Stoppa bygget av Rampal kolkraftverk

2016-04-06 11:03:43

foto: Wikimedia Commons / Joydeep CC
Det vore en miljökatastrof om kolkraftverket byggs. Det skulle hota att slå ut hela mangroveskogen vid Sundarbans i Bangladesh.

Omfattande protester mot bygget av två kolkraftverk i Bangladeshs delta för de tre floderna Ganges, Brahmaputra och Meghna besvarades den 4 april med att polisen öppnade eld rakt in i en folkmassa i byn Gandamara – fyra demonstranter sköts ihjäl och dussintals fler sårades. Att polisen därefter har sagt sig förbereda ett åtal gentemot 3 200 personer för våld gör att lokalbefolkningen fruktar förvärrade trakasserier. Massakern inträffade efter att tusentals människor redan i förra månaden påbörjade protester mot planerna på att bygga ett stort koleldat kraftverk intill det natursköna Sundarbans, världens största mangroveskog.

Världens största mangroveskog ligger i deltat av tre floder: Ganges, Brahmaputra och Meghna vid den bengaliska viken. Det är där, i ett område av otrolig naturlig skönhet som kallas Sundarbans, som den bangladeshiska regeringen planerar att bygga ett kolkraftverk.

Rampals kraftprojekt måste stoppas. Det kräver Kommittén för att skydda olje-, gas- och mineralresurser i Bangladesh som bland annat organiserat en 400 kilometer långprotestmarsch från huvudstaden Dhaka till distriktet Bagherbat vid Sundarbans.
I sin Deklaration för Sundarbans 2016 förklarar kommittén att kraftverket årligen skulle släppa ut 52 000 ton giftig svaveldioxid,
30 000 ton kvävedioxid och miljontals ton aska bara några få kilometer från mangroveskogen. Detta skulle innebära en förödelse för området och skynda på klimatförändringarna i en global skala.
Sundarbans är klassat av UNESCO som ett världsnaturarv. Mangroveskogen täcker över 10 000 kvadratkilometers yta i Bangladesh och Indien. Men Rampalprojektet hotar inte bara vilda djur och växter – till exempel är Sundarbans det största hemmet för den utrotningshotade bengaliska tigern – utan också de fattiga på landsbygden i området.
Sötvattenskogsträsket i Sundarbans agerar som en stor slags ”avbrytare” mot cykloner och monsunregn som i ökande grad hotar Bangladesh med ökande stormar och katastrofala översvämningar i låglandsområden.
Miljöförstöring gör den säsongsbetonade monsunöversvämningen mer destruktiv, där klimatförändringen ökar nederbördsmängderna på planeten. Bangladesh är en flodslätt vilken som mest ligger 10 meter över havsnivån.
Den hotande havsnivåhöjningen på 1,5 meter detta århundrade kommer att påverka 17 miljoner människor i Bangladesh och dess påverkan har redan gjort sig kännbar efter översvämningarna år 2007, vilket innebar att 10 miljoner förlorade sina hem.

Rampals kraftverk kommer att ta ”219 600 kubikmeter vatten varje dag från Passurfloden, vilket potentiellt kan förändra salthalten och vattentemperaturen som mangroveskogen förlitar sig på”, rapporterade den brittiska tidningen The Guardian den 2 mars.
Tidningen citerar Anu Muhammad, ekonom och sekreterare för kommittén i Bangladesh angående protestmarschen: ”Ingen vettig person kan förneka att det finns många alternativa sätt att producera el. Men det finns inget alternativ för Sundarbans.”
Kommittén, som förenar vänsterpartier i Bangladesh med lokala aktivister och kulturorganisationer, har varit framgångsrik förut. Den organiserade protester mot ett multinationellt företag som hotade att förstöra Phulbariregionen med ett kolgruveprojekt. Tre aktivister dödades under massrörelsen som år 2006 tvingade regeringen att vägra tillstånd åt företaget.

Kommittén kräver nu att regeringen ”omedelbart stoppar alla former av hämndlystna aktiviteter mot Sundarbans” och avslutar Rampalprojektet och andra ”Sundarbansförstörande projekt” från och med den 15 maj. Om regeringen inte gör det kommer kommittén att hota huvudstaden Dhaka med ”sittprotester, belägringar, strejker, blockader och andra åtgärder”, samtidigt som det bygger stöd och skapar publicitet för en större rörelse.

Storbritanniens avdelning för Kommittén för att skydda olje-, gas- och mineralresurser i Bangladesh anordnade ett solidaritetsmöte i London medan den stora protestmarschen pågick. Akhter Khan, medlem i Socialist Party (CWI England & Wales), öppnade mötet.
– Sheikh Hasina, Bangladesh premiärminister, vann FN:s miljöpris ”Champion of the Earth” år 2015. Samtidigt förstör hon miljön och ekologin i landet genom att förespråka smutsiga kolbaserade kraftverk tillsammans med den indiska regeringen.
Precis som i Bangladesh samlar avdelningen för kommittén i Storbritannien representanter från vänsterpartier och aktivister från Bangladesh. Kommittémedlemmen Syed Enam, som är partiledare för Storbritanniens avdelning för Bangladesh Kommunistparti, påpekade att Rampalprojektet är ett indiskt-bangladeshiskt statligt ägt projekt, inte ett privat ägt företag. Han förklarade att kapitalistklassen i Bangladesh inte är redo att skjuta till privata pengar för detta projekt.
En stor del av mangroveskogen i Sundarbans har redan förstörts, berättade aktivister om på mötet. Rampalprojektet skulle kunna leda till en total ödeläggelse av mangroveskogen.

Aktivisten Wali Rahman talade om protestmarschen, om mötena som hölls i städerna längs vägen och om polisens försök att hindra marschen. Sharial Bin Ali talade om hur de protesterande får ett väldigt stort stöd av lokalbefolkningen och alla som är motståndare till Rampalprojektet.
Alla aktivister närvarande på kommitténs möte krävde att det desperata behovet av el för vanligt folk och de fattiga på landsbygden inte kan mötas genom att förstöra miljön, lokala arter och levebrödet som de förlitar sig på. Utvecklingen i området måste vara hållbar.
I Bangladesh innebär statligt ägande av projekt som Rampal olyckligtvis ett sätt för regeringen att berika diverse familjemedlemmar och ”hang-arounds” till regeringen. Det är en återspegling av den kapitalistiska svågerpolitik i Bangladesh, där väldigt lite hänsyn tas till vad som gynnar offentligheten.

– Det enda sättet att bryta detta är att kräva ett genuint socialistiskt förstatligande, vilket betyder demokratisk arbetarkontroll och -styre av de statligt ägda industrierna med en demokratisk planering av produktionen för att byta ut anarkin som den så kallade ”fria marknaden” står för inom kapitalismen.