Söndagen den 25 januari demonstrerade återigen tusentals i Dresden i östra Tyskland med Pegida (Patriotiska européer mot islamisering av västvärlden). Även om det var färre som demonstrerade denna gång, omkring 17 000 personer, jämfört med demonstrationen innan utgör Pegida en varning till aktivister världen över.
Sedan i oktober förra året har Pegida organiserat demonstrationer i Dresden varje måndag. Dessa demonstrationer är en karikatyr av de måndagsdemonstrationer som fällde den stalinistiska DDR-regimen i Östtyskland för 25 år sedan. Den hittills sorgligaste höjdpunkten var när 25 000 deltog i Pegidas marsch den 12 januari.
Bakom Pegida står en liten krets småföretagare med fram tills i förra veckan en viss Lutz Bachmann som ledare. Han hetsar mot påstått kriminella invandrare men har själv ett långt brottsregister, från misshandel, inbrott och stöld till droginnehav. I veckan lämnade han sin post efter att bilder har dykt upp där han porträtterat sig själv som Hitler.
Det skulle framstå som ett skämt men visar på allvaret bakom denna rörelse. Även om Bachmann har fått gå finns det ingen anledning för antirasister att andas ut. På demonstrationerna hetsas alltjämt mot den ”hotande” islamiseringen, mot ”ekonomiska flyktingar” och för ”rätten att säga som det är”. Förutom muslimer har även media och journalister blivit en fiende som även angrips fysiskt.
På Pegidademonstrationerna målas det upp en bild av att det är tabu att tala om invandring. Ingenting kan vara längre ifrån sanningen. Media, från tidskriften Der Spiegel till kvällspressen Bild-zeitung, göder fördomar mot invandrare i allmänhet och mot muslimer och sydeuropéer i synnerhet. Att Pegida skanderar ”Lügenpresse” (den lögnaktiga pressen) är bisarrt men visar på dess rötter. Lügenpresse är nämligen ett begrepp som användes av Hitlers nazister för att hetsa mot marxistisk och judisk press.
Sedan i januari har det gjorts flera försök till att sprida Pegida till andra städer, till exempel under namn som Kögida i Köln, Kagida i Kassel och så vidare. I alla andra städer har dock de antirasistiska motprotesterna varit överlägsna i antal, som till exempel 4 000 mot 400 Pegidaanhängare den 12 januari i Berlin och 6 000 mot 150 i Köln den 15 januari. I Leipzig, som precis som Dresden också ligger i delstaten Sachsen, hade Legida aviserat att det skulle komma mellan 60 000 och 100 000 sympatiörer. Det blev till slut cirka 5 000 som slöt upp och som möttes av uppemot 15 000 motdemonstranter.
Till skillnad från Dresden var det i de flesta andra städerna sedan tidigare existerande högerextrema och nazistiska krafter som stod för organiseringen av demonstrationerna. I Leipzig gick huliganer öppet till attack mot journalister och meningsmotståndare.
Personer med invandrarbakgrund möts ständigt av rasism i vardagen och från staten. Till exempel betecknas invandrare konsekvent som utlänningar i officiellt språkbruk, även barn och barnbarn till invandrare.
Framför allt muslimska kvinnor med slöja är utsatta. I skolan rapporteras det om att barn till invandrare får sämre betyg eller måste prestera mer. I ett land som Tyskland med segregerade skolor i tidig ålder innebär det för många barn att de inte får tillgång till gymnasium och högre utbildning.
Särskilt i östra Tyskland, framför allt i delstaten Sachsen, har rasism och rasistiska fördomar fått ett fast grepp.
I en intervju med tidskriften Leipziger Zustände berättar flyktingar från Tunisien hur de blir isolerade från samhället. De har som asylsökande inte rätt att lämna kommunen Leipzig, får inte tillgång till jobb, fritidssysselsättningar som fotboll eller bibliotek och får inga pengar utan endast kuponger till att handla mat och kläder för. Amal upplever hur andra föräldrar hindrar sina barn från att leka med hennes dotter på lekplatsen.
För två år sedan bildades ett nytt högerpopulistiskt och nationalistiskt parti, AfD (Alternativ för Tyskland). AfD varvar krav på att Tyskland ska överge euron och återinföra D-marken med krav på minskad invandring samt hets mot framförallt Grekland. I riksdagsvalet 2013 hamnade AfD under femprocentspärren men har sedan dess blivit valda till Europaparlamentet och tre delstatsparlament i östra Tyskland, inklusive Sachsen.
I spåren på rasismen och de styrandes politik har nazistiska våldsdåd följt. För inte så länge sedan avslöjades det att det nazistiska nätverket NSU ostört har kunnat begå flera mord och bombattentat, medan polisen letade efter förövarna bland offren.
Att känna sig hotad är vardag för många invandrare, särskilt bland de mörkhyade. Fjolårets rapport om det högerextrema våldet visar att nazistiska våldsbrott ökade med 18 procent från 2012 till 2013 i östra Tyskland. Flest våldsbrott, från tvång till mord och mordförsök, skedde i Sachsen.
Rättvisepartiet Socialisternas tyska systerorganisation SAV (Sozialistische Alternative) deltar i anti-Pegidaprotesterna landet runt och bygger motståndet både i Dresden och i Leipzig.
SAV:s medlemmar kämpar för att protesterna mot Pegida knyts samman med protester mot sociala orättvisor och arbetslöshet. En orsak till varför rasismen har kunnat gro i östra Tyskland är den gigantiska avindustrialiseringen efter stalinismens kollaps 1989 och den våg av hets mot invandrare som bröt ut i början av 1990-talet. Bland de som nu går i Pegidas tåg är de flesta medelålders män, det vill säga de som var unga vuxna när avindustrialiseringen och den sociala nedrustningen ägde rum.
Rasism tjänar till att splittra. Gemensam kamp kan övervinna denna splittring. Därför uppmanar SAV framför allt fackföreningarna att bli aktiva i rörelsen mot Pegida, men även Die Linke (tyska Vänsterpartiet) som fram tills nu knappt har varit engagerade.
SAV arbetar nu för att samla de 10 000-tals motståndarna till rasism i en rikstäckande demonstration som även riktar in sig mot den nyliberala politiken som gynnar bankerna och storföretagen. ■