krig mot palestinier.
Kraven som de palestinska fångarna har lyft handlar bland annat om rätten att få nyttja telefon, utökade rättigheter att kunna få besök av familj och rätt till vård. Frågan om vård för de palestinska fångarna handlar om huruvida de har råd eller inte, då de får bekosta den själv.
Flera prominenta ledare för den palestinska rörelsen som sitter fängslade är med i hungerstrejken, som har fått karaktären av en rörelse tillsammans med solidaritetsprotester i såväl Gaza och Västbanken som i ockuperade områden kontrollerade av israelisk militär.
Hungerstrejken har i skrivande stund gått in på tredje veckan och allt fler fångar har anslutit sig till protesterna. Allt eftersom strejken fortsatt har flera palestinska ledare satts i isolering, det vill säga utan kontakt med andra fångar eller omvärlden.
I Göteborg har Palestinska huset organiserat solidaritetsmanifestationer varje lördag och siktar på att ha en ny manifestation redan på lördag. Då ska även Al-Nakba (årsdagen av de händelser då hundratusentals palestinier fördrevs från sina hem 1948) uppmärksammas.
Solidaritetsprotesterna har avlöst varandra i Palestina och Israel. Under fredagen användes tårgas mot demonstranter vid en korsning nära Nablus på Västbanken efter att sittprotester tidigare har brutits upp i Jerusalem. Under lördagen öppnade israelisk militär också eld mot demonstranter i Betlehem.
Ilskan mot ockupationsmakten ökar när fångar som begär de mest grundläggande rättigheterna nekas dessa och den sista utvägen som de politiska fångarna ser är en hungerstrejk, där det enda de lever på är salt och vatten.
De israeliska myndigheterna nekar till att palestinska fångar behandlas illa, samtidigt som rapporter har kommit ut om att de grillar utanför fängelserna för att göra hungerstrejken så påfrestande som möjligt.
Twitter har blivit en innetrend för högerextrema politiker att sätta en politisk nivå på frågor de vill lyfta och få rubriker. Yisrael Katz, Israels underrättelse- och transportminister från det nationalistiska partiet Likud, skrev på Twitter den 17 april om hungerstrejken att det finns en lösning: ”… dödsstraff för terrorister.”
Israel har, enligt människorättsorganisationen Addameer, 6 300 politiska fångar från Palestina, över 300 av dessa är barn. Dessa har ingen rätt till vård eller utbildning. Potentialen för att det ska bli en ny intifada likt den första finns, men det behöver organiseras.
Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv stödjer de palestinska fångarnas hungerstrejk och kamp mot den israeliska statens ockupationspolitik och förtryck av de palestinska massorna, som också syftar till att hålla den judiska befolkningen i schack.
I synnerhet israeliska ungdomar har varit ute i kamp mot den israeliska staten på grund av bostadsbrist, höga hyror och arbetslöshet.
Det som behövs nu är att Israels arbetare, fattiga och unga gör gemensam sak med de palestinska massorna.
Staten behöver rasismen och sekterismen för att så splittring, få billig arbetskraft och trycka ner arbetarklassen. Men en socialistisk motståndsrörelse som innefattar palestinier och israeliska arbetare och unga skulle kunna svepa bort rasismen och ta strid mot sionismens apartheidpolitik, för allas rätt till nationellt självbestämmande, fred, arbete och socialism. ■
